2011-05-31

Upp och ned


Jag har bytt soffbord igen. Jag har en förkärlek till dem som är gjorda av teak och dessutom är höj- och sänkbara. Det här är alltså ett stort matbord och ett litet soffbord i ett och skivorna ligger i bordet och fälls ut genom en smart mekanik. Jag misstänker att det är 60-tal, det jag hade tidigare kändes mer 50-tal. Bilden ovan visar underredet.

Ytan på bordet var nött och tråkig, så jag har inlett en behandling med sandpapper och teakolja. Jag är stolt, men ännu inte nöjd.

2011-05-30

Fler magneter


Hade ett gäng tunna reklammagneter sparade, men hade inte tänkt på att byta ut reklambudskapen mot tyg tidigare. Den här typen av magneter är enkla att klippa i, men jag valde att i princip behålla den ursprungliga formen. Inga mästerverk direkt, speciellt som jag inte brydde mig om att skrapa bort all reklam. Men ändå ett ganska mysigt pyssel, och ett sätt att bevara de minsta tygbitarna och de fulaste magneterna. Kanske i sällskap med de minsta pysslarna. Deras kreativitet bör verkligen tas tillvara!

Jag tror att det här handlar om återskapande!

2011-05-29

En blåblus


När sommargarderoben känns mycket tråkigare än tyghögen och symaskinen bredvid, kan man i ett litet nafs sy sig en ny överdel! Jag har inte riktigt vågat mig på att sy kläder tidigare, men när jag såg Soligs fina tröja och bra beskrivning på hur man gör kände jag att det bara var att sätta igång!

Precis som Solig skriver kan man variera tröjan i all oändlighet. Jag valde att strunta i att sätta kantband, men fixade i stället rynk både under byst och i svank för att bli av med säckkänslan. När jag provade den insåg jag att den kunde blivit bättre, men samtidigt var den så härlig att ha på sig. Mjuk och sydd just för mig. Det kommer garanterat bli fler! Och hittar jag bara snygga örngott kommer jag att variera dem mycket. Så nu har jag inte bara vågat sy kläder, jag har också vågat bära egensytt och egendesignat!

2011-05-28

Salt och peppar


Pyttesmå, märkta Holland. Delft troligtvis. Dessa två fick följa med till holländarna vi umgås med och bo där ett tag.

Dessa saker de ska vandra från den ena till den andra. Undrar vilket hem de hamnar i sen?

2011-05-27

En äkta kopia!

Nu, äntligen, har jag insett varför jag började sy väskor! I hemmets gömmor fann jag originalet, denna en syndernas lustgård, kanske den egentliga källan till mitt nya, onda intresse - att sy. Det fanns nämligen en tid då jag också köpte mina väskor och kassar, eller Art Tote Bag som det tydligen också heter. Stig Lindberg är det som designat tyget på kassen nedan. Som tydligen heter Lustgården. 


Även om jag fortfarande är väldigt förtjust i väskor, kassar, påsar och allt vad det nu kallas, så gör jag dem nu hellre själv. Jag kommer ihåg att jag funderade över varför kassen från Stockholm Design House var så dyr. Var den väldigt välsydd? Hade den funktioner som motiverade priset? Men självklart är det designen som man betalar för. Och märket kanske.

Var det så svårt att göra en likadan? Tja, jag satte igång att klippa och sy och det gick som en dans. Visst var det lite pilligt att få delarna att passa ihop och att få sömmarna good enough. Men modellen blev snarlik.  


Det som skiljer, förutom att jag har använt mig av ett slitstarkt tyg från Åhlens (90-tal) är att det i originalväskan finns ett litet enkelt fack med dragkedja och en bottenplatta. I mitt original finns det i stället en funktion som gör att böckerna, eller vad man nu har i kassen inte kan rymma sin kos.

2011-05-26

Gör om, gör rätt


Jag har bloggat om ett av mina tidigare misslyckanden här. Eftersom jag valde att repa upp det tidigare försöket har jag nu fått nöjet att använda 45-kronorsgarnet en gång till. Sysslan visade sitt lyckade resultat och jag erkänner lätt att jag har en bit kvar innan jag kan det här. Men det blev så mycket bättre nu! Jag använde virknål 4 eftersom det blev för pilligt med nummer 3. Och så undrar jag om det ska se ut som det gör, eller om jag uppfunnit ytterligare en ny maska?


Undrar om jag kommer att få rätsida på det här med virkning? :-)

2011-05-25

Piffiga magneter


När jag städade i förrådet hittade jag en låda med magneter som rensats undan. Egentligen vill jag ha tom kyl- och frysfront och därför resas det med jämna mellanrum där. Men det är ju en ren och skär utopi att tömma de ytorna permanent, så plan A är ett riktigt sisyfosarbete. Plan B har varit att åtminstone ha enhetliga magneter och med jämna mellanrum rensar jag i den brokiga magnetröran. Men det är ungefär lika svårt som att försöka rensa bort småkryp från hyddan djungeln.

Denna rensningsiver har nu alltså resulterat i material till pyssel! Plan C.

Här syns två svarta plastmagneter från IKEA som har klätts in i ett gammalt tyg, en före detta klänning från 70-talet som jag bloggat om tidigare. Hur gjorde jag då? Jag tog helt enkelt tyglim, placerade tyget på plats, lät det torka en stund. Därefter klippte jag bort det överflödiga tyget och snyggade till kanterna med mer lim. Lätt som en plätt och ett riktigt trevligt pyssel som man kan ägna sig åt samtidigt som man pratar och fikar.

2011-05-24

Strumputmaningen: Det tredje bidraget!

Det är bara att konstatera att det saknas inte kreativitet ute i stugorna! Har ni sett vilken fin Ris-Otto som jag nu kan visa!

Det är inte jag själv som kan skryta över att ha skapat Ris-Otto, den värmande boaormen som du gärna har runt halsen, och tyvärr vet jag inte allt om honom heller.

Det jag vet är att han inte bara är fullständigt charmerande med sin hypnotiserande blick, utan att han är fylld med ris! Placerar man honom i micron någon dryg minut, tillsammans med ett glas vatten, blir han till en värmande boa som kan lindra smärta. Har du nackspärr tror jag inte att du kan ha något bättre runt din hals!

Han är tillverkad av två ihopsydda knästrumpor och tjusigt dekorerad. Jag gillar verkligen att han inte bara är söt utan också har ett användningsområde. Och att han kan härbärgera så mycket värme inom sig - gång på gång.

Känn nu inte press att prestera något värre. Det är det kravlösa återskapandet som är målet!

2011-05-23

Gott att blanda


I trädgården har vi en mängd små ätbara saker som växer så snabbt att man nästan kan se det med blotta ögat! Och äta bör man göra dagligen. En enkel dressing eller dipsås, vilket man nu vill kalla det, serveras ofta i det här hemmet. Passar finemang till grillat och rostade rotfrukter.

Man kan göra den på några minuter, och då är skördandet av färsk gräslök inberäknat i tidsåtgången. Jag tar turkisk yoghurt, pressar i vitlök och kryddar med örter, torra eller färska, samt salt och peppar. Ibland blandar jag i chilisås, ibland har jag röda kryddor i. Piffi allkrydda med grönsmak hjälper till att ta fram smaken. Ett krux är att såsen kan behöva vila ett tag i kylskåpet för att smakerna ska komma till sin rätt, men det brukar ordna sig. Om det blir något över så har man något gott att se fram emot!

2011-05-22

Kamouflerad - i rätt miljö!


Nu har jag sytt mig en väska igen! Ett storblommigt gardintyg i olika gröna nyanser satte jag saxen i. Sidorna och remmen består av ett och samma stycke tyg, liksom fodret. Högst upp är remmen smalare och där återkommer det blommiga tyget, fast det går att flytta på längs remmen. Smutsskydd... Innerfickan är också grön- och vitblommig. Dragkedjan dekorerade jag med några träpärlor och en guldfärgad tofs (eller heter det tassel?).


Nu bär jag själv stolt väskan för att testa om den håller. Eller för att jag tycker om den så mycket. Och för det mesta är den inget man undgår att se!

Om tyget, som är av ett ovanligt material klarar testperioden kan jag tillverka flera liknande. Men då kostar de som ett frisörbesök brukar göra. Om man inte klipper sig gratis hos sina kompisar. Och får väskor av sina vänner. Fråga kan man alltid!

2011-05-20

En bekännelse


Inte hymlar jag med att jag är nybörjare inte! Men, den här bekännelsen svider. Jag trodde nämligen att jag kunde virka. Lite. Fast bara fasta maskor. Att jag kunde virka även om jag inte klarar stolpar och sånt ännu. Men det enda jag kunde var att göra luftmaskor.

Nu har jag lärt mig något nytt, efter ett antal virkade mattor, korgar, hattar etc. Efter att ha lyckats tillskansa mig en virkarm. Men jag tänker inte vara bitter, det jag har gjort hittills är fint, fungerande och fortfarande något jag själv har gjort. Det är bara det att jag inte har använt mig av den rätta tekniken för att göra fasta maskor. Undrar vad mina maskor kallas?

 Virka! : enkelt att virka och lite att sticka


På bibban hittade jag en riktigt trevlig virkbok: Virka! av Frida Pontén. När jag kom till de sista sidorna hittade jag Virkskolan. Där lärde jag mig något. Tidigare har jag hittat beskrivningar på webben, men nu läste jag beskrivningen på ett nytt sätt och struntade i bilderna. Det var då jag insåg att jag gjort fel fel fel. FEL! 

Men äsch, det är ju alltid skoj att lära sig nytt, så nu har jag ju lärt mig att göra fasta maskor två gånger, kan man säga! Och dessutom uppfunnit en ny fast maska. Halvfastmaska kan den få heta! ;-)

Fasan


Under en fridfull promenad i vitsippeskog invid ett slott såg vi denna vidunderligt vackra fågel. Tyvärr var den död, men det innebar att jag kunde beundra den länge. Jag kan inte så mycket om fåglar, men nog måste det väl vara en exotisk papegoja? Som lyckats ta sig ut ur sin bur bakom slottets höga murar och likt Ikaros misstagit sig på sin förmåga?

Efter att ha letat i fågelboken insåg jag att den fallna skönheten från sagans värld var en helt vanlig fasan. Om ni får en chans att beundra en fasan på nära håll, ta då den. Det går inte att beskriva fjäderprakten, inte ens med en bild.

2011-05-19

Teakpall

En söt liten pall följde med mig från det senaste loppisäventyret. Lättplacerad, skön, lätt. Den kommer att tjäna som extra sittplats i köket när vi är fem som är där.

Jag började med att olja in den. Något annat behövdes inte eftersom den knappt var sliten. 


Jag fick lite lust att göra en dyna till pallen av samma tyg som de andra stolarna tillfälligt klätts in i. Så jag saboterade en skumkudde som var obekväm. Med en sax klippte jag kudden. Eftersom det bara var ett test var jag inte speciellt noga med förarbetet tyvärr. Sedan paketerade jag in skummet i tyget och medan jag satt och fikade sydde jag sömmarna för hand. Det blev ganska ok!


Avslutningsvis flätade jag två band för att hålla dynan på plats. Tja, vi får se om det duger, eller om det blir ytterligare modifieringar!

2011-05-18

Virkad korg - igen!


Sysslan tipsade om ett garn för 10:- nystanet på Tiger. När jag ändå var i krokarna shoppade jag några nystan. Expediten som hämtade garnet på lagret gillade att diskutera virkning! Hon berättade att de brukar få in härligt garn lagom till jul. 

Det var en större utmaning att virka av detta garn än av lakansväv eftersom garnet är väldigt varierande i tjocklek. Men det var bara roligt! Och jag är enormt nöjd med slutresultatet! Här fick korgen en tillfällig placering på min lilla teakbyrå, framför en tavla som äldsta dottern gjort i skolan. 


Eftersom jag gärna delar med mig av mina misstag kan jag avslöja att jag började virka med nål 5 först. Det blev väldigt tätt. Mjukheten i garnet försvann. Alltså började jag om på ett nytt nystan och storlek 12 i stället. Till korgen gick det åt två nystan.


Jag har ställt den vid teven och placerat alla fjärrkontroller däri. Kanske ingen dum idé!

Men, bli inte förvånade om ni ser mig i en virkad korg på huvudet i vinter. Om man har den på huvudet blir den en snygg, varm mössa!

2011-05-17

Hur man tillverkar ett ekollon!


Har man en mamma som tycker att det är trevligt att virka, kan man förvandlas till ett ekollon. Så här kommer en ungefärlig beskrivning på hur man gör en ekollonhatt!

Köp en rulle hushållssnöre i mataffären.
Hushållssnöre. (Klicka på bilden för att se en större bild - öppnas i nytt fönster)
Använd en virknål, storlek 12. 
Tänk dig att du ska virka en korg, men öka inte tillräckligt när du sätter igång med fasta maskor. På så sätt får man en rund botten, eller början på en ekollonhatt. En rulle blir alldeles lagom till en hatt!
OBS! Hattarna på bilden ovan är inte virkade. :-)

2011-05-16

Virkad hatt

Började virka av ett loppisgarn. Började med storlek 3, ökade sedan till 5 och 6 för att gå över till virknål 12 på slutet. Bara för att testa skillnaden. Är man nybörjare så är man!

Avslutade hattens brätte med att gå ner till storlek 3 och göra flera fasta maskor. Det gav hatten stadga. Virkade ett rött band för att göra det mer uppenbart att det faktiskt blev en hatt.

Inte är hatten ett mästerverk, men ändå en liten trevlig sak till bilapans hjässa. Visst är han väl söt!

2011-05-14

Sagan om stolarnas tredje liv


Det var en gång 4 tjusiga teakstolar med de modernaste och snyggaste sitsar som de förälskade köparna någonsin sett.
- De här ska vi ha! sa de i mun på varandra.
- Oh, så sköna! tänkte deras ändalykter.


Tiden gick, tyget höll, stolarna var länge lika fina som den dagen de följde med köparna hem. Men så en dag märkte ägarna att finstolarna hade slitits, i hörnorna av tyget. Stolarna fick olika tillfälliga lösningar för att dölja skavankerna, och så när barnen flyttat hemifrån och teak inte var i ropet länge, flyttade de bekväma finstolarna ut i köket. I vardagsrummet kom det ett nytt modernt möblemang. 


Frun var dock rädd om både sitt eget anseende och stolarna, nu när de blivit vardagsstolar i stället för vardagsrumsstolar, så de slitna dynorna täcktes av ett slitstarkt tyg i indisk bomull. Varje dag slet de två strävsamma på stolarna och det gick en dag då de ångrade sitt stolval. 




Inte heller att de fått så prydliga överdrag.

Men en dag så var stolarna tvungna att skiljas från sina ägare. Det är nämligen så med människor att de inte lever lika länge som stolar av hög kvalitet.


Och de som nu fick ta hand om stolarna förstod inte alls att uppskatta dem. Slänga eller skänka, det är frågan?

Tack och lov hade scouterna en insamling av gammalt skräp till sin årliga loppis. De till och med hämtade allt, så det var mindre besvär än att ta dem till tippen, tyckte arvtagarna.

På den stora grusplanen stod stolarna länge och trängdes bland allskönsmöbler och kände sig mer ensamma än någonsin tidigare.
- Om ingen tar oss med blir vi till värme i en vedpanna, viskade en sliten granne dystert till dem.
Grannen, en vitmålad gungstol hade stått på loppisen tidigare och haft en ny rumpa på sig det senaste året. Nu var det till ända.

Men så kom så den räddande ängeln och sa:
- Er vill jag ha!

Efter en kort bilresa har de nu fått kärlek i mängder (teakolja och ett omöjligt retrotyg av nylon). Och de andra, bara 3 år gamla och nu ohjälpligt slitna, moderna, obekväma stolarna står i garaget och väntar på att få ett nytt hem.

SLUT

(Vilket märkligt inlägg det blev, allt ihopfantiserat så klart...) Utom bilderna, för de berättar vad som hände sedan de kom till mitt hus.)

2011-05-10

Fulltupp!

Ibland känner jag mig lite som en fulltupp, hur nu en sådan känner sig?


Men det jag vill säga är att det verkligen är fullt upp på alla plan. Tiden räcker inte alltid till till allt man vill. Viktigast är ändå att räcka till familjen och hushållet, med allt vad det inbegriper. Tur att jag gillar det!

Sedan har jag mängder av saker som jag vill hinna med, men i och med att nöjeskontot fylls snabbt gäller det att prioritera. Några av de kreativa saker jag måste skjuta lite på är:
- Sy två beställda väskor i blåa toner. Dels har jag inte hittat de rätta tygerna ännu, dels så är det så ljuvligt väder att maskinen inte lockar nämnvärt.
- Lägga in en del inlägg i bloggen. Fotona är tagna och texterna kommer av sig självt, men den timmen det tar kom inte idag. Kanske kommer den på torsdag?
- Lobba för strumputmaningen på webben. Jag tycker inte att några stackars slitna strumpor ska behöva ligga på vänt på bättre tider egentligen. Skicka in några stackars strumpverk! Du trogna läsare som ringde nyss och berättade om din strålande idé, och bekymrade dig över att folk kan se vad du gjort - strunta i det! Du kan vara anonym såklart. Sätt dig med dina vänner och strumphögen. Det kommer att locka till många skratt! (I skrivande stund får jag ett meddelande om att ett gäng kreativa sörmlänningar ska våga anta utmaningen! Heja!)
- Hjälpa dottern att förverkliga sin strumpidé! Hon blev så glad när jag skrev det här!
- Skriva på mina böcker.
- Två lampprojekt. Längtar så! I helgen fick jag de sista pusselbitarna.
- Virka! Har böcker, beskrivningar, garner och lust - nu saknas bara tiden och i viss mån förmågan...

- Ta hand om mina nya härliga och galna tyger! 
- Skapa av en duk som en vän köpt, men som jag ännu inte fått se. Den lät dock läcker på beskrivningen!



- Klä om några nya möbler.


- Det är nog väldigt mycket mer, men just nu kommer jag inte riktigt på allt. En tur i huset brukar leda till att jag kommer på mer! Men nu tas turerna oftare utomhus!


Det som prioriteras nu är uteliv (trädgård och turer!). Att njuta av att kunna finnas där för vänner igen och kunna ägna mig åt kravlöst skapande i alla former.

Ja, det där är några av de utmaningar jag står inför nu. Stay tuned! :-)

Strumputmaningen: Se resultaten!

1. Min kära bloggvän Sysslan har skapat en så söt liten hundfavorit! Hennes blogg är verkligen väl värd ett besök, speciellt för dig som föredrar virknål framför nål och tråd.



2. Mitt resultat blev en docka. Jag hade god hjälp av min dotter och vi fick en trevlig stund tillsammans. Och strumpestumpan har faktiskt en plats i hemmet. Det är inte alltid det yttre som avgör om man gillar något - eller någon!

 

3. Ris-Otto, boan som inte bara är snygg utan som också ger värme. Eftersom han är fylld med ris kan han micras innan han slingrar sig runt din hals. En riktigt bra idé!



Nu är det din tur att skicka in ditt bidrag! Så länkar jag till din blogg eller lägger upp bilden här. Och ni vänner IRL som läser min blogg, kanske kommer jag att kräva av er ett kravlöst resultat! ;-)

Kom igen nu alla glada pysslare! Går det att göra något annat finurligt av gamla strumpor?

Gå till "Kreativa utmaningar" för att läsa mer!

2011-05-09

En udda beställning



Min käre livskamrat är inte speciellt intresserad av min mitt intresse. Men han gillar sina egna intressen. Till exempel flyg. När han skulle ge sig iväg med ett pyttelitet knallgult plan nästintill utan bagageutrymme bad han mig gör en yttepytteliten väska med plats för kartorna och flygdagboken. Voila! 

Tydligen väckte den ett visst intresse i flygkretsar. "Ha'ru sytt den själv?" var den mest minnesvärda kommentaren! 

2011-05-08

Så här kan det också se ut...


Jag köpte ett härligt garn. Och visste att det skulle kunna bli en ljuvlig liten grej, typ ett pennställ av det. Glad i hågen sätter jag igång med att virka. Storlek 5 på virknålen. Inga regler. Bara vilja. Jag kan berätta att jag har bestämt mig för att göra om och göra rätt. Se själv varför på bilden ovan.

Min kära bloggvän Sysslan har en beskrivning och ett fantastiskt resultat på sin blogg. Den ska jag försöka följa.

2011-05-07

Axelremsväska


I Egypten köpte jag en palestinasjäl, men det har inte känts ok att använda den. Så alltså sydde jag, om jag får säga det själv, tre riktigt tjusiga väskor av den. 6 kg mjölk håller de för. Och de har lite attityd. Jag gillar att fransarna är där. Dekorativa eller som ett praktist lock. Välj själv.

Jag läser en kommande bestseller!

Jag vet inte hur jag ska formulera mig riktigt, men det är en riktigt häftig sak på gång. Det handlar om böcker. Och om min läsning. Och om att jag har drömt om att bli författare. Och om att jag är en bokoman som en gång utbildade mig till gymnasielärare i svenska. (Det sistnämnda är något som jag struntar i när det handlar om den här bloggen - jag älskar det kravlösa skrivandet också!)

Nåväl, jag har kommit över ett manus som jag är nästintill övertygad om att det snart kommer att bli antaget! Inse, jag får ta del av ett författarskap innan det är ett faktum! Innan författaren är känd.

Kommit över är väl inte rätt ord, men jag har kommit i samspråk med en person som, när vi pratat om våra intressen visar sig dela mina till stora delar. Hon berättade att hon skriver på en roman. Jag blev intresserad och tänkte, dum som jag är, att jag säkert skulle kunna hjälpa till med korrektur och komma med värdefulla synpunkter om förbättringar. Svensklärare... Författarwannabe. Som vill ha likasinnade vänner. Typ. Var jag. Men aldrig trodde jag att jag skulle få ett manus i min hand som verkligen håller för utgivning!

Hittills har jag fått läsa halva romanen och jag blev helt galen när hon inte sände över fortsättningen till mig direkt! Jag vill veta hur det går! Efter en trevande start har jag lärt känna personerna i romanen och trots ett enormt driv i berättelsen hemlighålls så mycket, samtidigt som man får skymta mycket, att nyfiken aldrig helt stillas.

Till saken hör att jag är en enormt kritisk läsare som faktiskt inte läst något så fängslande på länge. Eftersom jag har haft en period då läsningen har känts motig blev läsningen av denna roman så befriande. Senast tragglade jag mig igenom Malin Persson Giolitos Dubbla slag, en "bestseller", eller åtminstone en roman som givits ut av Piratförlaget. En författare som fått ge ut en uppföljare. Med ett tema i romanen som verkligen berör mig (eller borde). Men, som inte alls håller samma kvalitet som den bok jag tiggt mig till att få läsa innan den är utgiven.

Att jag skriver detta inlägg handlar mycket om att jag vill kunna "vara först!" - jag "upptäckte" henne innan hon blev en utgiven författare! Nu skriver hon på sin andra roman. Och hon är, det lilla jag vet om henne, en person att lita på och som håller vad hon lovar. Hög kvalitet rakt igenom. Jädrans så häftigt! Jag hoppas att jag får vara med och läsa även denna innan den ges ut. Men jag räknar inte med något. Och jag hoppas att mina synpunkter tas till vara beträffande roman nummer ett; berätta lite mer om miljö och om personerna. Intrigen håller definitivt så här en bit in i berättelsen. Och, jag skulle bli väldigt förvånad om den inte håller hela vägen. Jag ropar inte hej ännu, men jag är övertygad om att författaren har vad som behövs för att komma i mål.

Du, författare till böckerna jag skriver om, du kanske läser detta. Men du behöver inte ge dig till känna om du inte vill. Jag vill bara att du ska veta att jag är glad att få vara med på ett litet hörn. Och att jag vill bli bjuden på releasefesten och få ett signerat exemplar! ;-)

Sen har jag en annan baktanke också. Jag tror att det jag kan lära mig av att vara med på ett litet hörn när en ny författare upptäcks kan få mig att själv en dag våga skicka in mina kapitelböcker för barn. Trots att de inte har bestsellerpotential. Men fram till dess är jag enormt glad över att ha fått läsa en roman igen och kunna njuta av läsningen! Det var så länge sedan jag läste en roman som fångade mig så! Min läslusta är tillbaka! :-)

PS. Jag vill ha fortsättningen så snabbt som möjligt. Jag skriver gärna ut den själv. Hallå, jag trodde att jag skulle kunna göra dig en tjänst genom att vara lektör, men det är du som gör mig en tjänst om du låter mig läsa hela din roman!

Äppelpaj


Så ljuvligt det är att bli bjuden på fika i trädgården! Eftersom familjen stod för äppelpajen bidrog jag med en prinsesstårta.

Men, när jag häromdagen önskade att jag hade haft något att bjuda på glömde jag detta ögongodis. Snart ska jag nog försöka mig på att göra en. Igen.

2011-05-06

Hoppsan


Ibland kan man ju ha vägarna förbi en flyghangar eller en klubbstuga. Det kan vara som att resa 50 år tillbaka i tiden. I hangaren hittade jag ett underbart stycke mjukt tyg av fin kvalitet. Fullt av. Illaluktande. Oljefläckar.

Fy skäms!


Klubbstugans tapeter var nog fräschare för något (hmmm) år sedan. Men de är fortfarande läckra!


Man kan också behöva vara kreativ när man befinner sig i dessa typiskt manliga miljöer. Och ha mer humor än hygien. Eftersom toapappret var slut inom flera kilometers avstånd ersattes rullen med kassaapparatspapper. Det tog inte lång tid innan rätt typ av papper fanns på plats!
Kanske gillar du:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...