Återbruksutmaningen bidde DIY bidde Dagispyssel 7 när tapeter bidde skål...

Här kommer mitt bidrag till Återbruksutmaningen. Där finns en hel hög med härliga återbrukspyssel! Själv har jag snöat in mig på tapeter ett tag. Jag tänkte visa hur det gick till när jag gjorde en skål av en skål av överblivna och fådda tapetbitar. Typ. :-)

Jag satte en plastpåse över en glassburk. Annars kanske allt fastnar på burken.

Sen klippte jag remsor. Med en disksvamp baddade jag dem med vävlim (extra starkt tapetklister, men vanligt går minst lika bra).

Sen tapetserade jag det som skulle komma att bli insidan.

För att stärka ytterligare klistrade jag på reklamblad.

Och sen gjorde jag utsidan.

När det hela hade torkat drog jag bort påsen och plastbyttan och kollade resultatet. Med en sax klippte jag bort de överflödiga tapetbitarna och så limmade jag på lite med tapetremsor för att det skulle bli snyggare.

Och nu förvarar jag pennor i burken.

Nu kanske någon undrar varför man inte bara har dem i burken. Mitt svar blir att det är inte alls lika roligt som att kladda en stund! Och om någon undrar varför man inte köper en snygg burk i stället blir svaret detsamma. Plus många fler anledningar...

Och när man ändå har material framtaget kan man tapetsera en liten byrå eller två.

Och just det ja, det är inget som hindrar att man täcker vitrindörrar med tapetpapper så att tygförrådet inte avslöjas. Mitt pysselrum blir mer funktionellt allteftersom!

Och är det nu så att återbruksutmaningen inte räcker till en annandag påsk som denna, titta då in i Pysselstafetten, för där fortsätter kavalkaden av vårpyssel ett litet tag till! Mycket nöje. :-)

Pennflickan

Blomsterflickan jag fick med mig från en loppis har hållit sig undan ett tag. Men idag fick hon en ny uppgift. I stället för att ha eterneller i hålet på magen håller hon nu reda på två alldeles nypysslade blyertspennor. I bakgrunden skymtar mina höganäsljusstakar, som har mynt av olika slag som dekoration.

Blyertspennorna har klätts med bladguld. Eller guldpapper. Och i stället för decoupagelim testade jag med vanligt hobbylim. Det fungerade oväntat bra!

Ups, jag glömde att länka till morgonens inspirationskälla: Craft & Creativity. Här kan man lära sig hur man gör den mer hållbara varianten enligt konstens alla regler.

Göra lumpen!

Broccolismaragd och porslinssmaragd

Om man saknar inspiration vad gäller matlagning kan man hitta nya rätter genom att testa till exempel LCHF. Aldrig hade jag väl kunnat ana att man kan klara sig utan kolhydrater och att broccolimos är så gott!

Vill du testa? Koka då broccolin mjuk, cirka 10 minuter. Häll av vattnet, mosa broccolin och blanda i grädde, smör, salt och peppar. Klart!

Förresten... Tallriken är snart 20 år gammal och har använts dagligen sedan den inköptes i Villeroy & Boschs fabrik i Luxemburg. Cirka 5 kronor styck gav jag för de 12 jag köpte eftersom gulddekoren inte var så jämnt guldig. Who cares liksom? Alla håller fortfarande! Namnet på porslinet? Smaragd!

Stor, större, störst!

Efter att ha virkat handledsvärmare i varmare Florida, som ligger i landet där allt är stort, större eller störst (ja, nu vet jag att det verkligen är så!) satte jag glatt saxen i några av de plagg som inte klarade resans slitningar. Klippa sönder trikåplagg, t-shirtar och leggings, är ett finfint pyssel. En knapp centimeter breda formar de sig nästan till garn av sig självt. Väldigt billigt garn dessutom. Med lite historia.

Byta bilsätet eller poolkanten mot soffan hemma var inte lika lätt som att byta garnet mot trikån. Och så sakteliga börjar det forma sig en ny, luftig matta.

Och nu kommer vi till det största. Ser ni virknålarna? Den minsta är den som tidigare var störst! Under virkningen har jag varvat med de olika virknålarna, beroende på om varvet behövde bli större eller mindre, och så lägger jag till tillräckligt många nya maskor för att mattan ska bli platt. Förstås.

Revolution inom legomattebranschen!

Inte för att det syns speciellt bra på bilden, men idén är på einstein-nivå. Nästan.

Dottern önskade sig en ny, stor legomatta. Jag önskade göra mig av med ett stycke vit plastad frotté. Jag ville inte klippa en cirkel, alltså gjorde jag det inte heller. Så nu har vi en rektangulär legomatta med en blank, slät ovansida och en ljuddämpande frotté på undersidan. I dragskon löper ett loppisfyndat glatt band och förutom i hörnen så kan man greppa det i de öppningar jag lämnade på sidorna. Och hänga upp den på samma sätt som mattan som skymtar i bakgrunden.

Riktigt lyckat så här långt! (Och jag antar att ungarna kan spilla på det utan att olyckan blir allvarlig! ;-))

Sött? Ja, sött...

När prinsessor fyller år kan de få kakdekorationer om de önskat sig det. Och sen kan dessa dekorationer användas i lite olika sammanhang. Kladdkakemuffins kan få florsocker blandat med hallonsaft på.

Och grädden på tårtan kan färgas med till exempel blå och röd karamellfärg i olika koncentration.

Och tja, det är faktiskt roligare att pyssla ihop bakverken än att äta upp dem... Vilken tur att de små i huset vill göra julgodis snart också. Hilfe!

Papperspyssel

Snart är det visst jul. Det innebär att man ska njuta, pynta och ta det piano. Martina Haag utvecklar mina tankar på ett utmärkt sätt i julkrönikan. Ja, det är nästan så att jag tror att hon och jag är samma person! 

Jag har fått dille på att vika små askar. Jag har ännu inte följt denna guide, men vill ändå rekommendera den eftersom den är så fin. Ovan visas en återbrukbar inslagning. Asken har ett presentsnöre som är lätt att ta bort, så det blir två presenter i en om mottagaren vill. Bara att använda igen och igen. 

                                        
Och så har det gjorts en girlang av tapeter. Jag har köpt färdigblandat tapetklister och det kom verkligen till användning när de utklippta bitarna skulle förvandlas till vimplar.

Och så har ytterligare en kryddburk fått en ny etikett. Egen mynta innehåller den nu. Att använda nästan utslitna papperskartor till papperspyssel kan jag rekommendera. Har gjort lite av varje.

Och tapeterna har används till  flera askar. Spillbitar av tapeter och kartor förvandlas gärna till askar i mina händer. Snart ska jag lära mig att vika något annat också. Ja just det, i asken ligger en liten papperspåse som jag vikt och satt ihop med tapetsklister.

Och har man dille på hjärtan kan man klippa ut ett antal och placera tillsammans. Kort, tavla? Tja, vad man vill.

Tack för besöket!

Skogen rensar, men doften finns kvar

I närheten av denna sköna plats promenerade jag för att rensa skallen ett tag. Och så snubblade jag över några trattkantareller! Självklart kunde jag inte gå därifrån utan att plocka, men vi hade inget att plocka i. Ett hushållspapper blev räddningen och älgfärsbiffarna vi bjöds på lyxades till ytterligare med stekta trattisar. 

Efter middagen återvände jag till svampstället och plockade ytterligare 1,2 kg svamp. Och ja, påsen jag plockade dem i hade jag haft hela tiden i fickan...

 

Rensad skalle och rensade trattisar hör ihop... En del förväldes och blev infrusna. Andra torkade under några dagar på tidningspapper. 

Och eftersom vi höll på med papperspyssel satte jag medelst tapetklister fast etiketter på återanvända småburkar i glas. Öppnar man burkarna luktar det nu skog och tystnad.

Och, när man ändå håller på så kan man säkert hitta lite av varje som kan få etiketter. Och, jag börjar inse att man kan göra det hur fint som helst om man lägger lite tid på det! Presenttips kanske?

Mormorsrutorna

Här är då en liten del av de rutor som jag är så stolt över! Aldrig trodde jag väl att jag skulle lära mig att virka dem. Och aldrig kunde jag ana att det skulle vara så roligt.

När jag hade virkat några stycken gick det av sig självt. Och som vanligt är jag inte speciellt noggrann - det  funkar ju ändå. Min beskrivning  (Se gärna på rutan längst ned med vit mitt:

Virka 5 smygmaskor och sätt ihop dem till en ring.
Fortsätt med samma färg. Virka 3*4, dvs 12 stolpar genom ringen. Den första stolpen kan med fördel bytas ut mot två luftmaskor. Gör en extra maska, klipp av garnet och dra igenom det så att det blir fäst.

Byt färg. Nu är det vinröd.
Virka fast garnet på valfritt ställe genom att göra två luftmaskor. Gör så två stolpar så att de bildar en grupp om tre. Gör en luftmaska och sedan en nya grupp stolpar om tre. Så gör man hörnen. stolpe*3, luftmaska, stolpe*3. Sen fortsätter man så. Det är viktigt att man hoppar över tre vita

Byt färg igen (jag har blå) och gör hörnor som tidigare men en extra stolpgrupp däremellan.

Sista färgen. Även här görs hörnorna på samma sätt, men det är två stolpgrupper (med tre stolpar i varje) däremellan.

Tja, det kunde vara intressant om den här typen av beskrivning kan hjälpa någon att förstå. Finns det någon som fungerar som jag?

Påslakansutmaningen del 7 - Back to the basics

Jag har tagit en liten bloggpaus och anledningen till det kan nog stavas m ö t e n. Min "egentid" har helt enkelt används till annat än fotande och bloggande. Men det har allt skapats lite också mellan varven.

Aldrig har väl ett påslakan varit så stort som det jag ska försöka göra slut på i påslakansutmaningen. Och det är fortfarande irriterande mycket kvar!

Här har jag använt lakanet till en stor fodrad tygkasse. Jag har härmed också utökat min repertoar av tygkassemodeller i och med att jag vek fodersidan utåt och sydde fast handtagen däri. Kanten kan allt anses vara dekorativ... Men jag är så trött på den dåliga tygkvaliten och de blekta färgerna att jag inte ser skönheten i det enkla längre. Men inte ska det få mig att ge upp inte! ;-)

Påslakansutmaningen 1b - legopåse klar

Här är då ett foto på en upphängd legopåse. För att få de två lakanen att sitta ihop sydde jag med röd raksöm på frihand. Lika kul att köra racer på symaskinen nu som när man precis lärt sig hantera en symaskin på skolslöjden. Inte mängder med sömmar, men lite. Bandet att dra genom hällorna tog jag från bandhögen, lite rosa-orange. Jag gillar att matcha även mina toile-projekt.

Så nu har vi lärt oss hur man använder en legomatta. Synd att vi inte börjat använda det tidigare! Jag kommer definitivt göra några fler, både för att det behövs och för att jag vill utveckla min sömnad på detta område och klura ut bättre och snyggare lösningar. Synd att jag vägrar att stryka...

Jag börjar inse att påslakanutmaningen inte kommer att leda till några fantastiska alster, men att delta i den här utmaningen får mig nog att tänka nytt på många sätt. Surfa till Klockarbarn för att se de andras alster!

Så smart!

Om man inte använder mc:n regelbundet kan det hända att stövlarna och handskarna rymmer sin kos. Det kan vara därför man då och då ser mcister iförda gympadojor... Nu lär det inte vara jag nästa gång, för jag har med två sömmar och ett gammalt skosnöre förvandlat en del av ett duschdraperi till en handsk- och skoväska!

Det jag anser vara finurligt är:
1. Att återbruka ett duschdraperi.
2. Att trä skosnöret genom de befintliga plastöljetterna.
3. Att hänga påsen på galjen tillsammans med skinnstället.

Nobelpriset nästa! ;-)

Men, om ni ser en mcist som saknar hjälm... Så kan det vara någon som har läkarintyg på att det inte behövs av psykiska orsaker, typ klaustrofobi. Och det är inte jag. Men det optimala hade förstås varit att ha hjälmen på samma galje som det övriga...

Förstår ni varför? Och förstår ni hur enkelt det var att göra detta?

Mitt utmanande påslakan, del 1a

Jag har tagit mod till mig och anmält mig till Klockarbarns  påslakansutmaning. Att välja påslakan var inte svårt, för jag hade enbart ett i tygskåpet. Ena sidan randig, den andra bladig och allt är väldigt röd-rosa-vitt. Och det har legat otåligt länge nog nu.

Att bestämma vad jag skulle göra först var inte heller svårt, för jag hade nyligen diskuterat ljudnivån på fritis och kunnat konstatera att med legomattor skulle man få ned ljudnivån avsevärt. Så då fick det bli en legomatta.

För att få den rund tog jag en av barnens mattor som mall. Så långt var det inga problem. Men när det kom till  att välja hur snöret skulle löpa fick jag lite bekymmer. Jag kom dock fram till att sy fast orangea band i kanten. Kanske är öljetter snyggare (men det har jag inte) eller en dragsko bra (men det verkade klurigare) - och detta fungerar prima.

Nästa steg var att sicksacka kanterna och vid det här laget har jag kommit fram till att ha en vit sida för att legobitarna ska synas bättre. Jag sicksackar och raksömmar ihop dessa tre delar.

Nu är det dock så att jag måste stanna här eftersom de bilder jag tagit var av urusel kvalitet. Men mattan är klar och används redan flitigt. Ska se om jag lyckas fota bättre i morgon. Och då visa vad jag har lärt mig.

Äppelchips

Tja, det blir ju ganska mycket äpplen om man har sju gamla äppelträd. Man klarar bara att ta hand om en bråkdel tyvärr. Snart har jag nog testat alla äppelrecept som finns, och mina ungar stönar när de ser något med äpplen i... Men det är både gott och vackert att titta på, ju!

Jag har gjort två omgångar äppelchips hittills. Inte speciellt svårt alls!

1. Skiva de delar av äpplena som är ätbara i tunna skivor. Osthyvel fungerar bra! Kärnhusskalet känns förresten som popcornskal om man inte tar bort det.
2. Doppa äppelskivorna i en kokt och avsvalnad blandning av socker och vatten (1 del socker och en del vatten cirkus) en liten stund.
3. Lägg ut skivorna på ett bakplåtspapper och strö över kanel (ingefära fungerar också bra).
4. Låt torka i ugn cirka 80 grader varm, cirka 3-5 timmar.
När skivorna är torra är de riktigt smaskiga!

Ja, just det! Den översta bilden visar en basilika omplanterad i en marimekkoskål, en annan marimekkoskål med äppelchips i och en loppisburk från Höganäs också den med chips. Visst påminner min gröna stengodsburk om Le Creusets ugnsformar!

Le Creuset, ca 200 kronor.

Världens godaste äppelkaka

Min mormor gjorde en äppelkaka som jag nu har fått receptet på. Jag kan inte minnas att den var så god, men den jag själv gjorde blev helt fantastisk! Kakan är väldigt snabb och lätt att göra och den tillåter att man gör misstag. Det gillar jag!

Här är receptet:

Blanda 2 ägg och 3 dl socker. Tillsätt 6 dl vetemjöl och 4 tsk bakpulver samt 200 g avsvalnat, smält margarin/smör. Nu har du en tjock sockerkakssmet. Häll smeten på bakplåtspapper i en form, stor som ett A4 ungefär. Lägg på skivade äppelbitar över hela. Avsluta med att strö på kanel och strösocker. Sen in i ugnen!

Eftersom min kaka blev ganska tjock hade jag den i ca 200 grader långt ner i ugnen i drygt 30 minuter. Originalreceptet säger dock att man ska använda en form på cirka 30*40 cm, 225 grader och 30 minuter. Jag tänker nog testa att göra kakan med en mindre mängd bakpulver, det känns som att 3 tsk skulle kunna räcka.

Man skär kakan i bitar och sen är det bara att smaska i sig. Eller att frysa in och njuta vid senare tillfälle.

Frukta inte, ät fallfrukt

Arctica, ekologisk äppelpaj och vaniljvisp. Kanel gör det vackrare.

Jag har redan tröttnat på äppelpaj. Eftersom det är min första höst med egna äpplen, har jag tagit vara på all fallfrukt hittills. En del har jag fryst in, men det har blivit ganska många pajer också. Och de sex äppelträden är överfulla fortfarande.

Jag har nog snart lärt mig utantill hur man gör pajen. Äpplen i små klyftor. Maskhål och annat otrevligt skärs bort, men skalet kan vara kvar. Sockra och kanela lätt över. Blanda hälften vetemjöl, hälften havregryn. Tillsätt finfördelat kallt smör och mer socker. Strö över äpplena. In i ugnen en halvtimme på cirka 225 grader.  

Sen är det bara att mumsa i sig!

Griffeltavla

Vår koloni har lite trevliga mer moderna inslag. Ett exempel är att dörren fungerar bra för meddelanden, klotter, dikter, fina välkomsthälsningar etc, och barnen har alltid något att rita på. En beskrivning på hur man gör finns här. En sak att tänka på innan man sätter igång att kladda är att kritorna kan färga av sig på kläder, så antingen är man försiktig, eller så målar man där man inte riskerar att griffelkritorna fastnar på persedlarna.

Nu i skolstartstider kanske det passar bra att skriva upp läxor och gympapåsar...

Compact living

Det är dags att låta nattgäster njuta av lugnet och den friska luften i stugan. Och av det provisoriska levernet. Själv sov jag som en stock där när jag provsov i kolonin. Eftersom det är ett riktigt compact living, gäller det att hitta smarta lösningar för att man både ska kunna vistas där dagtid och sedan förhoppningsvis sova. 

Vi har inte haft tid att fixa en permanent lösning, och kanske kommer det inte heller att behövas. Vi får se. Det som jag har gjort så här långt är att ställa två tältsängar i vinkel (bilden är tagen tidigare). Under dagen fungerar dessa som soffor med massvis med kuddar i ryggen. När det är dags att knyta sig trollar man så fram kuddar och täcken från kuddarna.  

Jag har sytt fyra kuddar i det randiga tyget ovan. De är stoppade med täcken och kuddar så att det räcker till ett halvt kompani som behöver tinas. Tyget är en duk från Indiska som jag hittade på loppis (så klart!). Jag har behållit fransarna som dekoration. Kuddarna är sydda som vanliga örngott, men med lite olika lösningar, bland annat knytband. Allt enligt devisen "det blir som det blir".

Och ja, nu återstår det alltså att se om det duger, eller om det blir ett hotell med fler stjärnor för våra gäster. Det blir som det blir.

En idé till gåbortpresent

- Vad är det nu jag ställt till med?

- Vadå jag, skyll inte på mig!

Så skulle det nog kunna låta, för receptet på den här gebortpresenten har jag inte komponerat helt på egen hand. Så här ligger det till:

1. Sno en fantastisk idé från din optiker eller från en inspirerande bloggare. I det här fallet är det 24sevenbyboback som lyckades med konststycket att fånga mig i hård konkurrens. Då är man bra!

2. Sno en dotter och kräv av henne att spotta ut något trevligt att skriva.

3. Sno Words fantastiska förmåga att ändra typsnitt till Arial, storlek och bredd.

4. Snåla inte med tomrum medelst mellanslag. Inte behöver man väl sno allt?

5. Skriv ut. Saknas det svart i färgpatronerna går det lika bra att göra slut på resterande patroner på detta vis.

6. Placera slutligen det hela i en tjusig ram. Men om du inte har någon sådan går det lika bra med papperskassen som delades ut under nyårsfesten i Egypten och som barnen snott med sig hem. I stället för partyhattar och pappersgirlanger kan man stoppa i en liten present. En blomma. Nybakat bröd. En egenhändigt tillverkad folkdräkt. En Ferarri. Nä förresten, det verkar onödigt.

7. Njut av din fantastiska förmåga att koka soppa på en spik och inse att kassen och dess budskap och tanken bakom är fullt tillräckligt!

Och...

... det var ju så roligt att göra dessa synteststavlor att jag gjorde en till mig själv också. Och eftersom jag lever som jag lär (hmmm) och försöker att inte vara så förbenat duktig hela tiden (;)) så slängde jag ihop den hastigt och nöjer mig. Alla duktiga flickor där ute: Njut!