2012-11-30

Pannan i veck av lappar i säck

Jag har tidigare nämnt att jag har en del parallella projekt på gång. Här är ytterligare ett som varit på gång länge nu och som kanske kommer att bli av. Och om det inte blir av kan jag ju ändå visa hur det är tänkt.

På sommarloppisar kan det hända att fint virkade grytlappar i bomull säljs för en spottstyver. Typ fyll en kasse eller en sopsäck med textilier för en symbolisk summa, typ 30:-. Nu har vi kommit så längt att vi har valt ut vilka vi vill använda till ett lapptäcke. Vi har pusslat, flyttat, beundrat, klappat, diskuterat och klurat. En version blev som på fotot.

Sen kommer vi till den besvärligaste biten. Hur 17 får man dem att sitta ihop? Jag är sugen på att använda symaskinen. Helgerån?

2012-11-29

Favoriter

En älskad liten dotter + en älskad liten nalle och en av den lilla dottern designad och fixad ficka på magen. Återbrukandet går i arv, likaså skaparglädjen. Om någon känner igen nallen så skulle vi bli glada om vi kunde få köpa en till att ha som reserv. Det var en prenumerations"gåva" från Vi Föräldrar. Och nallen har hängt med i något decennium nu. Men först nu har han fått en egen bärficka att hängas runt halsen.

2012-11-28

Fint skräp

Var passar en liten matta, virkad av trasiga gamla plastkassar bättre än under skräpkorgen? I skräpkorgen skulle kanske någon säga, men inte jag, för jag tycker inte bara att det är smart att slippa skrapljudet mot klinkergolvet, utan att det även är riktigt fint.

Uppdaterar: Och varifrån har jag då fått denna idé? Jo, från en av er som bloggar och som tagit sig tid att kommentera här, vilket har gjort att jag hittat till hennes blogg. Tack Helga för idén! (Och ni som klickar vidare, låt er inte luras av alla lacker, det finns annat också! Tyvärr lyckas jag inte hitta mattan, men det kanske någon kan hjälpa mig med?)

2012-11-27

Varm om halsen och den nya maskinen


Jag gillar mina halsvärmare massor! I helgen blev det ytterligare en sydd, nu ännu lite snyggare. Det brukar inte vara jag själv som är min största kritiker utan familjemedlemmarna. Därför känns det lite ovant att höra från dem att det jag skapar blir väldigt snyggt nu för tiden. Men visst kan det fortfarande bli bättre.

Syglädjen har blivit större sedan jag köpte en Janome Decor 4030. Det var faktiskt mer eller mindre ett impulsköp, speciellt i den bemärkelsen att jag valde att inte göra köpet till något krångligt. Jag gick helt enkelt till återförsäljaren och sa att jag ville ha en maskin som passar i syslöjden i skolan. Jag provade maskinen i butiken, valde att lita på försäljaren och gick hem med maskinen på pakethållaren.
Det har inte enbart varit en dans på rosor. 
Fördelar den första tiden med maskinen är bland annat:

  • Behagligt ljud
  • Pressarfoten griper verkligen tag i tyget så det glider inte runt
  • Stygnen har mestadels blivit jämna
  • Lätt att sy raka fina sömmar med linjer att följa. Bland annat genomskinlig pressarfot
  • En bra instruktionsbok med en gedigen felsökningsguide
  • Bra slutresultat
Nackdelar, saker som jag inte fått att fungera så bra:
  • Krångligt att lyfta pressarfoten
  • Efter ett misslyckat byte lät maskinen inte så bra längre
  • Krångligt att få av tråden
  • Trådspänningen ballade ur ett tag när jag försökte mig på att ställa in den. Fult blev det!
  • Maskinen ska vara lätträdd, men jag har misslyckats på många olika sätt
  • Jag gillar inte att trådhållaren är liggande, tråden har snurrat upp sig konstigt där runt hållaren
  • Pedalen har en självinrullande sladd. Efter första dagarnas användning funkade den inte längre.
  • Jag vill göra saker på känn, det ska bara funka. Men minsta lilla fel leder till att sömmen blir dålig.
När jag köpte maskinen ingick en digital kurs och jag ska börja kika mer på filmerna. Nu tycker jag ju som sagt att det ska fungera även utan digital kurs, så min kritik gäller om man bara har läst instruktionsboken utan att se filmerna. För det är faktiskt så att den kritik jag har att komma med suddas helt och hållet bort när jag har sett de mycket pedagogiska kurserna



2012-11-26

Den som får och spar har

Vissa helger blir bara så bra. Den här var en sådan där sociala äventyr har blandats med pyssel och nyttigheter med familjen. I fjol hämtade vi en julgran på kolonin. Så även i år. Men årets julgran spikade jag och dottern ihop av grenar som vi hittade i grenkomposten. Vi har den hemma nu och har hängt upp ett första pynt, ett hjärta som jag sydde av en textil vaxduk som jag bytte till mig på min närverkande loppis (en facebookgrupp för boende i närområdet).


Jag blev av med gamla böcker och barnkläder, och fick en stor duk. När jag hade klippt till duken så att den passade vårt bord, blev det en bit över. Av den sydde jag två kassar, två hjärtan och tre sadelskydd. Jätteskoj! Det skulle kunna bli årets julklappar. :-)


Och när jag hade kommit på en bra metod att sy sadelskydd tog jag fram en softshell som var med om en krasch för ett år sedan. Och så blev det ytterligare ett sadelskydd. Jag borde nog sälja det jag gör någon gång, för med min nya symaskin blir resultatet riktigt bra.

Förra veckan hade jag inget att bidra med i Återbruksutmaningen. Nu har jag lyckats lite bättre. :)

2012-11-22

Innan snön faller

Jag har glömt att visa ett av eftersommarens uteprojekt! Jag har flyttat på betongplattorna som går in mot huset. Tidigare låg de rakt, två på bredden. Nu har jag, helt på egen hand och utan att köpa nytt, gjort en svängd gång. Fortfarande ligger de där de ska utan att sjunka, så att flytta den gamla sanden och gruset räckte gott och väl. För att flytta plattorna har jag använt en redan trasig grep - inga tunga lyft. Jag har släpat dem på grepen, eller ställt dem med hjälp av grepen och vält dem till rätt plats. Och för att platta till och jämna till sanden under har jag använt vatten i första hand. Rundningen av gången i kanten har småstenar fått bidra med.

Jag tycker att trädgården är mer ombonad och mer skyddad för insyn med svängarna och mina läckra skidspaljéer som faktiskt uppskattas av fler än man hade kunnat tro. Och alla de olika materialen gör den lilla trädgården mer levande. Ja, större! Detta har varit mycket lyckat och när grannarna beundrar det hela så känns det ännu bättre, för vem skulle kunna tro att en sån som jag skulle ro något sånt här i land. På tal om grannarna så hojtade jag till några som kämpade med att lassa in överblivna plattor i sin bil för att slänga dem på tippen att jag kunde ta dem. Om det ska bli odlingslådor, eller om de ska fortsätta att kanta rabatterna återstår att se.

2012-11-21

Ulla, min Ulla

Jag har en fantastiskt charmig bonad signerad UllaS med alfabetet. Jag har väldigt svårt att skiljas från den och har nästan lust att spara den till eventuella barnbarn. Men ibland kan man nöja sig med att ta ett foto på skatterna och låta någon annan ta väl hand om den ett tag.

Nu blir det lite Hellsing, om en annan Ulla:


”Ulla min sjöjungfru, Ulla Undin
vaggar i havet på en delfin:
Vågorna rulla
våta och fulla
fulla av silver och gull åt min Ulla.”

2012-11-20

Som man bäddar får man ligga

Ja, vad ska man säga... Vi använder virkade överkast ibland. Kära nån vilket jobb! Jag undrar vad Stina tänkte på när hon satt och virkade dessa överkast... Hur lång tid kan det ha tagit? Och vad tänkte hon när hon fick höra att min hamster hade rymt och gömt sig bland dessa överkast som jag förvarade under bäddsoffan i min studentbostad, och att den lilla hamstern tuggat sönder dem... Och hon fick en ny beställning på likadana överkast av min mor. Stina har vandrat vidare, men hon finns ändå kvar.

Nu är jag i alla fall mer rädd om överkasten, och jag känner mer uppskattning för hantverket. Men kära nån vilket jobb det är att bädda - tycker min man. Jag tycker mest att det är mysigt. Och struntar ibland om alla varningar för kvalster, bara för att det är fint att bädda ner dem. Ett paradigmskifte. En omvälvande förändring. För sån har jag då aldrig tidigare varit. Jag börjar bli tant på riktigt!

Att hänga med i den tid som är ur led

I dag har jag återbruksmåndag, trots att det är tisdag. Jag tycker att det är lite krångligt det där med att tiden går precis som den vill. Henrik Bergson fick nobelpris i litteratur för att han skrev om (kort sammanfattning!) att tiden går snabbt när man har roligt. Och nu är det alltså redan 20 november!

Men eftersom dottern länge och väl påtalat hur mycket hon längtar till jul, har jag också börjat se fram emot den. Ja, nästan längta! Och så idag inser jag att det börjar brinna i knutarna om jag ska hinna fixa pyntet i tid.

Men, som synes på bilderna är förberedelserna i full gång! Vi pysslade några små girlanger av tapetbitar från de tapetkataloger som vi fått, upplimmade runt en sytråd. Tanken är att de ska hänga i julgranen sen, men än så länge gör de sig bra där de hänger.

Och i vårt hjärtträd hänger 5 mindre hjärtan. Jag kommer att plocka dessa hjärtblommor och sätta dem i julgranen när det är dags. Förhoppningsvis har det blivit fler tills dess. De är återbrukade av fådda påslakan och stoppade med tygrester. Banden är bortklippta från köpta (usch och fy - gamla synder! ;)) tröjor.

Och härmed är jag då sen med återbruksinlägget, tidig med julpyntandet, men ändå sent ute med julförberedelserna. Jaja, man får hänga med så gott det går, och kanske börja bestämma över tiden och inte låta klockan styra... :-)

Jag har inte sett vad Övriga deltagare i Klockarbarns återbruksutmaning har hittat på. Spännande, ska snart kolla!

2012-11-18

Gissa vad mer jag gör!

Jag har ett projekt som varit på g någon månad nu. Ja, jag vill alltid ha några olika projekt på gång, sån är jag. Det får ta sin tid för det är något jag inte gjort tidigare och jag har ingen direkt plan, dock en del idéer. Kan ni se vad det handlar om?

2012-11-17

Virkvärk
















Nä, jag har inte slutat att virka, det är den perfekt avkopplingen för mig. Mattrasor är det roligaste att virka av, förutom möjligtvis trikå.

De senaste virkverken är dessa stora korgar, varav den ovala skulle kunna agera fjärrkontrollsgömmare. Vad den stora i gråskala kan användas till vet jag inte ännu. Men den rymmer många handledsvärmare från tidigare virkäventyr.
Eftersom jag virkat hårt så har jag fått virkvalkar på virkhanden. Så synd det är om mig, nu måste jag sitta vid symaskinen i stället för att vila. ;-D

2012-11-16

Ny maskin och gamla jeans

Jag experimenterar med den nya symaskinen. Det är helt plötsligt enkelt att få ett bättre resultat när jag syr än tidigare. Mer precision i stygnen, vilket jag njuter av. Jag ägnar mig mer åt slow sewing - det får ta sin tid. De här enkla byxbenskorgarna har ni kanske sett mig göra tidigare. Enkla och snabba, och nu ännu snyggare.

 Ett femstjärnigt resultat. Nästan.

Sen bidde det en tetra. Jag hade nog tänkt fylla den med ris eller ärter, men det bidde det inte. Efter att familjen vänt och vridit på den utan att förstå vad det var, kom jag på att det så klart är en värmeljusautomat.

Fylle den med värmeljus och tippa den när ett nytt behövs. Hehe!

2012-11-15

Dagispyssel: Pappershjärtan

Man kan göra jättefina hjärtan med ett antal pappersremsor, klippta i olika längd och ihophäftade med häftklammer. Vilket dagisbarn som helst kan klara det. Men, man kan också misslyckas...


  • Det är inte så lätt att använda häftapparaten. Egentligen bör det räcka med två klamrar. 
  • Man kan också tycka att det är svårt att få hjärtat symmetriskt. Men det finns det nog knep för. 
  • Remsorna kan vara ojämnt klippta. 
  • Och man kan tappa motivationen när man har gjort ett enda hjärtan, och därmed får man ingen fin hjärtgirlang, som somliga andra inte tycks ha problem med. 


Men sen kan det också bero på att det inte blir fler för att man har gått och köpt sig en ny symaskin, för att man syr mest hela tiden och till och med drömmer om att sitta vid den nya maskinen! Gissa om det är många nya inlägg på g!

Nåväl, jag tror och hoppas att någon dotter fortsätter där vi slutade med papperspysslet, så att vi får några nya hjärtan att hänga i julhuset!

2012-11-14

En retro jul förbereds


Här längtas det efter jul! Julpyssel, julbak och inte minst julpynt. Jag har en hel del textilier som kommer att komma fram snart. Först ut att fixas är dock denna lampa. Jag har tagit en modern lampfot som inte längre används eftersom skärmen har gått sönder. Lampskelettet hittade jag på en loppis för någon krona i somras och det har tjänat som leksak hitintills. Och tyget/den sydda skärmen fann jag på en annan loppis. Det var lite trasig, men utan att sy har jag knutit igen det eftersom skelettet var lite för litet, så nu syns det inte. Och lampan ger ett varmt, ombonat sken. Snart dags att börja använda den!


2012-11-12

I stället för nya tofsar

På Coop såg vi att de säljer sydda julhjärtan för 30:- stycket. Men jag såg främst något som jag lätt skulle kunna sy själv. När jag bytte bort gamla leksaker med en granne fick jag i stället lite tyger, bland annat utslitna påslakan. Några hjärtan har det alltså blivit bland annat av dem.

 
Eftersom jag misslyckas på alla sätt med att sy som Coops, så blev mina i egen design. Banden skulle egentligen sys in, men som synes avslutas de i stället med en rosett. Tja, inget av hjärtanen vändsyddes, även om det var tanken först. Tur att jag gillar den ruffigare stilen på mina, så efter att det första hjärtat blev klart valde jag att göra de andra enligt samma mönster.

Ingredienserna är alltså fådda påslakan, random band från alla möjliga håll och stoppningen? Jodå, det är förstås tygrester som omöjligt hade kunnat användas till något annat, och lite bortsprättad tråd därtill.

Maria Montazami, tofsar (tassels?) är helt fel. Återbrukade hjärtan är helt rätt. Återbruk i alla fall. Jag avslutar detta med min filosofi:

Och att konstatera att 25 000 har klickat sig till min blogg, en del har klickat många gånger. Jätteskoj! Och ryssarna har tröttnat på den. ;-)

Och så, icke att förglömma: En länk till Klockarbarns återbruksmåndag förstås. Missa inte den!

2012-11-09

Tänk om, tänk rätt!

Ja, tänk om jag INTE skulle skulle pyssla, blogga och njuta av allt roligt, vad skulle blir kvar då? Nej, jag ångrar mig redan angående att prioritera ner bloggandet. Bloggandet måste få fortsätta! =)

Så nu ska jag försöka ta mig tid till att skriva om en fantastiskt fin duk som jag fick när jag fyllde år. Jag hade  önskat mig gamla saker av alla och från mina föräldrar fick jag bland annat denna duk. Och den är ordentligt återbrukad!

Min mormor broderade på 70-talet efter ett mönster som hon beställt på hemslöjden. Såpbubblor lär det heta. Hon broderade i vad som har blivit riktiga favoritfärger för mig. Och det hon broderade på var riktigt gamla och slitna lakan, nötta av många efter att ha vävts för länge, länge sedan. Och den har tjänat som finduk många år sedan dess, och kommer nu vara min finduk.

Bruka om, bruka rätt!

2012-11-08

Prioritera lite mera?

Jag är lite lätt villrådig, lite lätt stressad och förundrad över vart tiden tar vägen. Det blir så ibland när vanor ändras och nya aktiviteter kommer till. Och ibland tvingas man sluta med vissa saker. För tillfället är min symaskin bråkig igen, jag som trodde att den var lagad, och jag inser att jag måste investera i en ny för att kunna fortsätta. Vilken ska jag välja? Enkel, tålig, tillåtande, men gärna roliga sömmar. Vad används i skolslöjden? Trist att inte veta hur länge min nuvarande ska fungera.

Min virkarm börjar förvandlas till en tennisarm, alltså måste jag vara fortsatt seriös med träningen som egentligen handlar om en misskött bäcken, som har blivit väldigt bra på sistone. En träning hemma och på gymmet som jag njuter av. Men som tar 3 bloggdagar i anspråk ungefär! Sammantaget leder det till att kommer jag ta bort vanan att blogga mina senaste skapelser till morgonkaffet. Fotoljuset är ju dessutom skittrist!

Hallen har jag och dottern dock fått lite soligare. Härligt solrosdraperi med klarare färger än som framgår och pompejapallen bredvid i exakt samma ton. Nöjd är jag! Annars finns det mycket ofotat och därmed obloggat.

Något annat som upptar en del av min tid nu är att jag har startat två köp- och säljgrupper på Facebook för närområdet. Det finns så många vinster med att saker byter ägare. Miljön - minskat bilåkande, minskad konsumtion, det sparar utrymme, det ökar gemenskapen i området, det är billigare, det minskar förhoppningsvis även stress. Det är att ta sitt ansvar att inte konsumera nytt hela tiden. Det känns meningsfullt och roligt, men det tar ju lite tid även det. Men de är nästintill självgående, jag har hittat medadministratörer och kan mest bara njuta frukterna av detta nya nätverk/närverk.

Jag har genom detta närverk blivit av med lite virkade grejer och väskor. Självklart roligt att någon vill använda det. Och därigenom kanske inte springer och köper något nytt, utan kan se värdet i uttjänta textilier. Jag ska nog ta mig i kragen och göra mig av med fler av mina tygkassar, så att jag kan fortsätta att skaffa material utan att vi behöver ett större hus. Och förhoppningsvis kan jag också bli av med lite av de grejer vi inte längre använder. Sånt som kan få ett nytt liv hos någon annan. Ett bättre nytt liv kanske, i reinkarnationsanda.

En av medlemmarna i närverket efterlyste gamla tidningar. Självklart tog jag chansen att få en promenad och lämna lite. En alldeles nysydd kasse visade sig vara i perfekt storlek för detta ändåmål, och handtagen var långa nog för att hänga över axeln. Och tyget till kassen köpte jag på loppis för en krona, det räckte precis.

Nya inlägg är att vänta, men kanske inte lika frekvent. Den som kikar in här får se!

2012-11-05

Slipskrav på gymmet

Idag kunde besökarna på gymmet beundra en alldeles nysydd axelremskasse. Här poserar den nonchalant framför en maskin. På gymmet kan man göra så, men om det är en tillställning med slipskrav får man hänga väskan runt halsen i stället.
 
Och som alla säkert kan se, så är dess beståndsdelar ett styck kasserad och fådd gardinkappa i två olika färger. Tack JD! Och axelremmen består av ett styck tvättad, kasserad och fådd slips. Tack MA och FN! Det är riktigt skoj att använda vännernas kasserade textilier. Och jag inser att jag nog trots allt är lite religiös; Jag tror på reinkarnation av saker! Låt saker du tröttnat på få ett nytt liv hos någon annan!

 Sedär, ett bidrag till Återbruksutmaningen. Vad har alla andra gjort tro?

Höstlov ledde visst till blogglov

Det blev visst ett blogguppehåll. Det var inte alls meningen, men fest med gamla vännerna i gamla staden, Stockholmsbesök några dagar när man ändå var i närheten och besök hos släktingar lite här och där kan leda till sådant. Och uppenbarligen även till att ifånen används när fiket i Kulturhuset erbjuder vila och utsikt över Plattan.

Om någon till äventyrs skulle fundera på att ta in på Rica Hotell Kungsgatan, kan jag meddela att rummen är trånga för fyra personer och att frukostmatsalen kan vara väldigt bullrig. Men man kan fota Konserthuset därifrån.

En liten gränd i Gamla stan skänkte lugn och glädje. Likaså Café Art, ännu trevligare än senast jag var där. Familjen uppskattade det också. Och även Designtorget uppskattades av alla, likaså lugna fina NK. Såg en lampa på NK som kanske skulle kunna funka hos oss, men prislappen på 130 000:- gjorde att allt annat på NK kändes billigt, till exempel PH-lamporna kostade ju "bara" 6-7000.

Men jag hade hellre knallat runt i Skåne och kollat löven i Alnarp än att göra huvudstan. 

På vägen hemåt fick jag tillfälle att göra några loppisar. Det är njutning och vila det! Titta vilket fint, men ganska provocerande (?) förkläde jag hittade! Aune Laukkanens Rutan har jag fått reda på att det är. Ljuvligt!

Och sen kan jag avslöja att jag har åstadkommit en hel del annat som skulle kunna bli trevliga inlägg. Men det måste fotas också ju. Det är återbruksmåndag hos Klockarbarn. Kanske återkommer jag snart.
Kanske gillar du:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...