Gamla fåglar

Känner ni igen dessa tyger med svalor? Ladusvalor ser det ut att vara på båda. Båda finns i olika färger och har sålts av IKEA. Att det högra är designat av Malmström-Bladini är sånt där som en tygnörd som jag tycker är roligt att få reda på.

Det var länge sedan jag sydde nu, så nu är det samlandet av tyger och information om dem som gäller. En period åtminstone.

Pulloposti

Min samling designtyger växer hela tiden. Främst klappar mitt hjärta för Marimekko, så när jag hittar ett på loppis, även om det är gammalt och blekt, låter jag det följa med hem.

Vem tackar nej till ett Maija Isola från 1963 liksom? Det är väl som att se en flaskpost flyta förbi utan att läsa innehållet...

Marianne Westman

En linnetablett från Westmans textilateljé kommer att förvandlas till kudde. Så kan man också göra om man kan.

Vackra tyger

Jag håller på med en utrensning av mina tyger. Lite ledsamt. Ofta kommer jag ihåg när och var jag hittade ett tyg och till och med känslorna det väckte hos mig. Men, vissa tyger kommer jag numera fortsättningsvis njuta av på bild. Undrar vilken historia dessa gardiner har att berätta!

Ny vägg!

På övervåningen finns ett stort rum, ena delen är sovrum och den andra delen är mitt stökiga sy- och pysselrum. Jag måste erkänna att jag är otroligt nöjd att ha kunnat dela av rummet medelst detta fantastiska tyg och en lång gardinstång! Tyget Mandariini av Kariina Kellomäki är ett äkta Marikangas Maritextil! Jag är otroligt nöjd att kunna ha det synligt framme och alla de tre längderna som jag har används.

Förresten... Man kan gå i den här väggen utan men. ;-)

Uimari marimekko

Jag fortsätter att gotta mig i marimekkotyger.

Maija Isola skapade detta mönster 1970. Uimari betyder simmare.

För mig är det så här det ska hänga; jag ser en solnedgång där vågorna färgas av solen. Men andra väljer att se den annorlunda. Uimari finns i flera olika färgställningar. Jag är väldigt förtjust i denna.

Fantastiska elefanter!

Nu har jag varit på sommarens första sommarloppis! Var inte speciellt sugen på att åka dit, men det är en gammal tradition som jag hade sett fram emot under hela vintern, så jag kände mig tvingad att åka.

Det är något underligt med loppisarna, för de sätter igång fantasin och lusten att skapa. Och så hittar man ju alltid något spännande. De här elefanterna, är de inte underbara? En elefantparad som ser så bekant ut, men jag har inte lyckats googla fram några liknande trots sökningar på flera språk. Har dock fått bekräftat att de är gamla (70-80-tal) och att de tydligen även finns med turkos botten. Någon som vet något om dem?

Fler vimplar och mer gnäll

Ja, syterapi kan funka, men inte alltid. Jag sydde ytterligare en vimpel i orange eftersom jag hade en beställning på vimplar i orange som inte var så precis. De här vimplarna är sydda av ett enda lakan med fusklapptäckemönster som jag köpte på nätet. Konstigt att man aldrig har tillräckligt med tyg!

Men, det tråkiga i detta är att jag inser att jag tyvärr inte klarar av det här med beställningar.

• Glädjen i skapandet blandas med rädsla för att det inte ska duga. 
• Jag kan inte sätta pris på något jag gärna vill ge bort, speciellt om det är till vänner.
• Jag blir ledsen när jag befarar att det tillverkade inte uppskattas. Jag har behov av ärlighet och snabb respons.
• Jag har inget behov av pengarna, så jag får dåligt samvete om folk ska betala för min hobby.
• Jag kan inte lova att jag lyckas göra det som beställts, så jag kan inte komma med klara besked om vad resultatet blir, när det är klart etc.
• Det blir helt enkelt inte bra för mig.

(Men vad faaan ska jag göra med det jag tillverkar? Och nej, jag kommer inte att ställa mig på torget. och ja, vill du ändå ha något av det jag tillverkar så får du betala så mycket du vill för det, eller ge mig något i utbyte. Jag vill ju enbart glädja andra, och att pracka på folk saker försöker jag sluta med...)

Nä, jag måste verkligen övergå till att blogga om roliga saker, för att deppblogga gör ju inte en kotte glad!

Ja, nu jävlar ska det lustskapas för enbart min egen skull igen! =)

Eländes elände och lite syterapi

Usch, det är inte roligt när barnen är sjuka. Hela mitt mående påverkas av det. Och då är det extra viktigt att ta sig tid till det som man verkligen mår bra av, att sy till exempel!

I köket behövde vi en ny vaxduk. Efter att ha varit runt på diverse finbutiker och försökt bestämma mig för en Marimekko, gav jag upp och hamnade på ÖB. Perfekt duk för 29:- metern. Och det bortklippta sydde jag en liten förvaring av, utan instruktioner till och med. Och så gick mitt må-bra-index upp en grad (precis som dotterns feber).

Några långpromenader med mycket bra snack gör också sitt till, men jag kan lätt konstatera att det inte är tillräckligt för att må-bra-indexet ska nå toppen.

Påsk!

Eftersom jag har blivit en tygsamlare så finns det en del påskigt i mina gömmor. Vad sägs om denna tupp till exempel? Under den placeras till exempel en skål med kokta ägg, för den är som en tehuva i funktionen.

Och det här underbara tyget med tuppar och hönor påminner mycket om Marimekkos tyg med hästar, Musta tamma från 1954. Jag tycker att det här är minst lika fint!

Och en liten duk med påskliljor, signerad IBO eller IBD, troligen från 50-60-talet ska också fram till påsken tycker jag!

Som alltid vill jag gärna veta om någon vet något om det jag har.

Orange, annars har du fria händer!

Så här ser vimpeln ut som beställdes och där direktiven som jag hade att förhålla mig till var att den skulle vara orange, men att det var fritt fram i övrigt.

Jag kan avslöja att jag i princip har använt mig av de tyger som jag hade. Självklart tog jag chansen att gå på loppis för att leta fler tyger i orange, men utan resultat. Så en blandning av retro påslakanstyger, ett oanvänt, men loppisköpt rutigt tyg samt att jag har återbrukat tyget i ett par trasiga barnbyxor. Så kan det bli.

Och om jag känner mig själv som kommer jag att sy ytterligare varianter så att beställarna blir nöjda.

Det kan också bero på att jag vill ha kvar denna. ;-)

Nyckelband säljes!

Att förvandla ett fult reklamnyckelband till något unikt är riktigt tillfredsställande! Ett tyg som kanske inte är i nyskick direkt kan komma till sin rätt här. I början hade jag bekymmer med att få nyckelbanden tillräckligt snygga, men de senast sydda är jag riktigt nöjd med, även om jag ofta struntar i att sy in en HH JaJa!-lapp...

Och det kan nog inte undgå någon att jag gillar grönt. Om någon vill köpa så tar jag gärna emot 40-50:- för ett nyckelband.

Den invirkade trägalgen kommer från en loppis förresten. Någon som blir förvånad av det? ;-)

Här har jag samlat bitar av mina gröna påslakanstyger, i alla fall de som jag har större stycken av. Om någon behöver grön stuvbitar kan jag plocka ihop en laddning av dessa mot en liten ersättning.

Chintz, med silkeskänsla. Eller något annat?

Jag har haft svårt att inte ta med mig denna typ av färgglada tyger när jag har hittat dem på loppisar. Det har inte hänt så ofta dock, och en gång fanns det två längder på en loppis, men jag ansåg mig bara ha råd med den ena, och det ångrar jag ännu.

Jag vet väldigt lite om tygerna. Efter att ha gjort bränntest har jag kunnat konstatera att det inte är naturmaterial eftersom tråden bara skrumpnar ihop som plast.

Men de är ju helt otroligt vackra i både färger och mönster. Och känsla.

På Wikipedia står det "Chintz är en tunn, tätvävd bomullsväv i tuskaft med mönstertryck och vaxad eller plastbehandlad yta. Mönstret består ofta av blomstermotiv i kraftiga färger. Tyget används mestadels som möbeltyg." 

Och jag undrar fortfarande, är detta chintz? 

Vimpelbeställningar

Riktigt skoj att det finns önskemål om att jag ska sy vimplar! Här har jag sytt en till i retrotyger, som kanske kommer att bli en present till en som har några månader kvar i mammans mage. Bättre foto förtjänar den...

Och så letar jag tyger i riktigt orange till en annan vimpelgirlang som har beställts. Och medan jag letar efter de rätta tygerna syr jag vimplar i andra färger. Men, tyvärr har varken kamera eller strykjärn engagerats ännu, så dem kan jag inte visa.

Denna söta orangea duk, ska jag klippa i den? Den är signerad Anki, och det hade varit skoj att hitta info om henom!

Skillingaryd versus Marimekko

Denna tehuva hittade jag på en loppis. Jätteskoj! Det var mitt första fynd av Skillingaryd, som Ann-Mari Netterdag designat. Skillingaryd är omåttligt populärt, kanske för att många känner igen det från sin barndom. Tydligen såldes det av Ikea och köptes av bland annat en hel del dagis på 70-talet. Någon som har minnen av det tro?

Själv tycker jag att Skillingaryd är väldigt charmigt, men det finns de som gillar det mycket mer. Följaktligen sålde jag denna tehuva och det delfinansierade ytterligare ett Marimekko.

Så nu är vi redo att duka upp påskbordet på denna gula Ananas från 1963.

HH JaJa! style!

Denna stil är min. Sådan här är jag. Jag är ovanligt nöjd. 

Jag har återbrukat sömmar från olika jeansben och sytt ihop dem. Resultatet blir randigt. Det gillar jag. Och ser ni kantdekorationen? Det där lilla extra, det som är lite ovanligt eller oväntat.

Baksidan är ett oanvänt möbeltyg tyg från Stoff och stil som jag köpte på bakluckeloppis för 5 kronor. De som sålde hade köpt det alldeles i onödan, liksom flera av de andra tygerna jag köpte av dem. Till denna kudde blev den perfekt. Och den fransiga kanten ville jag inte sy in och dölja, den är ju jättefin!

Och kudden är stor! Öppnar man dragkedjan kan man ta fram ett fint vintagetäcke. Jag tycker att det är det bästa sättet att förvara täcken på, om de inte används till annat förstås!

Det som slutligen gör detta till HH JaJa! style är att det endast finns ett exemplar, att det är något som jag aldrig tidigare gjort och att det till hundra procent tillverkats av loppisfynd och att materialkostnaden är försumbar.

Är denna din stil syster? 

Vimplar säljes!

En bekant tyckte att jag skulle sy vimpelgirlanger och sälja. Jag mumlade något om att man måste mäta och stryka och att jag ändå inte är intresserad av att sälja. Men, fröet hon sådde var snabbväxande, och bara några dagar senare var produktionen i full gång. Och jag tyckte att det var riktigt skoj att sy dem! Jag har till och med strukit dem utan några större bekymmer.

Så jag har sytt vimplar i olika färgskalor. En del med retrotyger. En del i storleken 10*10 cm.

En del i storlek 15*15 cm med blandade nya och äldre tyger.

Och det kan jag lova, jag har då verkligen finslipat processen och kommit på riktigt smarta lösningar alldeles på egen hand. (Sånt som normalt funtade människor vanligtvis kollar upp innan de påbörjar sina sömnadsprojekt!)

Och så har jag sytt vimplar av utslitna jeans. Lika skoj med alla varianter! 

Och så har jag erbjudit närverket att köpa vimplarna för en liten slant. Hittills verkar ingen av dem ha insett att man behöver vimplar. Och inte ens att mitt pris är löjligt billigt. Har de alls ingen koll på vad som är populärt i pysselvärlden och vad sådana här väsentligheter i livet brukar kosta???

Nu är det fredag, det är sol och vår med blå himmel, knappt att man behöver liva upp livet extra med färgglada vimplar.

Kassar säljes

Jag måste verkligen göra mig av med det jag har knåpat ihop! Här är en laddning kassar av återbrukade tyger; både sådana som jag har fått i byten och av tyger som jag har köpt på loppis. 80:- för de enbart praktiska, 120:- för de med det lilla extra.

Jag är faktiskt inte alls taggad på att sälja, men jag kan ju inte behålla allt. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska kunna fortsätta att sy och shoppa. Hade det inte varit för att man måste stryka innan man säljer kanske det hade hamnat i ett annat ljus...!

Men jag tror samtidigt att folk kommer att bli medvetna om att en miljöförstörande kasse av dålig kvalité köpt på någon av våra kedjor faktiskt inte är bättre än en återbrukad. Men när?

Ska jag inte trots allt sälja kassar billigare än de gör på HM, Jysk, Indiska och ICA? För att rädda lite miljö typ?

Nä, jag tror att jag säljer mina till de som vill betala, ger bort dem till de som inte vill ha och hoppas att fler handlar kassar till exempel av Stadsmissionen och andra som förenar återbruk med välgörenhet.

Textilsamlande

Tänka sig att man kan ha sådan tur att man får ta över sådana här skatter från en annan tygälskare! Två Stobo, varav det ena är Göta Trägårdhs Sienna.

Ett Marimekko där färgerna underligt nog gör sig riktigt bra till rummets teakmöbler. Även om detta foto kanske tyder på något annat...

Ett Maija Isola Primavera för Borås som får samsas som draperi med Fristedts Viva la rose, även det i bomullssatin. Även det från Borås. Även det med blad. Perfekt!

Därtill en underbar vaxduk med hus och träd. Och ett tyg som känns och ser Marimekko ut, men som fortfarande är ett mysterium. Mycken glädje för mig.


Enda nackdelen med detta fynd är att säljaren vet vad textilsamlande innebär. Och att hen hade gått för långt i samlandet och behövde göra sig av med en hel del skatter. Det är bara att konstatera, jag måste också rensa då och då. Men, mina designklassiker, de behåller jag nog allt! Och de där tygerna som jag kan nöjessy av. Och... Och... ;-)

En dag kanske jag gör mig av med allt. Men hur kan man det?

Ny och gammal Fristedt

Fotot här visar två tyger designade av Fristedt. Inte är det lätt att avgöra av denna bild vilket som är nytt och vilket som är från 70-talet, eller hur. Här är det vänstra från IKEA, 2005 tror jag.

Men så här ser stadkanterna ut, och då är det uppenbart för mig att det vänstra är det äldre. Om man sen har möjlighet att känna skillnaden så bör det inte längre råda någon tvekan.

Jag måste erkänna att jag är förvånad över att jag har utvecklat mitt känselsinne så pass att jag numera ofta kan känna hur gammalt ett tyg är, om jag inte kan avgöra det på annat sätt. Men när jag tvekar kikar jag på sömmar, mönster, vävning, proveniens, tyngd med mera. Och om jag ändå inte är säker är jag glad att kunna  låta en vän känna på det.

Och, har detta inte lett till ett säkert resultat, då har jag ett intressant mysterium att lösa, och ytterligare något att lära mig!

Jag vet inte om jag kan vara stolt över att jag ägnar mig åt sådant, men jag tycker inte att det är vettigare att förbereda sig för krig. Nä, världen skulle nog vara bättre om alla ägnade sig åt design och instagrammande. :-)

Möjligtvis kan det behövas ett stark försvar mot dumma politiker! Jag tror att Fridolin hade varit en intressant försvarsminister när han var runt 20. Det är inte alltid gammal är äldst. Men, när det gäller tyg, då vinner alltid de äldre.