2012-04-30

Återbruksutmaningen: Liten julafton i april


Om folk i ens omgivning vet att man tar emot textilier, kan man få en hel flyttkartong hemkörd när man minst anar det! De ville bli av med lådan, jag agerar gärna mellanlagringsstation. Mycket av det som fanns i lådan var alldeles för fint för att klippa sönder, en märkesskjorta som går på en tusenlapp i butik till exempel, men ett redan trasigt påslakan förlustade jag mig med direkt. Resultatet är den glatt gröna grytlappen. Som jag tänkte kanske skulle kunna bli en rutig vardagsrumsmatta innan jag insåg att det inte görs på en kvart. Det bidde två grytlappar till att börja med, inte så illa det!

Bakom hänger en grytlapp som jag tror att jag har glömt att blogga om. Den var ett par trasiga tights när jag fick materialet. Jepp, jag brukar gilla att återbruka!

En liten del av det utrensade
Fler som kan den ädla konsten att återbruka återfinns hos Klockarbarn. Det är farligt inspirerande, så akta sig noga! ;-)

2012-04-29

Hopp om våren


Buskarna blommar och doftar. En del växter växer en decimeter per dag, dotter likaså. Det går snabbt nu! Det glädjs jag över. Har dock ingen aning om vad det är som blommar på bilden. Någon som vet? Dotter blommar alltid!

Bäst är det med koloniglad dotter. Sedan vi införskaffade en studsmatta har det blivit ännu mer hoppfullt så att säga. Och nu är det inte bara jag som vill dit mest hela tiden. Ibland känner jag mer för att hoppa än att leta efter kirskål till och med. Konstigt nog känns det som att jag behöver sällskap för att känna mig bekväm med det. Jag kanske ska bjuda in grannarna till att hoppa med mig! ;-)

Fredagsmyset i äppellunden var en av vårens höjdpunkter så här långt. Hämtmat och dryck. Fint värrre!

2012-04-28

Lösta i-landsproblem


Ett av alla dessa i-landsproblem i vardagen: vilken sladd går till kaffebryggaren och vilken till vattenkokaren? Detta har jag lyckats lösa på det allra enklaste sättet. Röda hjärtan står för roiboos och svartvita pingviner för kaffe med mjölk. Tada!

Ge mig ett i-landsproblem så löser jag det! ;-)


Uppdaterar: Ge mig inga fler i-landsproblem! Jag skulle ändra ett stavfel i det här inlägget från mobilen - och inlägget försvinner, endast rubriken är kvar. Och tidigare när jag försökte mobilblogga syntes enbart fotot, eller testen. Irriterande. Alltså, inga lyxiga i-landsproblem hitåt tack! Tack! Och inga andra problem heller. Tackar...!!!! ;-)

2012-04-27

Det omöjliga återbruket


En omöjlig uppgift lär det vara att återbruka de läckra små glasyrprovbitarna i keramik. Men jag måste säga att de minsann inte gör sig så illa som halsband! 

Planet Lund är en hållbarhetsfestival där lokala hantverkare ställer ut och säljer sina produkter runtom i stan. Eftersom många konstnärer har svårt att sälja sina verk till ens självkostnadspris nu när kommuner och landsting inte längre köper in så mycket, funderas det på hur man ska kunna sälja saker billigt till vanliga människor för att kunna överleva på sin konst. Konkurrenterna i Kina är inte lätta att tävla mot. Bra då att en festival ordnas där konstnärer får en chans att visa upp sig och eventuellt kunna sälja. Eventuellt få folk att uppskatta hantverket och värdesätta den tid som läggs på skapandet. 
 


Halsbandet ovan består faktiskt av en keramikbit, sprejad med silvrig fälgsprej och snöret är gjort av en gammal t-shirtsöm. Det är återbruk på hög nivå, tillverkat av skräp. Skulle kunna säljas mycket billigt. 


Visst är keramikbiten ovan läcker! Halsband eller dekoration? Funkar!


Jag har laborerat vidare med dessa bitar. Testat att slipa dem, måla med nagellack, med metallicfärg. Nu när jag praoar som keramiker/säljande konstnär (eh, nä inte riktigt) har jag fått större inblick i hur det är att försöka värka fram säljande idéer. För att verka som konstnär idag handlar om att kunna trolla med knäna och dessutom vara säljare. Det är konstnärens tid och idéer man betalar för. 


Jag tror att den här typen av korsbefruktande av slöjdidéer gör gott. Kanske kan det vidareutvecklas och bli till något riktigt bra till slut! Bara när jag har suttit här har många nya idéer dykt upp. Själv gillar jag det ruffa, obehandlade smycket. Allt behöver inte vara så perfekt hela tiden om du frågar mig, lite av varje, högt och lågt, billigt och dyrt. Men helst inte miljöovänligt massproducerat från Kina.

2012-04-26

Vitaminrikt


Jag håller på att virka upp de småbitar som är kvar av senaste omgången klippta, utslitna plagg. Det bidde två glada bollar, stoppade med sömmar och sånt som man inte kan virka av. Jättetrevligt inslag i inredningen. En vitamininjektion. Kan dessutom återfinnas var som helst eftersom de tenderar att flytta på sig. Gör sig dock bäst i gröngräset.

Ett utslitet plagg tar energi om det får ligga kvar i hemmet. I form av en färgglad boll ger det i stället massor av energi. Och klippandet och virkandet är den bästa meditationen jag vet. Terapi och energi i en vacker symbios. :-)

2012-04-23

Brandgult


Stina Glaas, fröken Pysselstafett herself, tar över färgernas stafett denna vecka. Tidigare har jag letat efter blått och rosa i mitt hem, den här gången är det orange.

Jag trodde att jag var mer orange än rosa. Båda färgerna är provocerande för mig. Orange var fult. Brandgult hette det när jag var liten, och det var synonymt med fara och fulhet. Omodernt. Något att renovera bort så fort som möjligt. Den värsta färgkombinationen som fanns var rosa och orange, ville man vara värst skulle lila och rött ingå. Det var big nono som färgkombination. Och denna inställning, främst till det brandgula, bar jag med mig länge.

Till min första egna lägenhet hände det så. Jag började upptäcka loppisshopping. Och där på Myrorna stod den kanske fulaste fåtölj jag någonsin hade sett; en tygsnurrstol i orange tyg! Jag betalade 30:-, lastade upp den fula, stora möbeln på cykelns pakethållare och gick hem. Och därmed var ett av mina bästa loppisfynd ett faktum! Något decennium senare var snurrfåtöljerna i var mans hem. Och min kära fåtölj fick flytta till min kära syster. Och där trivs den med livet och är en läcker detalj! Men den oljefläck kvar som blev under cykelturen hem. Jag minns detta så väl, och att ta in det orangea i inredningen, i form av en omodern fåtölj, var stort!

Collaget ovan visar några orangea detaljer i hemmet. Sagan om stolarna berättar lite. Det livfulla orangea gör mig glad nu!


Annars är det bara att konstatera att det mest orangea i hemmet nu främst är lite virkade detaljer här och var. Och att jag inte räds orange, inte kombinationen rosa/orange. Och att om jag vill provocera med färg i inredningen gör jag det nu med rosa, till exempel genom att köpa dyr-skryt-snobb-kannan i bebisrosa!


Har du färgfeeling? Var med och bidra med dina färgfilosofier hos Stina du med!

Återbruksutmaningen: Inget nytt och lite nytt


Jag brukar ju återbruka, så att delta i Klockarbarns återbruksutmaning har hittills inte varit svårare än att göra ett helt vanligt inlägg. Men nu inser jag att antingen har jag inte skapat den senaste veckan. Eller så har jag ägnat mig mest åt nytt? Eller koloni? Eller diverse funderingar kring livsval? Eller har jag kanske inte dokumenterat det jag har gjort? Eller så har jag blivit för kräsen och tycker att det jag har gjort inte duger för att visa upp...


Den här fotoramen till exempel. En klocka som låg i högen med saker som ska till återvinningen räddades indirekt av Borgmästaren som visade sin variant i måndags. Kul att fixa en annorlunda fotoram av något trasigt! Och ett av alla de fotona jag lät framkalla för några veckor sedan ligger inte längre kvar i högen... :-)

Men, det är ju liksom inget nytänk...


Sen insåg jag att jag har klippt och sytt en IKEA-handduk, modell extra large, så att den numera är tre mer lagom stora handdukar. Jag gillar frottén och mönstret, så jag är ganska nöjd med att den nu passar familjens behov bättre. Och banden som man klipper bort från kläder funkade som hank. Återbruk, ja visst! 

Men, det är ju inget kul att visa upp...


Jag tror att jag avslutar detta inlägg med betong i alla fall, trots att jag köpt 25 kg ny finbetong för nästan 50 kronor... Utanför har jag nämligen en ofotad kollektion av oinspekterade betongverk på tork. Gissa vad jag har använt att gjuta i! Rätt gissat (sa barnteveprogramledaren)! Formarna är engångsförpackningar i plast som jag har kombinerat på olika sätt. Jag ser fram emot att se hur det blev! 

Men, det är ju knappt återbruk, och det finns ju inget att visa heller ännu...

Men vi ni vad, jag ser fram emot att se vad alla andra återbrukare har hittat på. Säkert jätteroliga saker! Mot Omgång 5, och mot nya utmaningar! 

Och mot förmodan tycker jag ändå att jag fick till det någorlunda. Det är som det är och det blir som det blir, och det är jag ju faktiskt ganska stolt över! 

2012-04-22

Det är trendigt att downshifta

Nu ska jag göra ett försök att ge min syn på downshiftandet. Men när jag inser att enormt mycket redan är skrivet om det känns det knappt som att det är lönt. Jag gör ett försök ändå. Tänk vad mycket tid vi alla har att läsa och skriva om att downshifta!


UnderbaraClaras inlägg på temat är präktigt så det förslår. Samtidigt går det inte att komma ifrån att hon börjar att aktivt downshifta efter en period av intensivt arbete och småbarnsliv. Och hon nämner inte om hennes man har downshiftat, eller kanske alltid har levt så? Vad gör han? Och har Clara valt att downshifta, eller har hon blivit mer eller mindre tvungen till det för att hon annars riskerar att bränna ut sig eller sitt förhållande?


Jag länkar till Ensamma mamman downshiftar och håller på så sätt kontakten med en fin gammal vän. Hon downshiftar trots att det inte finns förutsättningar till det egentligen. Präktigt värre! Hälsa på hos henne för att se hur hon hanterar vardagen och utvecklar sina färdigheter i att trolla med knäna.


Och själv downshiftar jag också för att jag är mer eller mindre tvungen till det. Jag försökte länge att balansera livets ekvationer utan att ha insikt om att summan aldrig kan bli över 100 %. Att dygnet inte har mer än 24 timmar. Att man inte kan strunta i hälsa eller sömn ens om det är nationella prov på intågande eller möten med dotterns skola. Eller jul för den delen.


Först vägrade jag att se att jag inte kunde annat än att downshifta och jag kallade mig lyxhustru i stil med Maria Montazami och hennes väninnor. Men det enda jag orkade ägna mig åt var det allra nödvändigaste samt att läsa, skriva lite böcker, tapetsera klart det jag påbörjat under en två veckor kort sjukskrivning (ja, jag hade förlorat förmågan att göra ingenting, behövde ägna mig åt massiv eskapism och ja, två veckors sjukskrivning är sällan tillräckligt när man har väggkontakt) och möjligtvis tvinga mig ut på en promenad. Om inget möte kring dottern var inbokat... Jag ägnade mig åt att försöka njuta av min livssituation, men det enda jag egentligen behövde var insikt om mitt tillstånd och förmåga att vila.



Och nu lever jag, i en av omständigheterna, påtvingad downshifting. Jag njuter av min koloni, jag handlar på loppis, jag har tid att sopsortera, jag är kreativ den tid jag har över. Jag får mer tid av att ägna mig åt det jag vill, för det ger mig energi att orka med det jag måste. Tack och lov spelar det ingen roll för familjens ekonomi, för min lärarlön täckte konstigt nog inte de ökade utgifter som kom av jobbet. Och när jag fick ett nytt jobb inom webb var jag för bränd för att trivas med det.

Många ser nog på mitt fria liv med avund i blicken. En idealtillvaro! Och jag känner mig tillfreds. Jag har ork, kraft och tid när en man faller på gatan framför mig och behöver hjälp att få ambulans. Bara en sådan sak! Jag har möjlighet att vara en bra medmänniska. När orken infinner sig.

Med detta vill jag få in ytterligare en aspekt på detta, att lägga till Katta Kvacks eminenta reflektion och kritik mot Underbara Clara.

- För att kunna downshifta måste man ha något att downshifta från för är man på botten kan man inte komma längre ner.
- Man måste ha förmåga och kunskap om hur man kan leva billigare och prioritera att lägga sin energi där.
- Men, man kan också tvingas till en downshiftande livsstil på grund av hälsa eller arbetslöshet och alla de krav som pådyvlas oss från samhället.

Den totala skuldbördan i samhället växer, de sociala klyftorna växer. De som tvingas downshifta blir fattigare och mer beroende. Pension? Ekonomisk trygghet? Cementerad fattigdom? Och ekonomisk stress?



Under tiden skapar kanske vi som tvingats downshifta en trend som försvarar downshiftandet och rättfärdigar det. Och som ger en del av våra medmänniskor orealistiska förväntningar på hur man kan och bör leva sitt liv. Att springa på loppis tar tid. Att sy tar tid. Att odla sin trädgård tar tid. Att ha småbarn och jobba tar också tid. Och ingen av oss har mer än 100 %, oavsett vad vi vill inbilla oss.

UnderbaraClara med flera bloggare, lägg inte större krav på våra redan spända axlar. Ok?


Och du, har du haft den tidslyx att du har kunnat läsa denna massiva text? Missa då inte att läsa Katta Kvacks invändning och kommentarerna. Ok?

Under tiden ska jag njuta av mitt liv, mitt ekonomiska överflöd, min förmåga att göra kloka och miljövänliga val och min tidslyx. Vara en bra medmänniska. Städa lite. Det är inte allt i ett downshiftat liv som ger energi. Men att blogga gör det! Och kanske att göra en ironisk tecknad serie om downshiftartrenden. Eller lyssna på profeten Sundströms kloka betraktelser.


Och själv skulle jag gärna, nu när kraften är större, kunna uppskifta lite genom att jobba med sådant som ger mig energi. Tja, jag får väl göra som UnderbaraClara och bli en fullbokad proffsbloggare! Bara gör't liksom! ;-)

Jag är så trendig! Frågor på detta? :-)

2012-04-20

Betongexperiment och mina ryska fans

Snäckan plockades på Sanibel island och den är stor!

Nu har jag testat en teknik som jag har varit nyfiken på ett tag; att gjuta i betong! Jag hade en bok hemma för ett tag sedan om hur man gör, men när jag äntligen hade fått hem 25 kilo finbetong från byggvaruhuset hade jag inte bokenkvar , så jag testade mig fram i vanlig ordning. Det värsta som kan hända är ju att jag misslyckas... 

Jag tog lite betong och lite vatten, blandade det i en plastförpackning turkisk yoghurt med ett uttjänt penselskaft. Hade ingen aning om konsistensen blev bra. Först var den grynig som jag ville minnas att det skulle vara, men jag blandade i mer vatten ändå. Slängde på lite småsten och snäckskal för att se vad som skulle hända med det. Satte burken utomhus med en påse runt. Hällde på lite vatten nästa dag. Trodde att det var ett misslyckat experiment och att det var fel på cementen jag hade köpt eftersom den var så mörk och grov. Men...

Resultatet av mitt experiment syns ovan. Det var inte alls så svårt och noga som jag trodde! Nu har jag faktiskt fått mersmak och är väldigt sugen på att göra mer välplanerade betongprojekt! Kanske redan idag! Kanske fler små gångplattor?

Till alla ryska fans


"Ryssland är närmare än man tror", står det på den ryska ambassadens sajt. Jovisst, det är farligt nära. Ett innanhav bara. Och de som minns kalla kriget kanske tar citatet som ett hot. Har ambassaden tänkt på det?

Själv är jag mest förundrad över att det har blivit många klick från Ryssland på min blogg på sistone enligt statistiken, och att jag inte får några kommentarer från mina ryska vänner. He he he... Om man hade kunnat se till att de hade kommit till en rysk bloggmotsvarighet hade jag föredragit det. Någon som vet om det går att påverka? Jag klickar aldrig nyfiket på länkarna tillbaka dit, så jag tycker inte att jag skulle behöva få fler "besökare" därifrån...

Men ok, det är ett väldigt litet problem egentligen!

2012-04-19

Dotterns grönsaksodling!


Dottern har lagt beslag på en hörn i trädgården och sått lite av varje. Under markväven finns en rad morotsfrön och jag minns inte riktigt vad. Men det gör inget, för hon har gjort skyltar genom att skriva på pinnar och stuckit ner i jorden. Sedan den här bilden togs för några dagar sedan, har markväven bytts ut mot vit fiberväv. Vi tror mer på det. :-)

Jag är dock lite missmodig, för jag är rädd att experimentet kommer att misslyckas. Men alltid lär man sig något av det. Själv har jag inte petat ner något ännu, jag har inte erfarenhet av att det blir något... Tacka vet jag min kirskålsodling, den ger en säker skörd! :-)

2012-04-18

Är jag en rasist?

Mitt foto, fixat i Instagram och med en textapp.
Jag fick ett så trevligt mejl häromdagen! Fina ord om min blogg som höjer mitt självförtroende några snäpp.

Det är ju så att det man bloggar, det kan nås av några miljarder människor på vårt klot. Hisnande. Och det vore ju knasigt om man vore ledsen för att inte alla de gillar det man skriver och gör, eller hur? De flesta av oss som bloggar gör det för vår egen skull, det är jag ganska övertygad om. Och om det finns några få människor av alla miljarder som gillar det man gör, då räcker det. De andra får hålla på med sitt, och är de kritiska så är det deras problem. :-) Och ibland så klickar det lite extra.


"Vips så fann jag din sida som gav lite mer utöver det vanliga tråkiga och alldagliga."


Mejlet fick mig att komma ihåg en sak som jag har haft i tankarna ett tag; jag skulle vilja ha en slags Sånt-som-gör-mig-glad-widget på bloggen. Samla alla dessa trevliga kommentarer som känns äkta. Det är ju så trist om de bara försvinner ut i glömskans land. Jag har en handskriven "widget" hemma, där jag kladdat ner snälla saker som vänner sagt om mig en tid. Trevligt att kolla på ibland! Kanske något för dig att ha också?


Åter till mejlet: Jag vill svara på "Hoppas att du inte är rasist!" här. Finns det något som antyder det i bloggen? Det vore då konstigt i så fall, för nej, rasist är jag verkligen inte!

Något som kan störa mig är då folk bemöter mig som vore jag en rasist, tolkar mina ibland klumpiga, men nyfikna frågor som potentiellt rasistiska. Det är alla ni som inte är öppna för att lära känna folk som de är, som leder till att vi som vill, ibland träffar sårade personer med dubbel (eller mer) kultur- och språkkompetens som tar illa vid sig för att de har otrevliga erfarenheter i bagaget.



Sluta att skada varandra! Inse att alla gör så gott de kan och att alla formas av samhället och bemötandet de får. Ger man skit får man kanske skit tillbaka. Var mot andra som du vill att de ska vara mot dig! Ett lands viktigaste tillgång är människorna som lever där - att de ska ha möjlighet att göra gott! Snälla rasister, inse att ni skadar alla genom er oförmåga att leva er in i andra människor. Jag tycker synd om er. Och snälla ni som träffar folk som uttalar sig fientligt mot andra, säg ifrån! Bjud in och fråga nyfiket hur de egentligen tänker (för något knas ligger ju bakom deras inställning).



Men för all del - har du inte möjlighet, förmåga eller ork att lära känna andra så är det ok att leva (inskränkt?) ändå. Så länge man inte skadar någon annan. För jag tror att människor är kritiska, negativa, rasistiska för att de inte bara saknar kunskap utan också förmåga, att de har ett slags handikapp. Ja, jag tror att Breivik och sverigedemokrater har ett handikapp, en empatistörning och att de saknar mentaliseringsförmåga. Rasism borde nästan klassas som ett handikapp och behandlingen antar jag skulle inbegripa KBT. Så var detta sagt!  :-)

2012-04-17

Blott rosa räknas denna gång


Sveas färgutmaning tar oss till det flickigt och romantiskt rosa. Tja, jag fick leta ett tag, om man nu inte går in i den rosa dotterns rum förstås.

 Jag har verkligen fått leta efter rosa saker. I köket fick jag napp. Bricka från Åhléns, kaffekanna från Stelton och glas och mugg från Indiska.

 

Dotterns kompis ville ha dockan på bilden igår. Nu ligger hon och vilar på min pall. Hon har hängt med sedan jag var liten och hon får stanna här ett tag till.

Och nu återbrukar jag foton på annat rosa: 




På den här bilden är det Björn Wiinblads duk som är rosa (och brun och vit). För tillfället använder vi den för att skydda pianot från damm och sånt. Och därmed avslutar jag denna jaktsäsong. :-)

Tävling (eller mission impossible kanske hade varit en bättre rubrik!)


 
Jag brukar sitta och snacka skit med ett gäng föräldrar när dottern har ridlektion. Alltid lika trevligt! Sympatiska människor som säkert aldrig hade umgåtts annars. En av dem är professionell keramiker och av någon outgrundlig anledning började vi alla spåna kring hur man kan återbruka spillprodukterav keramik. Vi hade en häftig brainstormning där jag och läkaren i sällskapet verkligen gick igång med liv och lust! Nu har jag fått materialet ovan av keramikern för att försöka skapa något av spillet från keramiktillverkningen: 


Och det enda jag hittills har kommit på är att ha dem i stället för kort i blomgrupper, eller som namnskyltar på växter. Eller som rabattkuponger på keramikkurser eller keramik i butik. Typ "Köper du nu får du rabatt på en kurs eller något annat vid något annat tillfälle". 

Jag har definitivt gett mig själv en kreativ utmaning som heter duga. Tur att jag är så kreativ att jag kommer på att jag även kan be er brainstorma! Idéer emottages alltså tacksamt. Jag vill liksom inte misslyckas... Men det sägs vara omöjligt att återanvända detta... Kan det verkligen vara så?!! Tja, låt oss säga så här: Om inte jag lyckas är jag inte ensam om misslyckandet, då tar jag er läsare med mig i skammen. ;-)

TÄVLING?!!!!!!

Bästa förslaget kan få sin idé förverkligad! Då har vi en tävling helt plötsligt! Där vinsten alltså blir något uppfunnet av dig, skapat av mig och tillverkat av keramikern - av ingenting! Enkelt, eller hur? 

Tävlingsregler: Bästa idén vinner en grej, vad 17 det nu kan bli! Skriv din idé i kommentarsfältet eller mejla mig senast 26 april. 

Och även om du inte kommer på något får du gärna länka till denna virtuella brainstormning från din blogg. Om några av er deltar så lovar jag att klura ut en vinst att lotta ut bland er som länkar. Hemligt tygpaket kanske? (Usch, jag är verkligen så här ogenomtänkt och spontan...!) Ja, jag känner att ett än så länge hemligt tygpaket kommer att bli en alternativ vinst om det nu inte går att förverkliga något vettigt av keramiken... 


Ja just det ja... Jag har köpt taggfria björnbär. Och tagit dem till kolonin. Och gjort en skylt på en sån här keramikbit som använts för att testa glasyrer och bränningar. Kanske tar jag själv hem segern? ;-)

2012-04-16

Min nye fanns på en loppis på Öland!


Och han läser lika bra hos mig!

Återbruksutmaningen: Jeanssömmar och mina drömmar


Mitt bidrag i Pysselstafetten var sydda korgar av byxben. Nu är det ju så att jeans består av ännu fler användbara delar. Alla dessa vackra sömmar! Om du gör ett lapptäcke av gamla jeans, klipper du troligtvis bort sömmarna. Spara en centimeter eller två av jeanstyget runt sömmen, så har du ett perfekt material att sy ihop. Här har jag sytt runt runt runt, och vips hade jag ytterligare en korg! Lite foder, lite botten, en liten hank... Voilà!

Men jag måste erkänna att jag drömmer om att ha många fler jeanssömmar att sy av. I så fall skulle det kanske bli ett lapptäcke av det... Eller en väska... Eller, eller... något annat helt underbart! :-)

Snart våras det för sommarloppisarna! Jag skulle behöva antingen en egen ateljé - eller ett stort förråd till! Drömma kan man ju alltid!

Heja återbruk - och heja på alla andra återbrukare som deltar i Klockarbarns utmaning!

2012-04-15

Blåjakt

Ingen kan väl ha missat Sveas färgutmaning? Idag kände jag få att haka på med min version för att luska ut om det finns något blått i mitt hem. Och jodå...


Blåast är denna installation. Random väggtallrikar i hjärtform.


Och så min pryntsamling som växer okontrollerat.


Virkade bollar blev det ett tag. De ligger fortfarande framme och används ibland. Ett KostaBoda-fat som vi fått av farfar passar så bra där.

Och påskpyntet står framme fortfarande. Äggen är bara halva skal, men de charmiga hönorna får stå framme även när de inte används som äggkoppar.


Och kikar jag nedåt så ser jag att jag bär en kjol i blått. Omsydd av mig. På loppisen var den en klänning i en fantastisk 70-talsmodell.


Köksgardinerna är några av döttrarnas pärlplattor.


Och i badrummet hänger en av tösernas gympahanddukar. Ett tag köpte vi souvenirhanddukar när vi var på semester. Passar perfekt till gympan. Trevligt att ha ett användbart reseminne tycker jag.


Och havet är blått. Tygkartan sitter på väggen.


Och ja, jag gillar kartor. Mina två kartstjärnor hänger fortfarande i fönstret. :-)

Det mesta har jag bloggat om tidigare. Frågor på det? ;-)
Kanske gillar du:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...