Sagan om metamorfosen

Det var en gång en helt vanlig bestickslåda i trä, en sån som ville ligga i den kökslåda den från första början var ämnad för. Och där hålla ordning på knivar, gafflar och alla de andra besticken ända till jordens undergång, med en mycket fast kant. 

Nu för tiden fungerar det ju mer och mer sällan på det viset. Ja, nu för tiden kan man inte ens vara säker på att en helt vanlig bestickslåda i trä får förbli just detta. Nä, vi vet ju alla hur det brukar sluta nu för tiden. Det som inte längre behövs, det kastas. Eller, i bästa fall, hamnar det på en loppis. Och får en ful prislapp som kliar och skaver påklistrad på dess solkiga yta. Nu för tiden alltså. Håhåjaja, så det kan bli.

Och nu för tiden kan också en helt vanlig bestickslåda i trä förvandlas till en alldeles, alldeles unik prylhylla. Speciellt om den har hamnat på en loppis och hamnar i händerna på en såndan pysselbloggare. Lite rengöring, inoljning och tapetserande är allt som behövs.

Och sedemera kan den så fyllas med icke fullt så unika invånare. 

Det den forna bestickslådan däremot kan vara säker på, det är att den inte kan räkna med att inte genomgå fler metamorfoser i framtiden. Men kanske kommer den att leva till jordens undergång... (Fast det verkar väl helt orimligt! =D)

Vill ni läsa om en annan metamorfos rekommenderar jag en stunds läsning i Kafkas Förvandlingen, som trots att den är så lättläst även finns i lättlästversion och som tecknad serie för barn. Och bestickslådan kommer troligtvis inte att råka ut för skalbaggeödet, det är jag tämligen säker på.

Pasteller i mitt hem

Här är resultatet av jakten på pasteller i mitt hem:

Mormors gamla gardiner samsas med stjärnor gjorda av gamla kartor.

Mina virkade bollar, mina favoritvaser och jordgloben från mitt barndomshem.

En omblommande orkidé!

En ask vikt av presentpapper. Där samlar jag småpryttlar som borde ligga på rätt ställe, men som kanske hittats på golvet. Vikande är viktigt, om det görs av rätt anledning. Även avvikande.

På det gamla skrivbordet hamnar lite av varje.

Dotterns pappersblommor pryder ofta något bord.

Teakstolen klädde jag om i ett tyg som bara håller och håller: Sagan om stolarna

Och teak, jag undrar om jag inte kommer att ha gamla teakmöbler resten av livet, oavsett hur omoderna de blir. Det blir något att nysta i framöver.

Tack Lidyll för inspirationen till detta inlägg. 

Fler pasteller blir det förresten i hemmet. De på bilden ovan ska föräras ett eget inlägg inom kort. Alla de andra tror jag mig ha bloggat om tidigare. 

Fabriken inspirerar

 

Jag älskar att omge mig med färgat glas, inne i skåp ochutanför, inomhus som utomhus, bakom och framför, i huset och i stugan. Gammalt och nytt.

Med tanke på detta borde man (ja, läs man, som man! ;-)) lätt kunna hitta presenter till mig. Om man inte förstår sig på min stil och vågar sig på att ta med ett loppisfynd, kan man alltid köpa något från Iittala.

Men, usch så svårt det blev nu. Det är ju mannen som snart fyller år! Fast, jag undrar om han inte helst vill ha  lite fler färgade glas från Indiska... ;-)

Ja, inspiration är ju inte helt fel, vare sig det gäller att köpa presenter eller att skriva inlägg. Tack Fabriken för inspirationen till detta lilla inlägg!

Göra lumpen!

Reklam

Nu var det dags för lite reklam för beklädnadsaffärer. Först ut är Carlssons i Mörbylånga. Behöver ni komma i kontakt med dem ringer ni 5. De andra är inte så tokiga de heller.

Men Rytterkvists är jag inte helt förtjust i, det är alldeles för långa telefonnummer dit.

Och mina färgglada nitade galongalgar har fått sällskap av två svarta, nyligen donerade av svärfar.

Det här är en liten del av min galgsamling, och de finaste låter jag så klart hänga framme. En liten enkel detalj i hallen som faktiskt förgyller tillvaron lite, för mig åtminstone. Men jag har inte fått så många positiva kommentarer om dem, så jag antar att jag är ganska ensam om att tjusas av dem. När jag letar efter souvenirer från resor är den här typen av galgar hett eftertraktade.

Vinter i kolonin

Det är december och klematisen slår ut inom kort.

Rosorna blommar oförtrutet.

Och ogräset likaså.

Och kirskålen tittar fram titt som tätt. Två små osyldiga gröna blad och en lång vit svans i jorden.

Och gräsvipporna vajar i vind... eh... stormen.

Och här avslöjas det att det faktiskt finns lite lök i jorden.

Och i köksfönster ståtar apoteksburkarna som hittats på några av alla trevliga loppisar som besökts under sommaren.

Som synes - det är verkligen julstämning i kolonin... Hehe!

Hyllad prylhylla

Titta vad som hänt med min gamla prylhylla! Ja, den är verkligen gammal, jag tror att jag önskade mig den när jag var i sjuårsåldern. Morfar gick ut i snickarboa och snickrade ihop den. Länge användes väl den obehandlade hyllan som den ska; en hylla till småpryttlar som småbarn gärna exponerar.

Men i detta hemmapulandets tidevarv är det lätt hänt att en dylik möbel målas om och att facken tapetseras. Och då kan det bli så här.

Och i bästa Maria Montazami-stil har jag nu också hittat den perfekta platsen i hemmet. (Ok, allt det andra kanske inte är på riktigt rätt plats här i livet. =)

Learning by doing och living by redoing liksom.

Donnan på väggen där

Denna donnan fick jag med mig från en scoutloppis för en femma. Jag inser någonstans att hon inte är värd mer. Det är till och med så illa att hon är ett vykort. Men ändå! Säg vem som vackrast i världen är - skönhetsidealen varierar helt klart.

Den lilla tavlan är kanske 8 cm. Ramen är tillverkad i Tyskland för länge sedan. Jag kommer att vara rädd om mina kitchiga favoritsaker. Speciellt den här lilla donnan. En dag kommer säkert hennes prins dyka upp!

Hallfix

För några år sedan tog vi bort en ful, trasig och dessutom felplacerad garderob i hallen. Den fula ytan täcktes med ett tjusigt Marimekkotyg och så var det problemet löst. Men... det var inte tillräckligt funktionellt, så nu har jag påbörjat detta enkla projekt.

Jag inhandlade för länge sedan en teakhatthylla som barnen troligtvis ska få dela på.

Och fantastiska kroklister, även de i teak. "Klädhängaren Dekorativ AB Skoglunds metallgjuteri Anderstorp" har jag att tacka för dessa. Så det är ett och annat på gång. Före jul kommer jag nog kunna visa det färdiga resultatet.

Länge sen...

Trevligt att höra att nya inlägg från mig saknas! Mellan alla möten och måsten försöker jag hinna till kolonin och där är jag i stort sett dagligen. Titta bara så fint klätterbuskrosen, vars namn jag inte minns, blommar.

Även inomhus har jag satsat på lite nya blommor. Här har jag slängt ihop tre glada papegojblommor, vriesea, med två växter som inte längre såg så roliga ut ensamma. Tillsammans blev de gladare.

Jag har också inhandlat en stor Kockums-gryta med lock för en tjuga och raskt stoppat ner några calanchoe i den. Totalkostnad för arrangemanget: 55 kronor.

Och de där vrieseaorna gillar jag så mycket att jag köpte tre till att ha i köksfönstret. De får tjänstgöra som substitut för utelivet i kolonin ett tag - det gäller att acklimatisera sig!

Nya köksgardiner

 

Vad ska man göra med alla dessa pärlplattor? Just nu används en del av våra som köksgardiner! De silar ljuset vackert och döljer persiennen. Jag kan tänka mig många fler användningsområden. Varför inte ta steget fullt ut och ha dem som insynsskydd i nederdelen av fönstret till exempel? (Varning, det får inte bli för mycket av denna vara!)

Slocknad

Efter många års trogen tjänst har nu denna fotogenlampa lyst upp tillvaron för sista gången. Den var mig kär och kommer från torpet där jag tillbringade många somrar som barn. Jag kan bara beklaga. Och tänka att det är som det är och det blir som det blir.

Den här fotogenlampan som numera saknar lampoljebehållare blev kanske över hundra år. De andra delarna hamnar på vinden. Kanske kan de återanvändas på ett eller annat sätt. Men olyckan är extra olycklig nu, för den hade verkligen gjort sig i kolonin i det annalkande höstmörkret!

Inte mina minnen

Kopparna på bilden är helt i min smak! De är köpta i Louisianias museibutik, och tillhör tyvärr inte mig. Jag vill dock minnas att jag var sugen på att köpa dem när jag var där, men det är bara i undantagsfall jag köper nytt numera. Bussen liknar den jag har, men denna är visst från London. 

Mysigt med pelargoner

 

Och här kan övernattande gäster krypa ner. Josef Frank-tapeten gör rummet, trots att det bara är en liten del i sovalkoven.

Gäststuga

Så här kan stugan se ut när det vankas övernattande gäster. På dagen en fungerande hörnsoffa. Om det är sol åker hammokdynorna ut. På natten tas kuddar och täcker ut ur soffkuddarna och vips har man sängar.

Våra första långväga gäster hotade med att inte flytta därifrån - ett mycket gott betyg alltså! (Jag vet inte om det var barskåpet eller sovplatserna som uppskattades mest! ;-)) Vi ser fram emot att få fler gäster!

Griffeltavla

Vår koloni har lite trevliga mer moderna inslag. Ett exempel är att dörren fungerar bra för meddelanden, klotter, dikter, fina välkomsthälsningar etc, och barnen har alltid något att rita på. En beskrivning på hur man gör finns här. En sak att tänka på innan man sätter igång att kladda är att kritorna kan färga av sig på kläder, så antingen är man försiktig, eller så målar man där man inte riskerar att griffelkritorna fastnar på persedlarna.

Nu i skolstartstider kanske det passar bra att skriva upp läxor och gympapåsar...

Svart inne (och lite ute också)

Jag hakar på trenden att vara med i en utmaning, precis som bland andra Sysslan och Erry . Bloggaren Sukkertoy for oyet är ute efter svarta detaljer. Inte helt enkelt i mitt hem för tillfället, men... 

Först såg jag i och för sig bara den stora, dystra teven i vardagsrummet. Ett svart hål! Men det fanns mer där intill: schackpjäserna och detaljerna på ljusstaken från Stockholm design.

I köket hittade jag några muggar, även de från Stockholm design. Sällan använda på grund av att de inte lämpar sig för svart, varmt kaffe, men fina där de står.

I köket brukar sopborsten stå framme och vara fin. Ibland används den också. Hehe! Vaxduken på bordet är välanvänd. Kan dock konstatera att nyårslöftet familjen tvingade mig till, att inte köpa nya vaxdukar, det håller jag fortfarande! Är dock på gång att byta ut den mot en svartvit.

På köksväggen finns detta döda djur. De lärde tvistar om vad det egentligen är; en panter med horn? Åhlens kanske vet? Jag är förresten väldigt nöjd med kökstapeten, virrvarr. Hade gärna haft ett bord med perstorpsplatta också, men i och med att vi måste använda vaxduk för ljuddämpningens skull är furubordet vi fått perfekt.

Hallen bjuder på ett 70-talstyg från Marimekko. Och anledningen till att det hänger där är främst att garderoben som togs bort därifrån har lämnat spår som vi inte brytt oss om att åtgärda ordentligt.

I hallen finns även min IKEA-kudde och min egenhändigt, med smygmaskor virkade matta.

Hatthyllan av teak bjuder på en orgie av svarta hjälmar. Undrar om det kan vara mc-hjälmarna som är orsaken till hallens färgtema? 

Badrummets badlakan är svartvita och där låg passande nog min snygga favorittidning Aluma. Alltid underbara bilder i den, kolla bara på framsidan!

Slutligen får ni hänga med till kolonins växthus som har svartmålade aluminiumprofiler. Lovely.

Från schack och matta - nu är jag matt!