I helgen hittade jag mängder av fina tyger. Och fula. Och sådana som jag visste att andra skulle uppskatta mer än jag. Och sådana som jag tänkte riva till trasor att virka med. Men så har jag varit med i en Facebookgrupp som visar fina tyger och där man kan lära sig mer om olika tygdesigners, trodde jag, men som i första hand handlar om köp och sälj. Och jag har nu försökt mig på att sälja lite. Fy 17 så svårt det är!
Först ska tyget fotas. Det är enkelt.
Sen ska man tänka ut ett pris. Det är svårt.
Sen ska man lämna kontonummer och få adress till köpare. Lätt, men tar tid.
Sen ska man mäta och väga. Svårt!
Lägga i en påse och skriva namn och summa på den. Ganska lätt.
Sen paketera, fixa rätt porto och adress. Svårt!
Kolla så att pengarna är insatta. Matcha namn med rätt summa.
Sen ska det postas. Svårt! Det måste hålla sig inom märkliga storlekar...
Och då får man säkert packa om när paketet inte går ner. Svårt!
Be om ursäkt för att det dröjer lite.
Fråga varför 100 kronor är insatta i stället för 40. Har jag glömt något?
Påminna de som köpt utan att betala. Ångervecka?
Det här är bara några få steg i processen.
Sen kanske köparen är missnöjd med varan. Då blir man ledsen. Och ja, så fortsätter det.
Ärligt talat har jag svårt att förstå att folk klarar av sådant här. Jag är nyfiken på hur andra löser alla dessa problem. Ja, det är faktiskt lite så att jag skulle vilja klara av processen på ett bra sätt. Det är ju många som inte gillar att springa på loppisar och fynda (vilket jag ju gör!) och som föredrar att shoppa över nätet. Som tycker att det är värt besväret.
För egen del väljer jag att se detta som arbetsträning. Och som ett krångligt sätt att få rätt tyg till rätt person i stället för att det slängs. Och som ett helt ok sätt att rensa i gömmorna nu när jag har mer tyger än jag behöver. Men det är krångligt!
Hur tänker ni andra? Någon som har tips kanske?
Här har du beskrivit anledningarna till varför jag inte säljer tyg... bara en fattas: att jag inte klarar av att skiljas åt.
SvaraRaderavet inte om jag har något vettigt tips. att försöka ta det så känslolöst som möjligt kanske. vilket leder oss tillbaka till punkt ett: nämligen varför jag inte klarar av att sälja tyg.
Låter krångligt, men kanske kul också på ett sätt.
SvaraRaderaGlöm nu inte bort bara att visa mig dina bortsorterade tyger...
Hahaha, ikketikketheo - jag brukar vara likadan. Men, låt oss säga att jag kbt-behandlar mig själv just nu, i hopp om att bli bättre på att skiljas från sådant jag gillar och att göra något som jag i grund och botten tycker är fult - att sälja vidare. :-) Jag övar mig på att klara alla moment i processen, och får säkert 1 krona i timlön för besväret. Tur att det varit mestadels trevligt så här långt!
SvaraRaderaVissa tyger tillåter jag mig knappt att titta på, för då vet jag att de aldrig kommer att lämna huset. Och tro mig, jag har alldeles för många redan som jag inte släpper! Sen kan man ju välja att behålla en mindre del själv - och kanske göra ett lapptäcke av! (Ja, idén kommer från dig!)
Och rätt tyg till rätt person blir dubbelrätt. Hos rätt person uppskattas det mer, och därmed stiger mänsklighetens lyckoindex en liten bit! ;-)
Och Annika, du vet var de finns!
Jag samlade ihop en hel kartong och sålde rubbet till en och samma person (en annan bloggare) för endast de pengar jag köpt tygerna för själv dvs en 10-20 kr per tyg. Hon slog till och jag blev av med allt på en gång med endast en adress, en insättning på kontot och ett besök på Schenkerstället. Fick tillbaka mina pengar som jag lagt ut och hon köpte mkt tyg billigt och blev jättenöjd. Jag hade inget vinstintresse utan behövde bara minska mitt lager av tyger som jag inte kommer att använda. Vinna-vinna situation. Inte vet jag om det är ett tips....
SvaraRadera