Sagan om stolarnas tredje liv

Det var en gång 4 tjusiga teakstolar med de modernaste och snyggaste sitsar som de förälskade köparna någonsin sett.
- De här ska vi ha! sa de i mun på varandra.
- Oh, så sköna! tänkte deras ändalykter.

Tiden gick, tyget höll, stolarna var länge lika fina som den dagen de följde med köparna hem. Men så en dag märkte ägarna att finstolarna hade slitits, i hörnorna av tyget. Stolarna fick olika tillfälliga lösningar för att dölja skavankerna, och så när barnen flyttat hemifrån och teak inte var i ropet länge, flyttade de bekväma finstolarna ut i köket. I vardagsrummet kom det ett nytt modernt möblemang. 

Frun var dock rädd om både sitt eget anseende och stolarna, nu när de blivit vardagsstolar i stället för vardagsrumsstolar, så de slitna dynorna täcktes av ett slitstarkt tyg i indisk bomull. Varje dag slet de två strävsamma på stolarna och det gick en dag då de ångrade sitt stolval. 

Inte heller att de fått så prydliga överdrag.

Men en dag så var stolarna tvungna att skiljas från sina ägare. Det är nämligen så med människor att de inte lever lika länge som stolar av hög kvalitet.

Och de som nu fick ta hand om stolarna förstod inte alls att uppskatta dem. Slänga eller skänka, det är frågan?

Tack och lov hade scouterna en insamling av gammalt skräp till sin årliga loppis. De till och med hämtade allt, så det var mindre besvär än att ta dem till tippen, tyckte arvtagarna.

På den stora grusplanen stod stolarna länge och trängdes bland allskönsmöbler och kände sig mer ensamma än någonsin tidigare.
- Om ingen tar oss med blir vi till värme i en vedpanna, viskade en sliten granne dystert till dem.
Grannen, en vitmålad gungstol hade stått på loppisen tidigare och haft en ny rumpa på sig det senaste året. Nu var det till ända.

Men så kom så den räddande ängeln och sa:
- Er vill jag ha!

Efter en kort bilresa har de nu fått kärlek i mängder (teakolja och ett omöjligt retrotyg av nylon). Och de andra, bara 3 år gamla och nu ohjälpligt slitna, moderna, obekväma stolarna står i garaget och väntar på att få ett nytt hem.

SLUT

(Vilket märkligt inlägg det blev, allt ihopfantiserat så klart...) Utom bilderna, för de berättar vad som hände sedan de kom till mitt hus.)