Kolonin växer

När jag träffade den förra koloniägaren på en loppis frågade hon om jag har förändrat något på kolonin. Nä, svarade jag. Men, det fanns inte ett hav av lupiner då. Nä, i fjol slängde jag ut fröer och i år kunde jag skörda! Nu blir det till att rensa!

 Acklejorna är så fina, pionerna likaså.

 Och jättedaggkåporna är också så där tacksamma och de sprider sig en hel del. Sånt gillar jag!

 Ett blått 5-kronorsbord hamnade i växthuset. Det syns knappt utifrån längre, för tomaterna har vuxit ytterligare!

En 10-kronorstrasmatta lades på en stol för att torka, och där ligger den kvar. Jag hoppas att till exempel en duktig vintage-fotograf kommer och hälsar på någon dag. ;-)

Det blir mycket trädgård nu

Vädret har vi inte kunnat klaga på de senaste dagarna, och för min del innebär det allehanda projekt både i den lilla täppan hemmavid och på kolonin. Under bokhylleluckorna har jag en stor trälåda som för tillfället rymmer årets tomatplantor. Förhoppningsvis överlever plantorna ett tag till, kanske till och med så länge att jag kan få tomater!

En rabatt har fått en liten mur av stenar som grannen skulle ha kört till tippen och jag har flyttat gångplattor för att få plats med fler växter. En ormhassel följde med från plantskolan, inte alls vad jag var ute efter, men det blir nog bra. Annars är det bara att göra om.

Jag köpte några sprayburkar när de såldes ut för 20:- styck, och nu har jag testat att spreja på prylhyllor, krukor, korgar och en lampskärm bland annat. Det blir som det blir, och alltid blir det bra på något sätt. 

Förutom sådant så har det blivit många turer power walking. Vi är ett gäng som drar ut varandra. 6-11 km har det blivit och det är helt underbart att känna att kroppen håller för det. Jag har till och med kunnat jogga korta sträckor. Fantastiskt skönt - jag hoppas att det fortsätter så!

Och bloggen? Tja, den är som den är och den blir som den blir. Alltid blir den bra på något sätt. ;)

Ny stol i trädgården

Jodå, igår, när områdets gubbar hjälptes åt att sopa undan vintergruset (ja, det är traditionellt ett gubbgöra här! ;)), satte jag ut en stol.

Dottern och jag hade njutit i blomsterhandeln ett tag under eftermiddagen och tog med oss lite penséer och taklök, och de ska ju petas ner någonstans så att de förhoppningsvis överlever. Och dessa plantor fick bli till en stolsdyna.

I trädgården har vi en egen mossodling som jag fyllde ut med. Innan denna möbelinstallation känns klar måste jag se till att få undan de stora murstenarna. Tanken är att jag ska fixa en liten odlingslåda av dem.

Tur att jag fortfarande har lite tankeförmåga kvar. Hehe!

Det är SÅ på g!

Titta, bifftomaterna växer så att det knakar! Nu tänker jag att de kanske skulle behöva något annat att växa i än en gammal äggkartong, men momentet att flytta dem kan väl aldrig lyckas...

Tur att jag har nätverkat mig till löften om större plantor av personer som kan sådant här. Mina stackars frön överlever sällan, så i det här fallet tycker jag att surrogatmödraskap och adoption av spädbarn känns som en  mycket bra idé. Och jag tycker nästan synd om mina bebisfrön som kämpar så tappert. Om det inte hade varit snö och minusgrader hade jag adopterat bort dessa nu! Ser ni hur de söker sig desperat mot ljuset?

Sanna, du som sa att man inte kan misslyckas med tomater; det finns tusentals fallgropar på vägen, Sanna mina ord!

Odla? Nu? Jaja...

Häromdagen var vintern tillbaka. Jag hade blivit tagen på sängen av att våren redan var här, så jag klagar inte. Speciellt inte då vintern blir så här vacker. Och när man vet att våren kommer att vinna.

Det gula laget vinner i längden.

Dagen därpå var himlen blå och videkissarna ville gärna bli klappade.

Och nu har jag petat ner några små torrisar i äggkartongen. Det finns de som påstår att man inte kan misslyckas med tomat. Jag skulle inte satsa några pengar på att det stämmer... ;-)

Plantor, sticklingar, frösådd

Så här långt har jag kommit med vårsådden... En höstaster har stått i vasen sedan den blommade i höstas. Den har fått fina rötter och chansen finns att den kan planteras ut snart. I samma vas (vinst i en schackturnering tidigt 80-tal, Sea) står sticklingar från en mårbackapelargon. Och inte ett tomatfrö har petats ner ännu. Kanske sätter jag några i år, kanske inte. Men hittills i livet har jag endast lyckats driva upp krasse typ, förutom fjolårets potatis om de räknas. Den som lever får se!

Vilka knölar!

Förra helgen var det dags att skörda potatis! Snön hade lagt sig, det var helg och väderfolket varnade för snökaos om några timmar. Perfekt tillfälle att ta upp de sista potätera!

Hela familjen hjälptes åt och det var självklart mycket spännande att se vad som dolde sig, först under det vita och sen under det svarta. Och där fanns en rik skörd med potatis, fina potatisar! Och en och annan daggmask som inte var så nöjda, men de fick snabb hjälp att komma ner i myllan igen.

En tung kasse fick vi med oss. Och jag kan konstatera att odla potatis, det vill jag göra igen! Och efter de senaste dagarnas snökaos så kan jag konstatera att det var i sista sekunden som vi tog upp potatisen... Men potatisskörd i december, det är inte illa det!

Någon kanske minns att jag satte potatis mycket för att ge kirskålen en match. Den jord som vi grävde i visade inga tecken på att vara full av kirskål, så nu längtar jag efter våren, för att kunna utvärdera hur min metod för att utrota kirskål fungerar. (Manuell rensning samt potatisodling. Hur många år krävs?)

Innan snön faller

Jag har glömt att visa ett av eftersommarens uteprojekt! Jag har flyttat på betongplattorna som går in mot huset. Tidigare låg de rakt, två på bredden. Nu har jag, helt på egen hand och utan att köpa nytt, gjort en svängd gång. Fortfarande ligger de där de ska utan att sjunka, så att flytta den gamla sanden och gruset räckte gott och väl. För att flytta plattorna har jag använt en redan trasig grep - inga tunga lyft. Jag har släpat dem på grepen, eller ställt dem med hjälp av grepen och vält dem till rätt plats. Och för att platta till och jämna till sanden under har jag använt vatten i första hand. Rundningen av gången i kanten har småstenar fått bidra med.

Jag tycker att trädgården är mer ombonad och mer skyddad för insyn med svängarna och mina läckra skidspaljéer som faktiskt uppskattas av fler än man hade kunnat tro. Och alla de olika materialen gör den lilla trädgården mer levande. Ja, större! Detta har varit mycket lyckat och när grannarna beundrar det hela så känns det ännu bättre, för vem skulle kunna tro att en sån som jag skulle ro något sånt här i land. På tal om grannarna så hojtade jag till några som kämpade med att lassa in överblivna plattor i sin bil för att slänga dem på tippen att jag kunde ta dem. Om det ska bli odlingslådor, eller om de ska fortsätta att kanta rabatterna återstår att se.

Skördat den andra halvan av oktober

En sväng till kolonin då och då skadar inte, för alltid finns det något att göra. Som att skörda tomater i växthuset. Olika mognadsstadier befinner de sig i, men mina kvisttomater mognat på några dagar inomhus.

Och äpplen har vi mängder av! Katja och Aroma är skördade. Signe Tillisch, om det nu är det har också gjort sitt, likaså ett spaljerat äppelträd som jag inte har listat ut vad det skulle kunna vara. Men kvar i träden finns mängder med Gravenstein, Ingrid Marie och Åkerö. Om det nu är de sorterna. Och framförallt finns det sisådär 20 kilo i lådor och påsar utanför köksfönstret som väntar på att hamna i en mage. Det tycker fåglarna om, även om jag gör mitt bästa för att de ska hamna i min... ;-)

Höstat lite

Liksom i fjol skördas det en hel del. Trattisarna ovan höstade familjen och jag har bara behövt lägga dem på tork. Nu har jag en burk, men vetskapen om att det riktiga svampstället inte har skördats gör att jag funderar på att åka 70 mil för att plocka fler.

Torkade äppelchips förvaras i burken bredvid. Mums, så gott det är! Och så har vi mängder av äpplen kvar, både plockade och sådana som borde plockas. Men allt hinns helt enkelt inte med. Ack så gott det är med ett nyplockat Aroma! Jag ska nog ta mig ett till.

Kirskålsparti blev stenparti

För ett år sedan växte det nästan enbart björnbär och kirskål på det stenparti som hittades i kolonin efter ett tags av arkeologiska utgrävningar. Jag är riktigt imponerad av att denna sorgliga hög har fått en helt ny skepnad. Inget ogräs alls, men all jord som blottlades under arbetets gång är nu täckt av växter; både sådana som fått livslustan tillbaka, och sådana som jag flyttat dit. Samt en och annan planta som jag tagit med mig från den allmänna komposten! Det enda aber som finns är att högen blivit väldigt mycket lägre, men det säger ju lite om mängden rötter som har forslats bort därifrån!

Baksidan

Av olika anledningar (diskbråck, småbarn, jobb och sådant) har vår baksideträdgård aldrig inretts ordentligt. Mysfaktorn har inte riktigt infunnit sig, även om vi har haft många trevliga stunder där. Plastmöblerna som herrn i huset absolut velat behålla har jag inte riktigt kunnat trivas med... Och uterum, nä, det finns de som tycker att det är bättre att flytta till ett större hus i stället. Som om det skulle hända i morgon...

Men tack vare en av våra fina släktingar har vi nu en låda till kryddväxter och riktigt trevliga möbler i "aintwood". :) Eftersom de är svarta lade jag dit en plastmatta från Indiska i vitt/svart. Sedan har jag köpt ett gigantiskt parasoll och släpat hem det, Foten väger 38 kilo, men från bilen gick det utmärkt att frakta den på egen hand på en stor sparkcykel. Parasollet är grönt, men för att skydda det mot väder och vind har jag sytt ett fodral i vaxduk. Raksömmar, sen var det klart!

Även vår gamla brevlåda har släpats fram efter att ha väntat tålmodigt i 7 år i garaget. På vad? Nu tänker jag förvara sekatör, spadar och sådant där. Det där förrådet som jag har velat ha, det bidde en brevlåda. Gott nog!

Och i min skidhylla klättrar skogskaprifol. Och mellan plattorna odlar vi gräs och mossa. :-)

De senaste fina dagarna...

Jag har haft det otroligt trevligt i den ena trädgården den senaste veckan. Sedan vi flyttade till huset har jag haft stor lust att mysa till det både inne och ute, men bara det mest akuta har hunnits med. Bra, för då finns det ju många roliga projekt kvar. Det senaste är att jag lägger om de befintliga betongplattorna och det blir verkligen ett lyft! Mycket mysigare och mer ombonat. Men ännu inte klart att visa.

Den jord som jag grävt bort för att ersätta med kross, singel och sand (ok, underarbetet blir inte perfekt...) har jag lagt på hög. Och så har jag visst råkat placera både diverse krukor, stenar och pinnar där tillsammans med diverse sticklingar och flyttade plantor. Det är detta jag gillar mest. Att ändra, köra lite random och låta det bli som det blir.

Nu ösregnar det, så det blir innepyssel idag. Och förhoppningsvis lyckas jag snart ge vardagsrumsfönstren en andra strykning av den vita färgen. Ytterligare något som jag velat fixa sedan vi flyttade hit. Den som lever får se hur det blir. :-)

Kan själv ju!

Man behöver verkligen inte köpa diverse växtstöd i butik. Ibland kan en egenvirad krans av slanor göra jobbet minst lika bra.

Lammöron behöver man inte alls köpa i butik. De är enkla att dela.

Och inte behöver man då köpa kompostnät heller. Nä, det gör man ju enkelt genom att fläta grenarna som ändå inte ska slängas på komposten.

På tal om kransar så blir en del av de man virar själv bara finare med tiden. Och de kan uppdateras genom att man stoppar i något nytt när man känner för det.

Och tänka sig, en gammal hästsko behöver inte hänga över dörren, den kan samla ihop små blommor i rabatten också. Och när blommorna är överblomman är ju den (ibland rödmålade) hästskon kvar och är fin.

Men russin, det köper jag egentligen hellre i butik!

Jag känner mig så rik!

Barnen snickrade ihop en häst av staketspill!

Jag har nog världens bästa kolonigrannar. Av en får vi låna el när vi bygger staket. Andra har delat med sig av plantor, en hittade den perfekta platsen för ett elefantgräs åt mig. Några har gett oss en hammok och av andra fick vi ypperligt bra utemöbler. Alla är trevliga och ger positiv energi och berömmer våra framsteg. Ingen snarstuckenhet eller sneda ögonkast. 

Och så är det hon som ger mig så mycket odlingsenergi och kunskaper på en timme som andra gladeligen skulle betala tusenlappar för. I kväll fick jag en guldstund med henne! Och inte bara det. Plantor, tips och råd också. :-) Jag fotar och skriver detta för att minnas några av råden bättre: 

Timjan av olika slag: Ta vara på fröer från blomställningarna. Lägg dem i tex en tablettask eller bädda ner dem lätt i jord där du vill ha en planta.. Lavendeln likaså, eller stick helt enkelt ner delar av kryddväxterna i den fuktiga jorden till två tredjedelar så förökar de sig troligtvis!

Ta vara på gräslöksfrön på samma sätt. Bra växt att ha nära husgrunder eftersom de inte binder fukten. Malört, fransk dragon och liknande växter kan frösås eller så klipper man ner stjälken i bitar på ca 10 cm och sätter dem i fuktig jord. Som ett isberg, den största delen ska vara under ytan.

 

Jag fick en vinranka som hade övervintrat av grannen. Den kommer förhoppningsvis att skapa "ett rum" om den trivs, tillsammans med en kaprifol. 

Så här ser de druvorna vi har i växthuset ut nu. Jag har lett några grenar till krukor så att de bildar rötter. Annars kan man föröka på många andra sätt också.

Dolmabladen är goda så länge de inte är mörkt gröna. En av mina rankor växer vilt uppåt med hjälp av min pinnpyramid. Egentligen ska man bara låta en gren växa och sedan låter man den bli "tre blad längre" för varje år.

Här finns jordgubbsplantor dolda i murgrönan. De kan grävas upp, sättas i krukor och klarar att övervintra i krukor utomhus. Murgröna har jag lett ner i krukor för att de ska klara en flytt bra.

Här är en salvia som jag fick av grannen. Lägger man på mer jord allteftersom så sprider den sig bra och blir stor och frodig.

Tomatplantor behöver mycket jord. Och 7 plantor kan inte stå tätt ihop.

Nä, tomaterna behöver en egen kruka och helst 10 liter jord per planta, så det är bara att dela och plantera om!

 Och maskrosblad är bara att blanda i salladen. Hur de smakar får ni testa själva!

Kärleksört kan man bryta av på hösten och ha i en vas under vintern så blir det massvis med nya rötter. Murgröna funkar väl ungefär på samma sätt?

Och så har jag fått plommon, äpplen och några prydnadspumpor av andra grannar. Men det finns uppenbarligen grannar som inte vet vad jag gillar och som hellre lägger prydnadspumporna på komposten än ger bort dem... 

Kära nån, tänkte jag när jag såg den gigantiska pumpan. Och så tog jag hand om den. Och det ångrar jag inte, för en hel del glada skratt har den gett oss hittills!