2013-02-27

Kassar säljes

Jag måste verkligen göra mig av med det jag har knåpat ihop! Här är en laddning kassar av återbrukade tyger; både sådana som jag har fått i byten och av tyger som jag har köpt på loppis. 80:- för de enbart praktiska, 120:- för de med det lilla extra.

Jag är faktiskt inte alls taggad på att sälja, men jag kan ju inte behålla allt. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska kunna fortsätta att sy och shoppa. Hade det inte varit för att man måste stryka innan man säljer kanske det hade hamnat i ett annat ljus...!

Men jag tror samtidigt att folk kommer att bli medvetna om att en miljöförstörande kasse av dålig kvalité köpt på någon av våra kedjor faktiskt inte är bättre än en återbrukad. Men när?

Ska jag inte trots allt sälja kassar billigare än de gör på HM, Jysk, Indiska och ICA? För att rädda lite miljö typ?

Nä, jag tror att jag säljer mina till de som vill betala, ger bort dem till de som inte vill ha och hoppas att fler handlar kassar till exempel av Stadsmissionen och andra som förenar återbruk med välgörenhet.

2013-02-25

I Lund en stund


Det är alltid så trevligt att vara i Lund! Inte bara för loppisarnas skull, utan för att staden alltid bjuder på något oväntat, något nytt. Precis som loppisarna.

Jag kommer ihåg när jag såg dessa träd på Clemenstorget första gången, hur de fick mig att skratta. Precis som en del loppisfynd som jag njutit av under många år. Även dessa träd tillhör mina fynd i Lund.

Nä, inte är Lund en grå stad där man alltid har motvind, det är en stad full av möjligheter. Av oanade skatter, inte bara de där uppenbara. 


Stan är full av överraskningar inne på bakgårdarna. Underbart att upptäcka dessa kvarlevor från förr! Och passerar jag en öppen grind in till en bakgård, då tar jag gärna chansen att ta mig en titt. Det finns riktiga skatter där.

Jättetrevligt att gå vilse en stund i tillvaron, sånt ger mig energi. Liksom fina vänner.


Och min familj förstås. Dottern får till och med stationen att se spännande ut under ett tågbyte som blev längre än tänkt. Berikar en ibland grå tillvaro. Nära till skratt.

Jag unnar er alla att gå vilse en stund, utan tickande klockor, utan pockande måsten. Jag unnar er ett försenat tåg och mer tid till era tankar. Jag unnar er också att njuta av stunden, att andas djupt och långsamt med öppna ögon. Jag unnar er att skratta åt det lilla. Det är stort!

2013-02-24

Lysande idéer?

Jag såg hur vacker en sådan här lampa kan vara när jag besökte en pysslande bekant. Hon sökte ytterligare en, fast en mindre modell, och när jag såg denna på en loppis så råkade jag köpa den till mig själv. Och jag gillar den nog faktiskt.

En allvarlig bugg är att mässingsfoten, när jag köpte lampan, var svart fläckvis. Lite googlande, en hel del ättika och mycket putsande senare så ser foten fin ut. På håll. Nu finns det knappt några svarta fläckar, men i stället en hel del vitaktiga. Och så har mässingslegeringen ändrat färg och blivit mer åt det rosa hållet till här och var. Men inget av det syns på håll.

Så frågan "går det svarta att få bort?" kunde besvaras med ett "ja". Men, frågor som fortfarande är obesvarade är: "vad har hänt med den?, "hur kan foten bli jämnt glänsande igen även på nära håll?", "kan man spraymåla den knallgrön?" och "har vi egentligen plats för lampan?" är fortfarande obesvarade. Samt frågan "Är sådana här lampor verkligen snygga?"

2013-02-23

Riktigt sopigt!

Jag har haft många relationer tidigare. En del korta, en del längre. Men detta är min mest dyrköpta. Och jag kommer att berätta om den för att ni inte ska råka ut för samma typ...

Ja, det handlar faktiskt om sopkvastar, inga andra relationer. 

Som ung student investerade jag i en sopborste från IKEA i trä. Det skulle inte förvåna mig om den kostade 129:- typ, men den har varit värd varenda öre. Tyvärr var det ganska många år sedan... Och den är nog nästan att betrakta som utsliten och har lagats några gånger innan den förpassades ut i förrådet. Jag saknar den ofta. Och har sökt en ny utan resultat.

Därpå följde en besvärlig period med olika sopkvastar från olika affärer. Och de gick sönder, ramlade och hade sig. De gjorde inte jobbet om de höll, skräpet låg kvar på golvet i en, i bästa fall långsmal form. 

Men en dag mötte jag en ny kärlek, från Vigar, och den kärleken består än idag. Av modellen ovan. Stabil. Glad. Smart. 

Men jag klarar mig inte med enbart ett sopset! En per våning är ett minimum.

Så efter att ha hamnat i blindvärlden och lärt mig lite om borstbinderiyrket för några år sedan har jag drömt intensivt om att köpa borstsetet från Iris Hadar Hantverk. Och en dag hade jag fått nog, jag ville inte längta mer, så jag stövlade in i finbutiken, slängde upp sisådär 8 hundralappar och gick iväg med den sopborste som jag suktat efter så länge. 

Och kom hem för att packa upp en stor besvikelse. För tyvärr gör den inte jobbet alls. Den är instabil, ramlar mest hela tiden. Skyffeln är undermålig. Ett stort designmisslyckande. Faktiskt. Tyvärr! 

Men jag är inte den som sörjer. Nä... Jag går på loppis! 

Och tro det eller ej, nu har jag hittat ännu ett sopset från Vigar. Den gör jobbet väl. Och 30 kronor där var väl investerade pengar. Konstigt att någon har kunnat lämna ifrån sig den!

Någon som känner till andrahandsvärdet på Iris Hadars kvast? 

2013-02-22

Textilsamlande

Tänka sig att man kan ha sådan tur att man får ta över sådana här skatter från en annan tygälskare! Två Stobo, varav det ena är Göta Trägårdhs Sienna.

Ett Marimekko där färgerna underligt nog gör sig riktigt bra till rummets teakmöbler. Även om detta foto kanske tyder på något annat...
Ett Maija Isola Primavera för Borås som får samsas som draperi med Fristedts Viva la rose, även det i bomullssatin. Även det från Borås. Även det med blad. Perfekt!

Därtill en underbar vaxduk med hus och träd. Och ett tyg som känns och ser Marimekko ut, men som fortfarande är ett mysterium. Mycken glädje för mig.


Enda nackdelen med detta fynd är att säljaren vet vad textilsamlande innebär. Och att hen hade gått för långt i samlandet och behövde göra sig av med en hel del skatter. Det är bara att konstatera, jag måste också rensa då och då. Men, mina designklassiker, de behåller jag nog allt! Och de där tygerna som jag kan nöjessy av. Och... Och... ;-)

En dag kanske jag gör mig av med allt. Men hur kan man det?

2013-02-20

Loppisnederlag och vänskapsvinster. Och sånt.

Det är inte alltid jag hittar något att köpa när jag går på loppis, men jag brukar försöka att få med mig något i alla fall. En kudde från 50-talet blev en ta-tillvara-på-utmaning. Materialet är av mycket god kvalitet och mönstret består av rosor och taggar. I mina ögon bör det vara en stor designer som ligger bakom mönstret. Som alltid är det spännande att ta reda på vad jag har köpt. Och intressant att försöka fräscha upp.

Och lite gammalt hederligt hyllpapper kan säkert komma till användning snart. Tomhänt vill jag inte lämna en loppis!

En skamfilad burk från Cloetta, som det åtminstone i början av 1970-talet låg karameller i kan också få följa med om jag är på humör för det.

Med tanke på hur mycket jag köper tycker jag att det är underligt att vi fortfarande får plats. Men, jag tror att svaret är att vi faktiskt har blivit av med ganska mycket ny skit, skridskor och kläder i fel storlek och sånt.  Ut med det nya och in med det gamla!

Och, det är verkligen helt fantastiskt att mina vänner ofta tänker ungefär likadant, fast tvärtom. Ja, det är underligt att de lämnar så fina gamla saker till mig, ibland i utbyte mot annat. Men det är bra. Alla vinner. Och ett slitet gammalt örngott för den ene, visade sig vara ett spännande mysterium för den andra. Föga anade vännen att det var Inez Svenssons Camelot från 1965 som de skulle slänga.


Och inte heller visste de att en av böckerna vi fick var en av mina riktiga favoritböcker från när jag var liten. Nu har vi bytt kunskap och minnen också, det har faktiskt fört oss närmre varandra. Tänk att vi både älskade denna enkla bok!

Lite gammal skit för den ena människan, men mycket fin skit för en del av mänskligheten.

2013-02-19

Vad tycks om förändringar?

Jag tar kanske för lätt på det här med inredning, när jag passar på att tapetsera lite när jag har en stund över? Med färdigblandat tapetlim, några kataloger med utgångna tapetprover och en sax, och så jag då - inget mer, kan det bli så här.

Jag kan avslöja att mannen är väldigt trött på mitt pysslande och mitt inredande. Inte så konstigt kanske, då han själv är uppvuxen i ett hus där inte mycket har hänt under de senaste 40-50 åren. Retrogardinerna, tapeterna och allt det andra är äkta vara där! Och om man lever med en som trivs med förändring kan det bli lite osynk, om man så säger.


Om jag inte skriver något mer i bloggen, skulle det kunna bero på att min man har låst in mig! ;-)

Det skulle också kunna bero på att jag har blivit anställd som proffsbloggare, tv-inredare, krönikör eller något annat flashigt och inte längre har tid att leka i vårt hus.

Undrar vad som är mest sannolikt?!? ;-)

2013-02-18

Ny och gammal Fristedt




Fotot här visar två tyger designade av Fristedt. Inte är det lätt att avgöra av denna bild vilket som är nytt och vilket som är från 70-talet, eller hur. Här är det vänstra från IKEA, 2005 tror jag.

Men så här ser stadkanterna ut, och då är det uppenbart för mig att det vänstra är det äldre. Om man sen har möjlighet att känna skillnaden så bör det inte längre råda någon tvekan.

Jag måste erkänna att jag är förvånad över att jag har utvecklat mitt känselsinne så pass att jag numera ofta kan känna hur gammalt ett tyg är, om jag inte kan avgöra det på annat sätt. Men när jag tvekar kikar jag på sömmar, mönster, vävning, proveniens, tyngd med mera. Och om jag ändå inte är säker är jag glad att kunna  låta en vän känna på det.

Och, har detta inte lett till ett säkert resultat, då har jag ett intressant mysterium att lösa, och ytterligare något att lära mig!

Försvarsmakten
Jag vet inte om jag kan vara stolt över att jag ägnar mig åt sådant, men jag tycker inte att det är vettigare att förbereda sig för krig. Nä, världen skulle nog vara bättre om alla ägnade sig åt design och instagrammande. :-)

Möjligtvis kan det behövas ett stark försvar mot dumma politiker! Jag tror att Fridolin hade varit en intressant försvarsminister när han var runt 20. Det är inte alltid gammal är äldst. Men, när det gäller tyg, då vinner alltid de äldre.

2013-02-17

Hur mycket kan det vara värt?


Den här kan bli din för 80:- plus porto
En bekant kom och skulle köpa lite gamla skridskor och sånt. Hon fick syn på lite av det som jag har sytt och jag visar gärna. Sen kommer det som känns så dubbelt för mig, orden "Den här kan jag ta". Självklart är mitt mål att det som jag har återbrukat ska komma till användning, men det känns inte helt ok att ge bort det bara så där. Inte heller är det så skoj att arbetet, tiden, materialkostnaden med mera inte värderas. 

Hon fick två tygkassar av standardmodell. Jag frågade henne hur mycket man skulle kunna sälja dem för. "Tja, 40:- tycker jag nog att du kan ta i alla fall." 

Ursäkta mig, men jag är trött på att vara idealist. Nä, där och då kom jag fram till att jag kommer att sälja dessa återbrukade kassar för minst 80:- stycket, annars tror jag inte att de hamnar hos rätt person. 



Det här kuddfodralet har också bytt ägare. Tyget köpte jag på loppis för 14:-. Dragkedjan kostar 15:-. Men när jag sen har sytt ihop det efter konstens alla regler värderas det till 15:- av köparen. Samma köpare skulle säkert inte tvekat att betala 50:- för bara tygbiten på Ikea.

Vissa saker är helt enkelt inte enkla att förstå sig på. En av livets stora gåtor för mig är varför folk köper nya saker, tillverkade under slavliknande förhållanden där miljögifter är en viktig ingrediens. Varför, kan ni hjälpa mig att svara på det? Hur mycket är det värt att köpa nytt?

2013-02-16

Ibland får man blommor, ibland mössor, ibland kärlek... Ge mer!


Men varför egentligen? Tjänster och gentjänster behövs i samhället, i världen. En människa ger något, en annan annan får. Det behöver inte gengäldas av samma person. Ju mer jag får, desto mer vill jag dela med mig av det jag har.

Och, jag har så enormt mycket, jag får så mycket. Jag är så tacksam. Jag kommer aldrig kunna ge tillbaka tillräckligt till dem som jag får av, om jag så enbart gav under resten av mitt liv. Så känns det. Så låt mig få hjälpa till lite grann, ibland, när jag kan.


Här är en mössa som jag fick i ett byte i närloppisen och som jag gärna skulle vilja ge vidare till rätt person. För jag vet att det finns någon där ute som önskar sig just en sådan här varm och fin mössa. Men vem? Ingen skulle bli gladare än jag om den får pryda någons huvud snart!

2013-02-15

Storbak

Jag kan läsa recept igen, och min förmåga att baka har kommit tillbaka. Långvarig stress och bakning går inte bra ihop har jag fått erfara de senaste åren. Enda missödet med kärleksmumsen var att jag hällde smeten i en för stor långpanna, men jag klarade av att dubbla satsen. Nu är frysen full...

Familjen ville göra princessbakelser, så när jag ändå var i farten gjorde jag en tårtbotten. En vecka senare står den kvar...

Och de andra gjorde dessa. De åts snabbt upp!

Jag var också snabb och svängde ihop lite semlor. De åts upp så snabbt att jag inte ens hann fota mästerverken.


Och så var det Alla hjärtans dag. Eftersom jag gillar hjärtan blev det lite hjärtformade scones. Det där med bakande går i vågor. Ketchupeffekten gäller här. Undrar om vi kommer att komma ihåg att äta upp alla bakverken i frysen... Stor-baks-effekten lär gälla.

193 foton och filmer

Det har gått några dagar sedan jag senast använde datorn. Den här gången innebar det att det fanns 193 foton och filmer som skulle överföras. Och kanske 50 av dem skulle kunna bli till blogginlägg! Jag hinner inte med mig själv. :-)

Ett axplock som visar vad jag gör:




En konversation om poesi med en vän råkade resultera i att jag kombinerade ord och bild på detta vis. Den nedersta bilden är snodd från nätet, men dikten är Neeltje Maria Mins. Övriga foton har jag knäppt. Dikternas innebörd blir så annorlunda beroende på vilken bild man använder.

Det händer ofta att jag bara tar ett foto under en promenad och att jag sen bearbetar det i någon trevlig fotoapp. 

Eller för att redigera en bild så att jag själv inte syns, men att, som i det här fallet, den fina mössan som jag bytte till mig av Sysslan syns, men inte jag själv. (Sysslans mössor finns att beställa på Sysslan.com!)

Men oftast knäpps det bara som tidsfördriv, och sen blir det inget mer. 

Eller tar jag ett foto för att visa någon vad som händer. Så här såg jag ut 30 minuter innan vi blev spontaninbjudna till några vänner för att titta på mellon. Så det här fotot skickade jag till dem då. Jag var lite stressad och ville inte skriva och beskriva för ingående. 

 Sen är det riktigt skoj att göra collage också.

Jag lägger ingen större vikt vid att få collagen harmoniska eller proffsiga, det är inte mödan värd. Jag är fortfarande sådan att jag tycker att det är som det är och blir som det blir. Perfektion är hämmande och ofta ineffektivt.

Hur använder ni kamera och appar? Eller bildkommunikation i allmänhet?

2013-02-12

Finns det fortfarande kvar?

Ja, visst finns det kvar av den stora reklambanderollen i plast som jag fick från Jysk! Och ibland syr jag något av den, som här, ytterligare en kasse. En gigantisk till alla ridsaker som ska förvaras i uteförrådet och denna lite mindre till de gödselbeklädda skorna.

Tänk att folk inte förstår hur bra det är med skräp! ;-)

2013-02-10

Storhandlare

Jepp, ibland blir det storhandling. En storhandling innebar att jag köpte en ny vaxduk. Och av det bortklippta blev det en påspåsekorv, och lite kassar. Min favoritmodell numera. Fast det är inte den typ av storhandling jag syftar på egentligen. Alla matvaror som skall tas från bilen och in behöver minsann lite specialkassar.

Så det bidde specialkassar av den resterande vaxduksbiten. Vad är så speciellt, kanske någon undrar? Jag gillar de långa axelbanden. Om man bara är stark nog kan man ha dem alla över axeln med maten i, och ändå är händerna fria när nycklar skall tas fram. Funkar för mig! Hur gör du?

2013-02-09

Onyttigheter - med och utan o

Tänka sig så mycket trevligare det blir att servera efterrättsglassen i en skål, ringla över gammal kolasås och överblivet strössel, samt att servera det på en teakbricka med lite gamla rosor på! Familjen hade i vanliga fall grymtat över att det var för lite glass, men nu märktes det inte och det blir så mycket mer uppskattat så här. Vilket också gör att det bevärdigas ett inlägg.


Men vår melodifestivaltradition, det är att äta grönsaker med dippsås! (Blandar turkisk yoghurt, chilisås, pressad vitlök, grillkryddor, salt och peppar. Mums!) Och faten som vi använder är i första hand Arabia Arctica, men detta gamla lilla Arabia-fat fick jag av en i den närverkande lilla loppisgruppen. Så glad jag blev!
Kanske gillar du:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...