Uppnådda mål

När jag började virka för några månader sedan hade jag som mål att lära mig virka mormorsrutor. För er som kan det verkar det vara ett mål som är enkelt att uppnå, men det var det INTE för mig. Och fortfarande saknar jag kunskap om vissa grundläggande moment.

Så vad är det svåra? Jo, frågor som poppat upp är:
- Hur gör man en smygmaska?
- Hur gör man stolpar?
- Hur ska man läsa virkbeskrivningar?
- Hur byter man garn?

Dessa saker kan jag nu! Men fortfarande återstår:
- Hur fäster man trådändarna?
- Hur sätter man ihop rutorna?
- Hur kan man blanda garnkvaliteter?

En sak som jag blivit riktigt vass på så här långt är:
- Hur virkar man en bucklig, ganska rund jättemormorsruta enligt eget huvud?

Så nu återstår bara frågor som:
- Vad ska man göra med den när den är klar?
- Hur bra är det där acrylgarnet från Tiger för en tia egentligen?
:-)

Mormorsrutorna

Här är då en liten del av de rutor som jag är så stolt över! Aldrig trodde jag väl att jag skulle lära mig att virka dem. Och aldrig kunde jag ana att det skulle vara så roligt.

När jag hade virkat några stycken gick det av sig självt. Och som vanligt är jag inte speciellt noggrann - det  funkar ju ändå. Min beskrivning  (Se gärna på rutan längst ned med vit mitt:

Virka 5 smygmaskor och sätt ihop dem till en ring.
Fortsätt med samma färg. Virka 3*4, dvs 12 stolpar genom ringen. Den första stolpen kan med fördel bytas ut mot två luftmaskor. Gör en extra maska, klipp av garnet och dra igenom det så att det blir fäst.

Byt färg. Nu är det vinröd.
Virka fast garnet på valfritt ställe genom att göra två luftmaskor. Gör så två stolpar så att de bildar en grupp om tre. Gör en luftmaska och sedan en nya grupp stolpar om tre. Så gör man hörnen. stolpe*3, luftmaska, stolpe*3. Sen fortsätter man så. Det är viktigt att man hoppar över tre vita

Byt färg igen (jag har blå) och gör hörnor som tidigare men en extra stolpgrupp däremellan.

Sista färgen. Även här görs hörnorna på samma sätt, men det är två stolpgrupper (med tre stolpar i varje) däremellan.

Tja, det kunde vara intressant om den här typen av beskrivning kan hjälpa någon att förstå. Finns det någon som fungerar som jag?

Påslakansutmaningen 1b - legopåse klar

Här är då ett foto på en upphängd legopåse. För att få de två lakanen att sitta ihop sydde jag med röd raksöm på frihand. Lika kul att köra racer på symaskinen nu som när man precis lärt sig hantera en symaskin på skolslöjden. Inte mängder med sömmar, men lite. Bandet att dra genom hällorna tog jag från bandhögen, lite rosa-orange. Jag gillar att matcha även mina toile-projekt.

Så nu har vi lärt oss hur man använder en legomatta. Synd att vi inte börjat använda det tidigare! Jag kommer definitivt göra några fler, både för att det behövs och för att jag vill utveckla min sömnad på detta område och klura ut bättre och snyggare lösningar. Synd att jag vägrar att stryka...

Jag börjar inse att påslakanutmaningen inte kommer att leda till några fantastiska alster, men att delta i den här utmaningen får mig nog att tänka nytt på många sätt. Surfa till Klockarbarn för att se de andras alster!

Mitt utmanande påslakan, del 1a

Jag har tagit mod till mig och anmält mig till Klockarbarns  påslakansutmaning. Att välja påslakan var inte svårt, för jag hade enbart ett i tygskåpet. Ena sidan randig, den andra bladig och allt är väldigt röd-rosa-vitt. Och det har legat otåligt länge nog nu.

Att bestämma vad jag skulle göra först var inte heller svårt, för jag hade nyligen diskuterat ljudnivån på fritis och kunnat konstatera att med legomattor skulle man få ned ljudnivån avsevärt. Så då fick det bli en legomatta.

För att få den rund tog jag en av barnens mattor som mall. Så långt var det inga problem. Men när det kom till  att välja hur snöret skulle löpa fick jag lite bekymmer. Jag kom dock fram till att sy fast orangea band i kanten. Kanske är öljetter snyggare (men det har jag inte) eller en dragsko bra (men det verkade klurigare) - och detta fungerar prima.

Nästa steg var att sicksacka kanterna och vid det här laget har jag kommit fram till att ha en vit sida för att legobitarna ska synas bättre. Jag sicksackar och raksömmar ihop dessa tre delar.

Nu är det dock så att jag måste stanna här eftersom de bilder jag tagit var av urusel kvalitet. Men mattan är klar och används redan flitigt. Ska se om jag lyckas fota bättre i morgon. Och då visa vad jag har lärt mig.

Virkad mössa

Titta, nu har jag virkat en egendesignad mössa. Ärligt talat är den för trång för mig, men det går an att ha på sig en kort stund. Och kanske borde den ha varit mer rundad där uppe? Hoppas att någon annan vill använda den, för den blev riktigt fin.

Jag har inte använt något mönster, utan helt enkelt blandat fasta maskor med enkelstolpar. Dessutom har jag tagit ett stort steg framåt i och med att jag kombinerat två färger. Och använt ett ullgarn som faktiskt går att tova. Bra eller dåligt, tja det vet jag inte än. Kommer den att krympa i regn? Och så har jag också lärt mig att göra extra luftmaskor när jag ska övergå till stolpar nästa varv.

Mitt största steg framåt var nog ändå att jag fick lära mig hur man håller tråden i vänster hand. Jo, jag är ju fortfarande nybörjare... Under långfingret, men över grannfingrarna. Kläm. Fast det är faktiskt klurigt att få kläm på även det.

Många små steg kan också ta en framåt, så när jag är en helt gråhårig tant kanske jag är fullärd!

Här går det undan!

Redan 3000 klick på bloggen, det tycker jag är helt fantastiskt! Hurra! Hoppas bara att någon ibland tycker att besöket är givande!

Jag har firat mitt koloniköp i drygt en vecka. Nu är det dags för hårt arbete! Eventuellt kommer min nya sida, än så länge kallad "Växter i trädgården" (du hittar den ovan i den gröna menyn) att avskräcka en och annan hugad kolonist. Jag har lagt upp massa bra-att-veta-saker där, och för att bli en fullfjädrad kolonist räcker inte ens det långt. Det är fortfarande viktigt för mig att kolonin får vara min lekstuga, min oas, min gäststuga - men också min skola. "Det är som det är och det blir som det blir" gäller även här. Kravlöst ska det vara, inte bara i bemärkelsen giftfritt. Trädgårdsterapi. Men det är ok att lära nytt också, tycker jag.

Lek med slanor. Kan nog bli bra.

Så vill du veta lite om vilka växter som finns och hur de kan tas omhand månad för månad, klickar du där uppe. Annars skiter du i det! ;-) Själv kommer jag nog ha god användning av listan. Det ska bli trevligt att fylla på allt eftersom nya växter upptäcks där. Och lägga upp bilder!

Skördetid

Vinbären borde ha skördats för några dagar sedan, men nu är det gjort. Klasarna var relativt bärlösa, men jag är glad att jag hann skörda den dryga liter det blev av de röda vinbären. Här är några av de rensade bären samlade i en djup tallrik Arabia Arctica. Jag har blivit lycklig ägare till en sådan servis nyligen.

Jag är egentligen ingen sylt- och saftmänniska. Har väl alltid ifrågasatt poängen med att plocka, rensa, frysa, safta etc - det tar ju så mycket tid och det är ju bra mycket smidigare att köpa det! Men processen i sig, det är njutning också inser jag nu. Och lärorik. Jag är ganska mycket nybörjare, så alla steg i hur man ska göra blir kluriga. Här är lite om mina första stapplande steg som syltande husmoder:

Först sköljer jag bären i mitt favoritdurkslag från Rosti. Här trängs björnbär och svarta vinbär med de röda.
 
Sedan ska de frysas. Många tipsar om att man ska frysa in de rensade bären genom att först lägga dem på en bricka så att de blir styckinfrysta. Man kan då ta upp exakt den mängd man behöver ur frysen. Det där med bricka är ett helt onödigt steg insåg jag. Lägg den i stället i en rymlig fryspåse och lägg ut påsen så plan som möjligt i frysen (ok, lägg påsen på en bricka om du vill. ;-)). Då slipper man extra disk och risken att brickan välter!

Även de röda krusbären fryser jag in utan socker. Krusbär är verkligen mina favoritbär och i år har det blivit så många att jag faktiskt inte ätit upp alla direkt från buskarna.

Även rabarber har det blivit en del av. De mogna rabarberna rycker man upp ur jorden, man ska alltså inte klippa av stjälken eftersom den mest smakrika delen är längst ner. Om man vill spara njutningen till i vinter fryser man in rabarbern i centimeterstora bitar med generösa mängder strösocker i påsen. Suger man ut luften ur fryspåsen sägs de klara sig längre. Själv fryser jag in så mycket i en påse att det blir lagom till en paj. Då är de redan sockrade och klara att tina i pajformen. På med lite smulor och skjuts in med den i ugnen.

Mycket njutning har det blivit så här långt, och mer ska det bli!

Matta av smygmaskor

Visst är den väl fin! Mattan virkade jag på den tiden då jag inte kunde skilja på smygmaskor och fasta maskor. Alltså för några månader sedan. Och jag har alltså fått en fin virkad matta som är väldigt tät och fast, fast att jag borde ha använt fasta maskor i stället för smygmaskor. 

Jag gillade att virka med mattrasor - det är alldeles utmärkt för mig som vill se ett snabbt resultat och även få nöjet att riva gammal uttjänt lakansväv. Några korgar, ett par praktiska grytlappar och två mattor har det resulterat i så här långt. Kanske återgår jag till detta när våra lakan är utslitna nästa gång.

Färgerna på bilden är inte riktigt korrekt återgivna. Det blir som det blir. En sak som jag ändå vill peka på är IKEA-kudden. En världskarta skapad av stygn. Broderad i Indien. Och Indien är markerat med ett orangerött kryss.  Kanske den borde få en kompis, men med krysset i södra Sverige i stället?!!

Fyrkantig necessär

Haha, jag tog Poppylindas finfina beskrivning på hur man syr en fyrkantig necessär lite väl mycket på orden.  Närmare bestämt var det orden "längden är inte så viktig" som jag kanske inte skulle ha testat. Kolla in formen! 

Bakom i bild ligger en liknande, köpt på HM för en tia. Den är bättre.

Poppylindas besrivning på "världens snabbaste necessär" är riktigt bra. Dock saknar jag fodret och en hank i den, men då är den ju inte heller lika snabb! Jag la också till en söm vid dragkedjan. 

Koolon delar mina önskemål. Kolla in hennes fina variant och den DIY som hon använt sig av i stället för att kika på mina nybörjaralster! Det ska jag göra! Eller kanske gå ut och njuta av sommarens alla ansikten.

Det blommar igen

Efter en period då jag inte vågat mig på att sy väskor letade jag fram en beskrivning på hur man gör egentligen. Och den blev ju så bra att jag fick hybris och sydde en liknande. Men utan mönster denna gång...

 

 Och så här fin blev den! Visserligen är inte alla sömmar perfekta. Visserligen sprättade jag många gånger. Och inte blev den som jag tänkt. Men ändå, jag gjorde en väska på mitt sätt igen!

En fin gammal hederlig Gusum-dragkedja. Återvunna väskdetaljer från en HM-väska. Några träpärlor från Tiger.

Och se så fin den blir mot det bruna planket! På axelremmen sydde jag fast en tyglapp och strök på min HH JaJa!-lapp. Inte diskret. Hmmm. Axelremmen blev förresten väl kort, men det struntar jag i.

Fodret sydde jag av en gammal panelgardin och mobilfickan är bortsprättad från en omsydd skjorta. De andra fickorna är av samma tyg.

Sidan är inte så som jag gjort dem tidigare. Mönstret som inspirerat mig kommer från Ericas tygverkstad. Hon har en riktigt fin blogg med bra tips. Och vi har en hel del gemensamt förutom sömnad. Jag lägger till henne i länklistan!

Nu är det dags för väskan att testas, förhoppningsvis regelbundet. Jag ser fram emot utvärderingen, M!

Och väskan kommer Posten ha hand om en dag eller två. Sen hoppas jag att den ska slitas ut.

Du Stelton, jag kan faktiskt själv nu!

Titta så fin min badrumshylla har blivit! Bilden visar mina två första egenhändigt gjorda tygkorgar, och den här gången får jag tacka little miss fix it för en utomordentligt bra GDS - gör det själv. 

Korgarna sydde jag enligt konstens (nästan) alla regler. Den till vänster gav jag en extra söm högst upp. Materialet är markisväv (röd), textil vaxduk och vaxduk. Allt är återbrukat. De styva tygerna fungerar riktigt bra, och jag hoppas att de fungerar länge i badrummet.

Jag kunde konstatera att det är bra att sy igen den sista biten för hand - om man väljer att sy på den sida som är tänkt som insida. Eller så kan man kanske sy finare stygn än jag kan.

Med tanke på att jag hade tvåa i betyg i syslöjd och valde träslöjd i stället tycker jag att jag är riktigt duktig! :-)

Det var ganska enkelt att göra en korg. Jag kommer nog att tillverka fler, större, mindre, i andra former och material. Och kanske, kanske... att sätta på huvudet! :-)

Liten nåldyna

Jag övar på att följa beskrivningar på hur man ska gå till väga för att att skapa. Det är väl helt enkelt så att man utvecklas snabbare då... Tidigare brukade jag mest bli missnöjd när jag inte fick till det, men nu börjar jag tänka att det nog ordnar sig med tiden.

Ovan syns min första nåldyna sydd enligt beskrivningen som finns på länk hos Poppylinda. Inte är min lika fin inte, men detta lärde jag mig på vägen:

- Om man har sparat småbitar av tyg och garn funkar det bra som stoppning.
- Man måste vara noga med hörnen. Typ sy med både små stygn och väl tilltagen sömsmån.
- Om man inte hittar ett fint band och en dito knapp går det inte lika bra med flätad trikå.
- Eh, det finns också en del andra saker, men de förstår jag inte mig på ännu. Kan det handla om att välja snygga tyger, ta genomtänkta foton och vara noggrann?

Sen har jag insett att den här tekniken kan man använda sig av för att göra dynor och kuddar. Kanske framtida projekt!

Skaparångest

Titta, jag har sytt en väska igen! Jag har drabbats av syångest i takt med att jag höjt mina krav. För mig tycktes lösningen vara att ta en beskrivning, den här gången hos Ericas tygverkstad. Och göra något ordentligt för en gångs skull. Med ett skräptyg. Och en panelgardin till foder.

Och voila, den blev fantastisk! Min enda avvikelse från beskrivningen var knappen och lappen. Men nu har jag lyckats att göra något efter en beskrivning!

Nästa gång ska jag använda mig av principen, men göra den mindre. Och så vill jag lyckas med snygga lock i framtiden också.

DIY Klä in ram i tyg

Jag försökte mig på att klä in en ful träram i en bit av ett örngottstyg. Någon kanske känner igen det, jag har nämligen gjort en örngottstopp av resten av örngottet. 

Så här gjorde jag:  

1. Jag klippte en bit stor nog att täcka ram och att fästa på dess baksida. En vanlig hederlig häftapparat duger bra som häftmaskin bara man öppnar häftapparaten innan man slår i häftstiften. Se till att ha tyget väl spänt när du häftar.

2. När det var klart klippte jag ur en fyrkant ur mitten.

3. Sedan var det dags för ett första misstag. Se hur jag klipper in till hörnen. Det som händer är att en bit av ramen inte täcks av tyget. Klipp alltså inte snett!

4. För att åtgärda detta problem klippte jag en liten extrabit av tyget och limmade fast i hörnen med textillim samtidigt som jag limmade dit resten. Problem nästan solved.

5. Nu är det dags att inspektera. Blev det bra? Ja, det blev bra! Om man liksom jag hatar strykjärn bör det gå att spruta lite vatten på den skrynkliga ramen och på så sätt få bort de fulaste vecken. Men, Att använda ett välstruket tyg kan påverka slutresultatet!

Lycka till! :-)

Flätade karameller på fat

Äntligen har jag något att använda gamla t-shirts och annat sladdrigt trikåtyg till - flätor. Det enklaste möjligt, kan man tro. Jag som testar först och får ett ok resultat. Kollar fakta sedan och vet nu att det finns smarta knep att ta till för att få det riktigt fint. Tyvärr kan jag inte hitta tillbaka till den bästa beskrivningen, men jag kommer ihåg några detaljer:

- Klipp trikåtyget på diagonalen fram och tillbaka i stället för att riva. (Här tycker jag att det fungerar ypperligt att klippa runt i en cirkel i stället.) Breda remsor blir fina flätor. Anledningen är att det blir prydligare remsor och färre lösa trådar.

- För att få remsorna att snurra ihop sig och bli runda på längden, nästan som rep, ska man dra i dem en bit i taget när man snurrar eller flätar dem, då tänjs trikån och när man släpper rullar den sig fint. (Fungerar bäst på riktigt tunna tyger.)

- När man flätar med långa remsor blir det lätt en väldelig oreda. Ett "woedigt" trassel. Om man lyckas nysta remsorna kan man sedan stå och fläta med ett av nystanen som tyngd, medan de andra vilar på golvet.

Ja, det var några saker som jag kommit fram till.

Det framgår nog inte av bilderna hur långa flätorna är. Jag ska nog anpassa några så att de kan användas till tröjor och klänningar. Det är en modegrej som jag gillar. Eller så virkar jag av dem. En matta skulle det nog kunna bli.

Och så fatet. Det är från Bo Fajans, Bobergs fajansfabrik, Gefle och är märkt Grafit 1193. Jag har en handfull assietter också. Jag fick ärva liknande, men tyvärr diskade en vänligt sinnad, men klantig människa sönder dem, så jag har skaffat fram liknande nu. Har tyvärr inte kollat upp mer om Grafit-serien och Bo Fajans.

Vi blommar

Nu har jag vågat mig på att sy klänningar också. De fådda gardintygerna räckte precis till klänningar i ungefär storlek 134. Den i lila toner är den enklare. Jag tog en klänning ur dotterns garderob och klippte efter den. Några sömmar senare var den klar. "Jag vill ha den på skolavslutningen!", var betyget.

Den andra skulle bli lite större var det tänkt, men av någon underlig anledningen blev urringningen inte speciellt snygg. Jag försökte fixa det med veck och så satte jag dit ett band i midjan för att markera den (jag iddes inte sy en dragkedja). För att dölja all veck i hals och rygg sydde jag dit ett kantband.

Nästa tygbit gjorde jag en sjal av.

Som vanligt är jag enormt stolt, men ännu inte riktigt nöjd. :-)

Sommarkjol

Modet 2011 förespråkar foppatofflor, grön jacka och en omsydd tantklänning som förvandlats till kjol. Dessutom krävs humor och ett sinne som är positivt till det lite annorlunda. Som inte kräver att alla plagg ska vara märkta med HM eller Peak, eller vad det nu kan vara.

Inget är väl så lätt som att göra en kjol av en klänning. Klipp. Sätt i en resår. Klart. Billigt, bekvämt och på alla sätt bra. Ingen har en likadan. Ibland kan man ha tur och hitta gamla tankklänningar av riktigt god tygkvalitet. Det är svårt i vanliga klädaffärer! Och ibland vill man sy med dragkedja och andra finesser som gör att plagget passar perfektare än perfekt.

Billigt och bekvämt. Lika bra som foppatofflorna. Men jag ångrar att jag inte redigerade bort dem från bilden, för med sådana däringa skodon visar jag mig inte gärna bland folk! :-)

Upp och ned

Jag har bytt soffbord igen. Jag har en förkärlek till dem som är gjorda av teak och dessutom är höj- och sänkbara. Det här är alltså ett stort matbord och ett litet soffbord i ett och skivorna ligger i bordet och fälls ut genom en smart mekanik. Jag misstänker att det är 60-tal, det jag hade tidigare kändes mer 50-tal. Bilden ovan visar underredet.

Ytan på bordet var nött och tråkig, så jag har inlett en behandling med sandpapper och teakolja. Jag är stolt, men ännu inte nöjd.

En blåblus

När sommargarderoben känns mycket tråkigare än tyghögen och symaskinen bredvid, kan man i ett litet nafs sy sig en ny överdel! Jag har inte riktigt vågat mig på att sy kläder tidigare, men när jag såg Soligs fina tröja och bra beskrivning på hur man gör kände jag att det bara var att sätta igång!

Precis som Solig skriver kan man variera tröjan i all oändlighet. Jag valde att strunta i att sätta kantband, men fixade i stället rynk både under byst och i svank för att bli av med säckkänslan. När jag provade den insåg jag att den kunde blivit bättre, men samtidigt var den så härlig att ha på sig. Mjuk och sydd just för mig. Det kommer garanterat bli fler! Och hittar jag bara snygga örngott kommer jag att variera dem mycket. Så nu har jag inte bara vågat sy kläder, jag har också vågat bära egensytt och egendesignat!

En äkta kopia!

Nu, äntligen, har jag insett varför jag började sy väskor! I hemmets gömmor fann jag originalet, denna en syndernas lustgård, kanske den egentliga källan till mitt nya, onda intresse - att sy. Det fanns nämligen en tid då jag också köpte mina väskor och kassar, eller Art Tote Bag som det tydligen också heter. Stig Lindberg är det som designat tyget på kassen nedan. Som tydligen heter Lustgården. 

Även om jag fortfarande är väldigt förtjust i väskor, kassar, påsar och allt vad det nu kallas, så gör jag dem nu hellre själv. Jag kommer ihåg att jag funderade över varför kassen från Stockholm Design House var så dyr. Var den väldigt välsydd? Hade den funktioner som motiverade priset? Men självklart är det designen som man betalar för. Och märket kanske.

Var det så svårt att göra en likadan? Tja, jag satte igång att klippa och sy och det gick som en dans. Visst var det lite pilligt att få delarna att passa ihop och att få sömmarna good enough. Men modellen blev snarlik.  

Det som skiljer, förutom att jag har använt mig av ett slitstarkt tyg från Åhlens (90-tal) är att det i originalväskan finns ett litet enkelt fack med dragkedja och en bottenplatta. I mitt original finns det i stället en funktion som gör att böckerna, eller vad man nu har i kassen inte kan rymma sin kos.