Nokiaväska

Dottern fick den här fina lilla väskan att ha sin mobil i. Jag har klippt av ett jeansben, sytt igen nertill och satt i en dragkedja upptill. Remmen kommer från en bandsamling som jag fått med mig från en loppis. Det är så enkelt att slänga ihop en liten väska nu. Material har jag i mängder. Men när jag var ny på området var en sådan här liten sak nästintill omöjlig att få till. Det är kul att lära nytt!

Smart phone väska

När en dotter såg denna väska trodde hon att den var köpt. Sen insåg hon att mamma varit framme igen och sytt. Och att tyget kom från dotterns egna avlagda byxor.

Den här lilla väskan är alldeles lagom för en mobil. Den är försedd med dragkedja och axelrem. T-söm till botten. Återanvända detaljer gör att den ser köpt ut (om det är något att sträva efter?). Men i själva verket är det bara ett avklippt byxben med i stort sett alla originalsömmar återanvända!

Min nya iphone-väska

Jag har nog glömt att visa denna lilla, av en gammal duk sydda mobilväska? Jag använder den i princip alla mina vakna timmar - utan min Iphone känner jag mig liksom halv. Så... I facket med dragkedja har jag nästan alltid ifånen, detta mitt kära handikapphjälpmedel och min ljuvliga antideppryl. En liten pryl som innehåller det mesta man behöver. Som Skalmans skal, men väldigt mycket mindre. Och mitt skal kan man alltså ta av sig när man ska sova!

Var var vi? Jo... Axelremmen vill jag ha där. Men den är borttagbar eftersom jag använt nyckelringar att fästa den med. Och så finns det ett öppet fack alldeles lagom för antingen min plånbok eller en nyckelknippa. Eller så stoppar jag pengarna i dragkedjefacket och minifån i det öppna. Tja, jag gillar det. Smartphone i smartväska. Så praktiskt att andra sköldpaddor blir gröna av avund. Men de lär inte ha vårblommor på sina skal! ;-)

Förresten bygger min lilla nyckelväska som jag bloggat tidigare på samma princip. Den är också suveränt praktisk. Och så ser man på avstånd var koloninycklarna är. Eller känner det i fickan. Eller gömmer nycklarna i facket med dragkedja så att de inte skrapar mot annat. Eller så trollar man fram nycklarna snabbt ur det öppna facket och har pengarna i det andra.

Två enkla exempel på saker som förskönar och förenklar min vardag.

Vad virkar du?

Måste man alltid veta vad man håller på att virka? Vad det ska bli? Jag tycker inte det, det är själva virkandet som är grejen. Avkopplande för en stressad själ.

Under helgens maratonkalasande satte jag mig med virknål och tråd och fick fler gånger den där frågan. Och jag svarar alltid: 

 -Vad tror du att det ska bli? 

Är man ett gäng kan svaren bli riktigt intressanta. Någon sa lite retsamt att det nog skulle bli ett kortleksfodral. Sagt och gjort!

 Den fina baksidan.

Kortleken passar perfekt i. Och med några knappar och en röd mun ser den nästan ut som en fisk.

En ganska glad fisk till och med.

Men oj, nu har fisken ändrat min och blivit en ful och sur marulk. Kanske beror det på att den nu inte längre är ett kortleksfodral utan ett cigarettpaketsfodral. Det var nämligen en av de andra i gänget som önskade ett sådant.

Kanske inte dumt alls. Skäms man över att röka kan man dölja lasten lättare. Och om man är för berusad eller stressad hinner man inte få upp ciggen så snabbt. Hinner tänka efter. Och då kanske man inte tar nästa cigarett. Bra va! Kanske fungerar lika bra mot flitigt smartphoneanvändande?

Härmed torde det vara bevisat att virkning är bra för hälsan! ;-)

Ändrad kurs (eller Virkade korgar och mobilfodral)

Veckan som gått var jag på språkkurs. Vi var många där och i och med att det är trevligt folk och internat är det lätt att glömma pausandet. För mig är virkning ett utmärkt sätt att koppla ner. För att kunna mäta min koppla ner-tid bar jag runt på en virkning. Då visste jag inte vad det skulle bli, men här är resultatet!

Nej, allt tillverkades inte under veckan, men under tågresan hem blev en korg och ett mobilfodral klara. Och sen fortsätter det så. Jag gillar garnet, Skotte, acryl, 15 kronor nystanet på Coop. Och det räcker till en korg och två mobilfodral.

Kolla så fint en HTC passar i!

Under veckan skulle jag framför allt lära mig mer i mitt favoritspråk, men jag lärde mig också mer virkning! Jag kom ut som virkare IRL den här veckan och fick trevliga samtal med andra virkare. Magdalena lärde mig något som hon kallar enkelstolpar och visade hur man gör rutnätet. Kul! Jag kallar det magdalenarutor. Sen visade hon hur man kan få en skarpare kant till botten med mera.

Och nog tror jag att bilderna på de virkade mobilstrumporna visar att jag använder mig av det jag lärt mig. Virkning är så oförutsägbart i mina händer. Men, ni vänner på kursen som föreslog att jag skulle virka en vas, ni får vänta ett tag till! :-)

Kuvertväska till Iphonen

Varför inte förvara sin Iphone i ett lyxigt fodral? Det här har hängt med ett tag och är pinsamt enkelt att göra. Två sömmar i sidorna håller allt på plats. Vecken kommer sig av att tyget egentligen är från ett plisségardinstyg. Knappen är av billig plast. Ska jag göra fler blir det med ett handtag till och en ordentlig knapp så att man kan stänga!