De urgulliga barnskorna, de verkar verkligen inte bekväma. Och då är det inte storleken jag syftar på främst. Sulorna är stenhårda och har nog alltid varit det. De röda tros vara från 70-talet, de vita från 50-talet. Och de vita saknar spännena. Sådant återanvändes naturligtvis.
De är kanske inte bekväma, men kan utgöra ett vackert stilleben ändå. Och de har nog sällan suttit på stilla ben. Eller var det så att obekväma skor ledde till att barnen höll sig stilla och lärde sig att tiga på detta vis?
Nu när jag har lärt mig virka ser jag förresten på virkade överkast med andra ögon. Vilken tid det måste ta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Din mening ger mig mening! En rad gör mig glad! Tackelitack! :-)