Ordningen är återställd

Jepp, nu sys det tygkassar igen. Det är så tacksamt att med några enkla sömmar kunna tillverka något väldigt användbart.

Tyget är Geo från Åhlens och jag köpte en riktigt stor tygbit i nyskick på en bakluckeloppis. (Ja, inte bara ett stycke tyg...) Jag gillar verkligen Åhlens tyger, både kvaliteten och designen på det mesta de tar in. Just det, även tapeten i bakgrunden är från Åhléns!

Till att börja med tillverkade jag tre ofodrade kassar i olika storlek, varav en med axelrem. Perfekt att ta med sig när det är dags att storhandla. Jag tror faktiskt att jag ska ge några sådana här till en kär gammal vän snart!

Min nya iphone-väska

Jag har nog glömt att visa denna lilla, av en gammal duk sydda mobilväska? Jag använder den i princip alla mina vakna timmar - utan min Iphone känner jag mig liksom halv. Så... I facket med dragkedja har jag nästan alltid ifånen, detta mitt kära handikapphjälpmedel och min ljuvliga antideppryl. En liten pryl som innehåller det mesta man behöver. Som Skalmans skal, men väldigt mycket mindre. Och mitt skal kan man alltså ta av sig när man ska sova!

Var var vi? Jo... Axelremmen vill jag ha där. Men den är borttagbar eftersom jag använt nyckelringar att fästa den med. Och så finns det ett öppet fack alldeles lagom för antingen min plånbok eller en nyckelknippa. Eller så stoppar jag pengarna i dragkedjefacket och minifån i det öppna. Tja, jag gillar det. Smartphone i smartväska. Så praktiskt att andra sköldpaddor blir gröna av avund. Men de lär inte ha vårblommor på sina skal! ;-)

Förresten bygger min lilla nyckelväska som jag bloggat tidigare på samma princip. Den är också suveränt praktisk. Och så ser man på avstånd var koloninycklarna är. Eller känner det i fickan. Eller gömmer nycklarna i facket med dragkedja så att de inte skrapar mot annat. Eller så trollar man fram nycklarna snabbt ur det öppna facket och har pengarna i det andra.

Två enkla exempel på saker som förskönar och förenklar min vardag.

Det blommar igen

Efter en period då jag inte vågat mig på att sy väskor letade jag fram en beskrivning på hur man gör egentligen. Och den blev ju så bra att jag fick hybris och sydde en liknande. Men utan mönster denna gång...

 

 Och så här fin blev den! Visserligen är inte alla sömmar perfekta. Visserligen sprättade jag många gånger. Och inte blev den som jag tänkt. Men ändå, jag gjorde en väska på mitt sätt igen!

En fin gammal hederlig Gusum-dragkedja. Återvunna väskdetaljer från en HM-väska. Några träpärlor från Tiger.

Och se så fin den blir mot det bruna planket! På axelremmen sydde jag fast en tyglapp och strök på min HH JaJa!-lapp. Inte diskret. Hmmm. Axelremmen blev förresten väl kort, men det struntar jag i.

Fodret sydde jag av en gammal panelgardin och mobilfickan är bortsprättad från en omsydd skjorta. De andra fickorna är av samma tyg.

Sidan är inte så som jag gjort dem tidigare. Mönstret som inspirerat mig kommer från Ericas tygverkstad. Hon har en riktigt fin blogg med bra tips. Och vi har en hel del gemensamt förutom sömnad. Jag lägger till henne i länklistan!

Nu är det dags för väskan att testas, förhoppningsvis regelbundet. Jag ser fram emot utvärderingen, M!

Och väskan kommer Posten ha hand om en dag eller två. Sen hoppas jag att den ska slitas ut.

Present till lärarna

Vi har haft turen att ha riktigt proffsiga och kompetenta lärare i år. Inte för att man behöver, men för att jag ville visa dem min uppskattning sydde jag en liten avslutningspresent bara från oss av mitt favoritretrotyg. En symboliskt present. I flaskpåsarna stoppade jag en miniflaska bubbel och ett kort med en personlig hälsning till dem. Hoppas att de inte ser det som mutor. :/ Lärarna är verkligen väl värda att skåla in sommarlovet! Jag tror allt att det uppskattades! :-)

Flaskpåsarna gav mig ovanligt mycket huvudbry. Jag har visst lagt av mig. Eller så är det bara hjärnan som har tagit tidigt sommarlov och dess vikarie är inte riktigt varm i kläderna ännu... Nåväl, den första presentpåsen fick en rund botten, de andra fick bli av påsmodell. Två fick vanliga handtag, den tredje en ögla. Håhå, jaja, det är väl tanken som räknas!

Roligt att en av lärarna genast fotade kreationen och sa att "det blir Facebook nästa". En annan trodde att den var köpt och att det var ett dyrt fint märke på den. Hihi. HH JaJa!-lappen som jag strök fast imponerade allt lite. En trevlig skolavslutning blev det verkligen på alla sätt. Bäst var ändå när en av mina döttrar med bästis spelade oboe för hela skolan.

Nu är det sommarlov! (Vilket betyder att inläggen troligtvis blir färre, om nu inte sommaren regnar bort förstås.)

Rejäl randig tygkasse

En långrandig kasse. Vad tycks? Den här har fått extra långa handtag, är väldigt rymlig och har sydda hörn i botten. Jag är inte nöjd med mina beställda etiketter, så jag signerar mina kreationer som tidigare. Det får bli min ok-stämpel ett tag till. Och jag inser att jag, när jag har skaffat fram nya etiketter kommer att ha ännu högre krav på hantverket i det jag gjort. Det blir en utmaning som jag bävar inför. Inte bara good enough då längre misstänker jag, utan högsta kvalitet! :-) Högsta-kvalitet-etikett - sådant förpliktar...

50 pix

En äkta kopia!

Nu, äntligen, har jag insett varför jag började sy väskor! I hemmets gömmor fann jag originalet, denna en syndernas lustgård, kanske den egentliga källan till mitt nya, onda intresse - att sy. Det fanns nämligen en tid då jag också köpte mina väskor och kassar, eller Art Tote Bag som det tydligen också heter. Stig Lindberg är det som designat tyget på kassen nedan. Som tydligen heter Lustgården. 

Även om jag fortfarande är väldigt förtjust i väskor, kassar, påsar och allt vad det nu kallas, så gör jag dem nu hellre själv. Jag kommer ihåg att jag funderade över varför kassen från Stockholm Design House var så dyr. Var den väldigt välsydd? Hade den funktioner som motiverade priset? Men självklart är det designen som man betalar för. Och märket kanske.

Var det så svårt att göra en likadan? Tja, jag satte igång att klippa och sy och det gick som en dans. Visst var det lite pilligt att få delarna att passa ihop och att få sömmarna good enough. Men modellen blev snarlik.  

Det som skiljer, förutom att jag har använt mig av ett slitstarkt tyg från Åhlens (90-tal) är att det i originalväskan finns ett litet enkelt fack med dragkedja och en bottenplatta. I mitt original finns det i stället en funktion som gör att böckerna, eller vad man nu har i kassen inte kan rymma sin kos.

Kamouflerad - i rätt miljö!

Nu har jag sytt mig en väska igen! Ett storblommigt gardintyg i olika gröna nyanser satte jag saxen i. Sidorna och remmen består av ett och samma stycke tyg, liksom fodret. Högst upp är remmen smalare och där återkommer det blommiga tyget, fast det går att flytta på längs remmen. Smutsskydd... Innerfickan är också grön- och vitblommig. Dragkedjan dekorerade jag med några träpärlor och en guldfärgad tofs (eller heter det tassel?).

Nu bär jag själv stolt väskan för att testa om den håller. Eller för att jag tycker om den så mycket. Och för det mesta är den inget man undgår att se!

Om tyget, som är av ett ovanligt material klarar testperioden kan jag tillverka flera liknande. Men då kostar de som ett frisörbesök brukar göra. Om man inte klipper sig gratis hos sina kompisar. Och får väskor av sina vänner. Fråga kan man alltid!

En udda beställning

Min käre livskamrat är inte speciellt intresserad av min mitt intresse. Men han gillar sina egna intressen. Till exempel flyg. När han skulle ge sig iväg med ett pyttelitet knallgult plan nästintill utan bagageutrymme bad han mig gör en yttepytteliten väska med plats för kartorna och flygdagboken. Voila! 

Tydligen väckte den ett visst intresse i flygkretsar. "Ha'ru sytt den själv?" var den mest minnesvärda kommentaren! 

Axelremsväska

I Egypten köpte jag en palestinasjäl, men det har inte känts ok att använda den. Så alltså sydde jag, om jag får säga det själv, tre riktigt tjusiga väskor av den. 6 kg mjölk håller de för. Och de har lite attityd. Jag gillar att fransarna är där. Dekorativa eller som ett praktist lock. Välj själv.

Hur man gör en enkel tygkasse - tuturialtips

När jag syr kassar utgår jag från det material jag har. Jag mäter inte utan använder det där kära ögonmåttet som alltid finns till hands. Sen blir det som det blir - ska det vara kravlöst så ska det!

Vissa saker kan ju vara bra att tänka på och det kan så klart vara klokt att surfa runt lite om man är osäker och vill få allt rätt från början. Här är en variant. En av många! Det är livsfarligt att surfa runt, man blir så inspirerad!

Själv började jag med att sicksacka tygstyckena runt om. Därefter raksöm runt tre sidor. Eller omvänd ordning! Nu kan det vara lämpligt att göra handtag: två stycken är ofta lämpligt. Hehe. Klipp ut ett handtag to be, vik dubbelt och sy raksöm någon millimeter från den vikta mittkanten. När detta är gjort brukar jag peta in kanterna på den osydda sidan och sedan syr jag ihop. Vips är handtaget redo att sys fast.

Just denna kasse är på väg till Sysslan. Hennes symaskin ska också få roa sig lite, så att den stackars pållen slipper att bära allt hon behöver framöver. Att kolla hur andra har sytt sina kassar kan ge många ledtrådar till hur man kan göra.

Jag brukar placera handtagen på lämpligt ställe, sedan vika in ovankanten på kassen och sy fast handtagen i denna söm. Men man gör som man vill och kan testa sig fram. Det har jag gjort och jag kan konstatera att inte alla är lika fina, men faktiskt har inte ens de sämst ihopsydda svikit mig ännu!

1,2,3,4,5, många!

Som synes har det blivit ett antal randiga kassar. Konstigt nog är de knappt skrynkliga när jag viker upp dem för att fota dem denna soliga aprildag. De hade väntat länge på att få komma upp ur lådan och glädja omgivningen.

Tyget har jag förresten fått från en tidigare arbetsplats. Bitarna, som var helt nya, räckte precis till en kasse stycke.

 Och ja, det var nog dessa bitar som fick mig att sy de första kassarna.

 Innan dess visste jag inte hur enkelt det är.

Och nu har jag alltså fler kassar än vad jag någonsin kunnat önska mig. Och konstigt nog så kommer de alla till nytta om jag inte stuvar undan dem.

Galenskapande

Vem skulle våga ge sig ut bland folk med en sådan här väska slängd över axeln? Jag vet två! Det svarta fodret kanske en och annan hade föredragit att ha på utsidan, men de glada prickarna i lila, rött och orange tål att tittas på, tycker jag.

Till min miljömedvetna vän

Till hon som jag tycker om som vore hon min syster. Till hon som vill alla så väl. Även klotet som vi bor på.

Vi skulle ha träffats för några månader sedan. I och med att jag var i sytagen och hade hittat det här tyget som för mina tankar till havet, gjorde jag några gå-bort-kassar att ta med som present.

Eftersom hon gillar fiskar sydde jag dit några applikationer. Men som synes har jag dem kvar och när jag nu hittade dem i en låda hade de blivit skrynkliga.

Men gör det något om de både är praktiska och miljövänliga?

Jag vet att vi inte kunde få ork till att planera om träffen när den blev inställd, men väskorna har jag kvar. Och jag vet inte om hon gillar dessa bäst. Nu när jag satt i gång att blogga kan jag faktiskt fråga henne!

Ett tyg som hamnat helt rätt!

Jo, det här svarta, vaxade tyget är verkligen som gjort för att bli shoppingkassar! Fantastisk kvalitet! Jag har gjort kassar i ett ljuslila tyg av samma kvalitet också. Men den svarta ovan, den är i särklass min favorit också eftersom den rymmer cirka 10 liter mjölk och klarar dess tyngd utan problem. Den är alltså typ starkare än vad jag är! Tur att banden är så långa att man kan slänga upp den över axeln en liten bit.

Ny modell

Jag har testat fram en ny modell axelremsväska. Remmen är riktigt bred och skön, det gillar jag! Det här är en prototyp och jag brydde mig inte om att göra ett foder. Det ska jag ha i nästa väska av denna modell, samt innerficka och fastsydd bottenplatta. Om det blir en till. Det var nämligen tidsödande att få till den här. Men skam den som inte utvecklas?

Mina käraste

Bilderna kan väl tala för sig själv egentligen. Tygerna jag fyndade för ganska länge sedan tillverkade jag genast shoppingkassar av. Jag har använt dem en hel del, fått uppskattande kommentarer... Men jag får aningen dåligt samvete när jag ser dem, skrynkliga och eländiga. Var tygerna värda ett bättre öde egentligen? Jag funderar på om jag ska sälja dem. Eller lägga till dragkedjor, foder med mera. Eller bara lägga undan dem i en låda.

Vad tycker ni, ni vänner som har adressen hit? Vad kan vara ett rimligt pris om jag bestämmer mig för att sälja dem?

Kvällens väska

Tokrolig eller supersnygg? Jag gillar den i alla fall och hade tänkt ge den till en vän som fyller år, men den blev nog lite för speciell för att jag ska våga ge bort den. Det rosiga innertyget har en svag kaffefläck och bottenplattan är gjord av en kartongbit. Vita väskor kan man behöva tvätta ibland, men kanske kan man hänga den på väggen och ha de udda strumporna i? Eller garnnystanen? Yttertyget bara älskar jag, och jag har mer av det! Det kan nog tänkas bli några börsar av det här tunna, glansiga äkta medaljongtyget.

Axelremsväska

Helt otippat blev det här en riktig favorit! Tyget är av hög kvalitet, tillverkat av ett svenskt företag som jag tyvärr glömt namnet på i stunden. På Erikshjälpen såg det inte mycket ut för världen, men som så mycket annat kan det få ett annat uttryck i ett nytt sammanhang.

Egentligen gjorde jag denna väska för att testa modellen och senare göra en likadan i ett tyg utvalt av en kund. Förutom att väskan blev aningen för stor så är jag helnöjd! Den klarar till min stora förvåning av tyngden som blir om man fyller den med böcker, men lämpligast är den nog till några pärmar och en extratröja. Så ska jag använda den!

Jag tänker definitivt göra några till. Lite mindre då och med lock på´n tror jag det blir. Vill du beställa en?

En av mina första väskor

För några månader sedan återupptog jag ett gammalt intresse - att sy! Nu har det blivit en mängd olika saker, mer och mer avancerade. Den lilla väskan ovan är skapad av ett underbart retrotyg och en dito knapp. Jag blir så glad av det och önskar att jag använt det till mer avancerade projekt. Kanske bättrar jag den en dag? Numera syr jag gärna väskor med foder, rejäla remmar och innerfickor.