Jag gick ju in i väggen för några år sedan, efter konstens alla regler, har följt manualen till punkt och pricka. Inte den här manualen, så som man borde. Tankat bilen med jämna mellanrum, innan man får soppatorsk. Nä, krasch, bom bang, men jag reste mig alltid och jobbade vidare. Anledningarna till min utmattning finns främst att hämta i kombinationen diskbråck och skadat bäcken, barn med funktionshinder (lite syn- och hörselskador i kombination med särbegåvning) och mitt yrkesval (gymnasielärare). Samt lite för lite förståelse och uppskattning...
Och lägg där till ett oförstånd som inte är av denna världen; tron på mig själv att jag skulle kunna klara allt och lite till, lite bättre. Och struntat under många år i att göra sånt som jag mår riktigt bra av på grund av att jag inte haft tid.
- "Bara två saker är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Men när det gäller universum är jag ännu inte absolut säker". - Albert Einstein
Nu har jag haft lite för mycket att tänka på ett tag, och då mår jag inte bra. Det är dumt och det blir lätt dumt. Skapandet är mitt sätt att tanka energi. Jag måste helt enkelt fortsätta med det för att orka med annat. Är det så svårt att förstå?
Vi är väldigt många i samhället nu som hamnar i den här situationen, så jag känner mig långtifrån ensam. Och det som vi kan vara stolta över är att vi som har gått i väggen ofta blir väldigt bra medmänniskor av erfarenheten. Hur gör du för att tanka energi? Och för att energitjuvarna ska försvinna?
Tyvärr tror jag fortfarande att det går att göra världen lite bättre. Det är dumt. Vi måste väl på något sätt bekräfta och stötta varandra, låta oss få vara de vi är utan att spela ett spel och låtsas att allt bara är bra? De facebookgrupper jag har startat har verkligen lett till mycket positivt för närområdet, ett litet steg som för människor närmare varandra. Vi tankar energi i varandra faktiskt, bryter ensamhet. Blir starkare. Sånt är jag enormt tacksam över, speciellt när andra sviker. Och att kunna göra något för andra, det ger mig mycket energi.
Synd att inte alla fungerar så.
Det är skönt att inte vara ensam. OCh det är skönt att inspirera andra människor. Sen måste man välja att se det positiva. Och välja bort att ta del av det som är negativt. Det har jag lärt mig.
SvaraRaderaFörresten, jag målar alltid prylhyllor med pensel och väggfärg, o det funkar fint! Vad målar du med?
Hej Fiff!
SvaraRaderaJag brukar klara av att välja det positiva, men ibland hopas eländet, jag blir stressad, tappar balansen i tillvaron och då vet jag inte vart jag ska ta vägen riktigt. Då behöver jag få energi av andra. Och förståelse, till exempel för att det kreativa verkar läkande, inte egentligen är lyx.
Jag har ett gäng sprejburkar som jag hade turen att köpa för endast 20:- styck. Det är löjligt tillfredsställande, går snabbt och resultatet på prylhyllor, burkar med mera blir perfekt! http://hhjaja.blogspot.se/2013/03/spraymalar-lite-gult-ute.html Jag ska fota och visa mer snart. :-)
Jag tror att jag förstår ganska väl hur du har det och varför du hamnat där. Har själv haft och har periodvis en liknande situation. För mig hjälper det också att vara kreativ och pyssla både inomhus och ute i trädgården. Hoppas du snart känner dig stark igen.
SvaraRaderaDet är ju inte alltid lätt det här... Jag försöker ta hand om mig genom att träna, äta bra, vara kreativ och försöker be om hjälp. Men det senare är nog det svåraste. Jag försöker vara snäll mot mig själv att jag inte alls behöver göra massa grejer och har för det mesta bra människor runt mig som förstår. Men så klart inte alla. De får skylla dig själva ;)
SvaraRadera