2011-09-30

Allt borde ha slängts


Tja, förr i tiden sparade man, åtminstone i Småland, använt presentpapper och dito snören. Och så gör man även i somliga delar av Skåne än idag. Nätet som snörena förvaras i vet jag att jag tänkte slänga, det var det som var där i som var något att ha. Jag hade helt andra glasögon på mig då. Tänkte sällan på återbruk eller materialåtervinning. Men att förvara snören i snören funkar. Definitivt. Och om jag hade gjort nätpåsen själv hade jag varit väldigt stolt. Kanske ska göra ett försök någon dag...

2011-09-29

En röd tråd

Detta inlägg tillägnas gamla trådrullar. Jag köper gärna sytråd på loppis. Ofta fin kvalitet och prisvärt. 5 kronor för en prima sytråd på trärulle, inte tackar man nej till det!


Och man tackar verkligen inte nej om man får ett helt gäng dekorativa rullar i arv. Men då kanske man inte heller har så lätt att använda dem...




En fin pappersask fick jag också. Smaka på namnet Guldvaruaktiebolaget - G. Dahlgren & Co. Firman grundades 1906 och drivs idag av Per Torsten Ek i Malmö. Känns inte fullt lika romantiskt när jag surfat fram infon.

2011-09-28

Påslakansutmaningen del 5 - Revolutionerande uppfinning!


Grattis alla glada hemmafruar! Och grattis till alla er som vill förenkla och förgylla vardagen! Nu är det äntligen här - den portabla, upphängningsbara kombinerade diskställs-bestickslindan! Bättre kan det knappast bli! Köp din disklinda redan idag!


Då du diskat besticket placerar du det i respektive fack. Skedar i ett fack och gafflar i ett annat.  Där torkar allt snabbt om det är upphängt enligt medföljande instruktioner.

Det finns en mängd möjligheter vad gäller storlek och design på disklindan. Silverbestick vill du till exempel inte förvara tillsammans, alltså väljer du en modell med enskilt fack för vart och ett av dina silverbestick


När disken har torkat knyter du således ihop disklindan.


Som ni säkert redan förstår - möjligheterna är oändliga. Även tallrikarna kan svepas in. Säg, finns det något som kan glädja dig mer när du öppnar ditt skafferi?

För beställning, gå till Linda Cuisine (www.lindacuisine.com). Pris från 549 kronor till 2850 kronor.

Ovan visas Linda Cuisine modell Double i ett specialdesignat tyg av extra god kvalitet. Ordinarie pris 750 kronor. Köp idag och få 250 kronor rabatt! Imorgon höjs priset på grund av inflation, moms, importskatt och lönehöjningar. Tveka inte - bestäm dig för att redan idag skaffa dig ett stort leende utropstecken och ännu mer att glädja dig åt!

2011-09-26

Mama Magnus

Jag har tidigare skrivit om min vilja att kunna idka välgörenhet, men också mina svårigheter att finna ett bra sätt att hjälpa till. Jag har haft en känsla av att bidragen hamnar i fel fickor alltför ofta. Jag tror att jag börjar landa i hur jag vill bidra och jag känner faktiskt till en verksamhet som med ett stort varm hjärta verkligen gör en konkret skillnad: Mama Magnus.

Mama Magnus, som eldsjälen Lena Johansson kallades när hon och hennes dövblinde son var i Afrika för att träffa personer med dövblindhet där, har startat upp det hela. Under många år har Lena kunnat göra skillnad för många familjer som tack vare Lenas arbete har kunnat skaffa en ko eller lite jord att bruka. Läs mer här: Mama Magnus.

Själv har jag sett foton och hört Lena berätta om sina besök hos de dövblinda. Sett bilder på hur dessa personers liv tack vare Mama Magnus stöd har blivit drägliga. Hur de dövblinda kan bidra till familjens försörjning. Ja, jag vet att det kan vara enormt svårt att sätta sig in i detta med dövblindhet i Afrika utan att mad egna ögon sett hur det fungerar. Jag ska försöka ändra på detta genom att bidra med information och förhoppningsvis vill många av er vara med på ett hörn så småningom!

Påslakansutmaningen del 4 - Lapplisa


Det här lapprojektet har lett till många gråa hårstrån och nästan lika många avbrutna synålar. Tack och lov har den ena dottern tagit det till sitt hjärta och använder det som hästtäcke. Men det var inte det det var tänkt till från början.


Först var det bara tänkt att jag skulle använda några av de lappar jag hade sedan tidigare, men aldrig skapat av. Ett kuddfodral kunde det bli tänkte jag. Och det gick riktigt snabbt och smidigt. Men sen växte det och blev ett sånt där bebistäcke i storlek. Inte för att jag behöver det, men...


Och sen blev det en baksida i orange plysch. Det var här nålarna började protestera. Och att någon skruvat på symaskinsrattarna gjorde mig inte direkt gladare. Sprätta, byta nål, sprätta, trä om...


När det så blev en plyschbaksida kunde det också vara lämpligt med en kant. Planering? Nupp!

En fyndad flera meter lång rostfärgad gardinkappa i plysch med en ytterst elegant rosatonad frans klipptes till. Wow, tyckte dottern. Och så bröts ytterligare några synålar.


Den här gången blev det en omvänd "Mäster Skräddare". Det blev mer och mer, större och större. Som grädde på moset sydde jag även fast en hank att hålla i eller för upphängning. Små detaljer att dra och bita i fanns där redan eftersom jag lät kantbanden gå en bit utanför täcket. Så att säga.

Och ärligt - om det hade varit mer välsytt och inte orsakat mig så mycket gråa hårstrån - hade jag gett det en barock kärleksförklaring. Barockt var ordet!

Förresten - gissa hur mycket av påslakanet som gick åt här! Lapparna är 10 gånger 10 cm. :-)

2011-09-25

Nya köksgardiner

 

Vad ska man göra med alla dessa pärlplattor? Just nu används en del av våra som köksgardiner! De silar ljuset vackert och döljer persiennen. Jag kan tänka mig många fler användningsområden. Varför inte ta steget fullt ut och ha dem som insynsskydd i nederdelen av fönstret till exempel? (Varning, det får inte bli för mycket av denna vara!)

2011-09-23

Smart phone väska


När en dotter såg denna väska trodde hon att den var köpt. Sen insåg hon att mamma varit framme igen och sytt. Och att tyget kom från dotterns egna avlagda byxor.


Den här lilla väskan är alldeles lagom för en mobil. Den är försedd med dragkedja och axelrem. T-söm till botten. Återanvända detaljer gör att den ser köpt ut (om det är något att sträva efter?). Men i själva verket är det bara ett avklippt byxben med i stort sett alla originalsömmar återanvända!

2011-09-22

Min tredje virkade matta

 

Ja, detta är den tredje mattan jag virkar. Men den första som jag gör med fasta maskor... Jag hade lite tankar på att göra en sittpuff eller en stor korg, men än så länge får det bara vara en matta. Ja, jag säger än så länge, för om jag skulle ångra mig är det ju faktiskt bara att fortsätta där jag slutade!

Jag gillar den här mattan mycket, för den bär på minnen. Ser ni färgerna? De avslöjar att mina tjejer har haft kläder i dessa färger, förutom någon av min mans utslitna t-shirts. De tidigare mattorna gjorde jag av gamla lakan och trasor av lakansväv. Här har jag alltså enbart använt trasiga, urvuxna eller fläckiga kläder som ingen hade kunnat använda igen. Trevligt återbruk!

2011-09-21

Vill göra


Jag vill gärna göra ett vackert staket av slanor. 



Eller en hel vikingaby kanske! Fotevikens vikingamuseum är väl värt ett besök för alla slöjdintresserade.


Det är faktiskt även snobbutiker. Definitivt. Ett exempel på vad man kan göra av bambupinnar om man är händig ses ovan. 800 kronor vill jag minnas att det kostar.

2011-09-20

Påslakansutmaningen del 3 - Ränderna går aldrig ur


Eftersom ett påslakan består av väldigt mycket tyg kan det vara en god idé att sy något större av det. En liten klänning till en av döttrarna beslutade jag mig för att göra.


Jag brukar inte välja exakta mönster när jag skapar i tyg. I det här fallet tog jag en klänning ur dotterns garderob, la den på tyget och klippte till en snarlik bit i påslakansväven.


För att få bort säckkänslan valde jag att sy en dragsko i midjan. I ryggen finns dessutom en resår.

Jag är ganska nöjd med klänningen även om den inte är speciellt välsydd - men det är inte dottern. Hmm, jag borde ha använt mer tyg och gjort mysklänningen till mig själv i stället!

2011-09-19

Min nya iphone-väska


Jag har nog glömt att visa denna lilla, av en gammal duk sydda mobilväska? Jag använder den i princip alla mina vakna timmar - utan min Iphone känner jag mig liksom halv. Så... I facket med dragkedja har jag nästan alltid ifånen, detta mitt kära handikapphjälpmedel och min ljuvliga antideppryl. En liten pryl som innehåller det mesta man behöver. Som Skalmans skal, men väldigt mycket mindre. Och mitt skal kan man alltså ta av sig när man ska sova!

Var var vi? Jo... Axelremmen vill jag ha där. Men den är borttagbar eftersom jag använt nyckelringar att fästa den med. Och så finns det ett öppet fack alldeles lagom för antingen min plånbok eller en nyckelknippa. Eller så stoppar jag pengarna i dragkedjefacket och minifån i det öppna. Tja, jag gillar det. Smartphone i smartväska. Så praktiskt att andra sköldpaddor blir gröna av avund. Men de lär inte ha vårblommor på sina skal! ;-)


Förresten bygger min lilla nyckelväska som jag bloggat tidigare på samma princip. Den är också suveränt praktisk. Och så ser man på avstånd var koloninycklarna är. Eller känner det i fickan. Eller gömmer nycklarna i facket med dragkedja så att de inte skrapar mot annat. Eller så trollar man fram nycklarna snabbt ur det öppna facket och har pengarna i det andra.


Två enkla exempel på saker som förskönar och förenklar min vardag.

Påslakansutmaningen del 2 - Å ena sidan

Ena sidan
Det bidde en liten necessär av en ynklig liten stuvbit vaxduk från en loppis. Visst är det väl Åhlens? Och trots att stuven var så liten finns det fortfarande "mycket" kvar.

& den andra sidan
 Dragkedja och hank finns. Ganska prydligt resultat.
Och det är insidan som räknas
Och på insidan fodrade jag necessären med utmaningens påslakansväv. Allt är återvunnet.

Nu är jag nöjd med min förmåga att sy den här typen av necessärer. Väl godkänd!
(Vilket betyder att jag kan sätta min lilla logga på den och sälja eller ge bort den.)

2011-09-18

Jag gillar mina väskor


Tja, väskor och väskor, man kan ju klart inte jämföra dem med det som finns i handeln. Men det känns fint att väskan inte är sydd av en barnarbetare, riktigt hantverk Made in Sweden. En sån där väska som man slänger ner en extra tröja och en bok i, eller en plånbok och några paket mjölk. Min stil.


Allt är återbrukat. Tyger från loppisar, axelremmen från en utsliten HM-väska (barnarbetad?). Sen har jag satt dit en återbrukad dragkedja i öppningen efter att denna bild togs. Axelremmen gör att väskan ser lite mer köpt ut, men mina sömmar avslöjar att mina väskor byggs av glädje och inget annat. Good enough så.

2011-09-17

Äpplen, äpplen, nästan bara äpplen


Har nu blivit proffs på äppelpaj. Har testat med olika tillbehör, kryddor, deg. Och utan deg. Ovan syns ett lass smörstekta äppelbitar med socker och kardemumma. Mumma!

Kan även meddela att smulpaj går att göra med, från botten av pajformen och uppåt:
Milda culiness, äppelbitar, socker och kanel, havregryn, vetemjöl och lite mer flytande margarin. Tja, varför blanda och greja när det funkar bra ändå?!

Jag har även vidareutvecklat tillverkningsprocessen av äpplechips. Lägg äppelskivorna på hushållspapper för att dra ut fukt. Lägg dem sedan i en blandning av florsocker och kanel. Låt torka. Godare än de tidigare varianterna tyckte ungarna. Och åt upp allt.

2011-09-16

Gröna fingrar eller?


Njä, jag vet inte om jag har gröna fingrar, men jordiga brukar de bli. Mest varje dag. Men trots detta: Ligusterhäcken tappar bladen fläckvis och flera av buxbomkloten har gulnat. Jag antar att det har att göra med att de klipptes inför koloniförsäljningen under några varma dagar i juli. Trädgårdsstajling. Jag hoppas att de går att rädda. Förresten är det väldigt smidigt att bära med sig trädgårdsredskapen i en hink (spann alltså). Min är en äkta gammal från Kockum. Skön kvalisort.


Och så har jag ju äpplen överallt. I mun, händer, fickor, cykelkorgar, lådor, korgar. Till förbannelse. De som inte hinns ätas har jag gett till skolan några omgångar. Ungarna har nog fått sitt lystmäte nu. I fortsättningen blir det nog hästarna på ridskolan som blir bortskämda. De äter även skämda äpplen. Visste ni att man kan ställa äpplen utanför stallet i stan, så ges de till hästarna vid tillfälle!

2011-09-15

Vinbladsdolma


Skördetid är skördetid är skördetid. Och när jag kapade en av mina vinrankor kom jag att tänka på en kurdisk-svensk vän, som när hon såg den för en tid sedan, utropade: "Åh, så mycket dolmablad!"

Eftersom jag inte gillar att se ut som ett frågetecken såg jag till att räta ut mig genom att fråga henne mer. Och självklart snabbt erbjuda henne att avblada alla vindruverankorna. Men det gjorde hon ju inte. Så då gjorde jag det.


Jag hittade ett recept på dolmar som jag utgick från (men det heter dolma!), och sen blev det Kajsa Varg som sällskap. När min vän hörde att jag haft champinjoner och kassler i mina skrattade hon glatt och förebrådde mig med ett stort leende för att jag gjort helt fel. :-) Men, seriöst, förväll bladen någon minut, ta upp dem och stoppa något gott i. Låt dem koka i buljong. Det blir inte fel.

2011-09-14

Marimekko Villikaali


Så glad man blir när man , på loppisen hittar ett vackert tyg i fina blågröna färger, som nytt. Och när man så vecklar upp det står det Marimekko Villikaali 1967! Fast att jag inte var där när loppisen öppnade. Och det var fullt med folk som trängdes vid tyghyllorna. Så blev det mitt.


Och så när jag gick igenom tygerna igen en andra gång så hittade jag ett till! Nu en lång dubbelsydd gardinkappa i bruna toner. Som nytt även detta! Det är lite som att plocka svamp. Först hittar man inga, men sen finns det mängder när man hittat den första.

Det är inte klokt att någon först skänker bort tyget, sedan att personalen inte sätter ett eländigt högt pris på det. Det är så det ska vara på loppis - man ska veta att det ibland finns chans att hitta godbitar!

Ester från Gefle


Visst är hon väl fin, min skål Ester från Gefle? Hon är kanske inte från 1919, men äldre än kolonin som hon numera vistas heltid i. En lat pensionärstillvaro för det mesta, men hon testar gärna nymodigheter som chips när det är på det viset. Lite åldertecken finns där, men hon har åldrats riktigt fint ändå!


Jag blir förresten lite fundersam när jag hittar en annan Ester på Tradera:
uppläggningsfat GEFLE Ester
En annan Ester från Gefle? Konstigt! Hon är ju inte alls likadan som min!

2011-09-13

Påslakansutmaningen 1b - legopåse klar


Här är då ett foto på en upphängd legopåse. För att få de två lakanen att sitta ihop sydde jag med röd raksöm på frihand. Lika kul att köra racer på symaskinen nu som när man precis lärt sig hantera en symaskin på skolslöjden. Inte mängder med sömmar, men lite. Bandet att dra genom hällorna tog jag från bandhögen, lite rosa-orange. Jag gillar att matcha även mina toile-projekt.


Så nu har vi lärt oss hur man använder en legomatta. Synd att vi inte börjat använda det tidigare! Jag kommer definitivt göra några fler, både för att det behövs och för att jag vill utveckla min sömnad på detta område och klura ut bättre och snyggare lösningar. Synd att jag vägrar att stryka...

Jag börjar inse att påslakanutmaningen inte kommer att leda till några fantastiska alster, men att delta i den här utmaningen får mig nog att tänka nytt på många sätt. Surfa till Klockarbarn för att se de andras alster!

Så smart!


Om man inte använder mc:n regelbundet kan det hända att stövlarna och handskarna rymmer sin kos. Det kan vara därför man då och då ser mcister iförda gympadojor... Nu lär det inte vara jag nästa gång, för jag har med två sömmar och ett gammalt skosnöre förvandlat en del av ett duschdraperi till en handsk- och skoväska!

Det jag anser vara finurligt är:
1. Att återbruka ett duschdraperi.
2. Att trä skosnöret genom de befintliga plastöljetterna.
3. Att hänga påsen på galjen tillsammans med skinnstället.

Nobelpriset nästa! ;-)

Men, om ni ser en mcist som saknar hjälm... Så kan det vara någon som har läkarintyg på att det inte behövs av psykiska orsaker, typ klaustrofobi. Och det är inte jag. Men det optimala hade förstås varit att ha hjälmen på samma galje som det övriga...

Förstår ni varför? Och förstår ni hur enkelt det var att göra detta?

2011-09-12

Mitt utmanande påslakan, del 1a

Jag har tagit mod till mig och anmält mig till Klockarbarns  påslakansutmaning. Att välja påslakan var inte svårt, för jag hade enbart ett i tygskåpet. Ena sidan randig, den andra bladig och allt är väldigt röd-rosa-vitt. Och det har legat otåligt länge nog nu.


Att bestämma vad jag skulle göra först var inte heller svårt, för jag hade nyligen diskuterat ljudnivån på fritis och kunnat konstatera att med legomattor skulle man få ned ljudnivån avsevärt. Så då fick det bli en legomatta.


För att få den rund tog jag en av barnens mattor som mall. Så långt var det inga problem. Men när det kom till  att välja hur snöret skulle löpa fick jag lite bekymmer. Jag kom dock fram till att sy fast orangea band i kanten. Kanske är öljetter snyggare (men det har jag inte) eller en dragsko bra (men det verkade klurigare) - och detta fungerar prima.


Nästa steg var att sicksacka kanterna och vid det här laget har jag kommit fram till att ha en vit sida för att legobitarna ska synas bättre. Jag sicksackar och raksömmar ihop dessa tre delar.

Nu är det dock så att jag måste stanna här eftersom de bilder jag tagit var av urusel kvalitet. Men mattan är klar och används redan flitigt. Ska se om jag lyckas fota bättre i morgon. Och då visa vad jag har lärt mig.
Kanske gillar du:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...