På en loppis som jobbar med biståndsprojekt såg jag en lapp på denna mortel där det stod: "Denna vara kostar 100:-, men ger oss 1000:- till våra biståndsprojekt". Och det kunde jag inte motstå...
Så nu omfördelas en del av Sidas biståndspengar, från min plånbok i Svedala, till ensamstående kvinnor på Indiens landsbygd. Känns helt ok.
Och dessutom kan dottern och jag göra alldeles egna kryddblandningar av de örtkryddor vi har i skåpet. Det nöjet är lätt värt en hundralapp, likaså tomatsoppan som vi premiärkryddade med hjälp av kvarnen. Mums!
Så nu återstår bara att få reda på lite mer om kryddkvarnar i gjutjärn märkta med Svedala i botten. Åh, jag gillar prylar med en historia!
Toppen!! Och förresten.. hörde att Lundabor bör koka sitt vatten. Gäller det dej? Har förstått att du bor i de trakterna.
SvaraRadera