JaJa! Det är kul att sy!

Nu är jag visst i en ny påssjukeperiod. Så skoj! Jag betar av delar av mitt tygförråd och skapar fler kassar. Här är den senaste i raden. Tyget har jag loppat, men det är Åhléns.

Jag gillar verkligen att de är vändbara! Det randiga tyget är från Hemtex, något firande 2003 som jag deltog i genom att köpa tyg i denna färgkombination. Den här kassen har fått en styv bottenplatta fastsydd. Tänk att jag inte kan göra riktigt likadant en enda gång!

Men även denna kasse fick vågade sömmar. Jag har testat att använda en av kassarna jag sytt när jag handlade mjölk med mera. Den klarade att bära mer än jag!

Reklam för smygreklam

Har du kanske någon ful gammal tygkasse med reklam på? Och du har tröttnat på att agera reklamaffisch? Tja, varför inte sy över reklamen? Eller, om du vill göra lite smygreklam, sy på en ficka!

Eftersom reklamblaffan var stor på denna kasse, blev det en tvådelad ficka, stor nog att rymma två saftflaskor. Snabbaste uppiffningen jag kan komma på. Men visst kan man sväva ut hur mycket som helst. Tänk spets, pärlor, brodyr...! Tänk att allt är faktiskt möjligt! (Men att ibland är det enkla tillräckligt bra. =))

Ha en mysig fredag!

Nummer två och så lite spill på det

Det var så skoj att hitta hem vad det gäller tygkassemodell , att jag råkade göra en till! Och fler lär det verkligen bli, så nöjd är jag!

Fodret är av lakansväv från 80-talet och inte så robust som det blåvita som är av kraftig bomull. Även om man kan vända ut och in även på denna kasse, bör man nog tänka sig för lite. Vit plus lakansväv är inte lika med smutsavstötande och hållbart.

De småbitar som blev över när jag gjorde den första väskan blev en söt liten börs. När min dotter säger "Åh, så fin!", då vet jag att den är fin. Hon säger alltid vad hon tycker. Även om börsen är fodrad så slarvade jag med sömmarna runt dragkedjan. Men den duger för mig, även om jag aldrig skulle sälja eller ge bort den.

Learning by doing och "Skaparglädjen är viktigare än resultatet" tänker jag, och är ruskigt stolt över att HH JaJa!-kassen har blivit så välsydd och fin att jag inte skulle tveka att sälja den ens för 150 kronor om någon bad mig att sälja den till denne! :-)

Förresten, det är Erika som lärt mig de första stegen. Sen har jag, i vanlig ordning, gjort lite som jag vill.

HH JaJa!-väskan!

Nu har jag bestämt mig för vilken av alla tygkassemodeller som jag kommer att hålla mig till. Den här typen av kassar, med foder, vill jag sy fler av!

Vanligtvis så blir varje kasse jag syr unik, inte bara sett till tyg, utan även modell. Inte en kasse är den andra lik. Men denna kommer vara min grundmodell.

Titta bara så fin den är!

Och bäst av allt... Den går att vända ut och in! Och är exakt lika fin på andra sidan!

Men ok, jag kommer att ändra längd på handtag, lägga till små detaljer här och var... För annars skulle jag nog tröttna! :)

Jag funderar också på att ha en liten utlottning eller något liknande framöver. En valfri HH JaJa!-kasse i pris till den lyckliga vinnaren! Återkommer!

Sytt nytt

Alla fina tyger jag har hittat på sistone har gjort att jag knappt har velat sy. Man vill ju inte förstöra något liksom. Men söndagens tyghyllestädning fick mig i alla fall att sätta saxen en två nyare tygstycken.

Jag kommer att sy kassar regelbundet och använder själv enormt många, till allt möjligt. Men från och med nu ska jag inte använda de jag syr själv, utan ge andra chansen att köpa dem för cirka 80 kronor. Jag vet dock inte hur. Hojta till om du ser något som du vill ha!

Ordningen är återställd

Jepp, nu sys det tygkassar igen. Det är så tacksamt att med några enkla sömmar kunna tillverka något väldigt användbart.

Tyget är Geo från Åhlens och jag köpte en riktigt stor tygbit i nyskick på en bakluckeloppis. (Ja, inte bara ett stycke tyg...) Jag gillar verkligen Åhlens tyger, både kvaliteten och designen på det mesta de tar in. Just det, även tapeten i bakgrunden är från Åhléns!

Till att börja med tillverkade jag tre ofodrade kassar i olika storlek, varav en med axelrem. Perfekt att ta med sig när det är dags att storhandla. Jag tror faktiskt att jag ska ge några sådana här till en kär gammal vän snart!

Påslakansutmaningen del 7 - Back to the basics

Jag har tagit en liten bloggpaus och anledningen till det kan nog stavas m ö t e n. Min "egentid" har helt enkelt används till annat än fotande och bloggande. Men det har allt skapats lite också mellan varven.

Aldrig har väl ett påslakan varit så stort som det jag ska försöka göra slut på i påslakansutmaningen. Och det är fortfarande irriterande mycket kvar!

Här har jag använt lakanet till en stor fodrad tygkasse. Jag har härmed också utökat min repertoar av tygkassemodeller i och med att jag vek fodersidan utåt och sydde fast handtagen däri. Kanten kan allt anses vara dekorativ... Men jag är så trött på den dåliga tygkvaliten och de blekta färgerna att jag inte ser skönheten i det enkla längre. Men inte ska det få mig att ge upp inte! ;-)

Jag gillar mina väskor

Tja, väskor och väskor, man kan ju klart inte jämföra dem med det som finns i handeln. Men det känns fint att väskan inte är sydd av en barnarbetare, riktigt hantverk Made in Sweden. En sån där väska som man slänger ner en extra tröja och en bok i, eller en plånbok och några paket mjölk. Min stil.

Allt är återbrukat. Tyger från loppisar, axelremmen från en utsliten HM-väska (barnarbetad?). Sen har jag satt dit en återbrukad dragkedja i öppningen efter att denna bild togs. Axelremmen gör att väskan ser lite mer köpt ut, men mina sömmar avslöjar att mina väskor byggs av glädje och inget annat. Good enough så.

Höstkassar

Jag har gett bort en och annan tygkasse på sistone och de jag har kvar används flitigt till all möjlig förvaring. Konstigt nog hittar jag sällan en kasse när jag behöver den. Men numera är det inte något problem. Bara att sy en. Eller två. Eller tre. Eller...!

Två av de tre kassar jag sydde har långa handtag, så långa att de passar att hänga över axeln. Den tredje är mer traditionell, fast mindre.

 och 

Jag bytte tyger med en vän häromdagen och hon hittade den gamla ikea-vaxduken i mina gömmor. Hon klippte till en lagom bit till sig och av det som blev klar sydde jag snabbt tre höstkassar som klarar höstfukten bra.

Jag är extra stolt över min nya t-söm i botten. Flärpen som jag tidigare brukat klippa bort fäste jag i stället med raksöm i sidan. Inte för att det spelar någon större roll, men jag tycker allt att det är en snygg lösning.

Höstrusket har faktiskt lett till några timmar vid symaskinen och lite skaparglädje igen. Mina egna krav har sänkts och jag har hittat en lagomnivå på mina syprojekt. och lagom-bra-nivån är klart högre nu än när jag sydde min första tygkasse. Kul att se sin egen utveckling.

Hjärtligt tack

En väldigt trevlig kolonigranne skänkte oss sin hammock. Och den har verkligen skänkt både oss och våra besökare stor glädje så här långt. Det känns svårt att komma på hur man ska tacka för något som inte bara har ett ganska högt värde när man dessutom inte känner den vänliga personen. Men, det är roligt att sy och roligt att ge bort saker. Så länge det är kravlöst. 

Jag valde att sy en enkel shoppingkasse till henne med ett symboliskt hjärta på. Dessutom har jag haft en fantastisk tur med mycket på sistone, så grannen hade skämtat med mig tidigare och sagt att jag borde köpa en lott.

Sagt och gjort. Jag köpte en till mig själv. Nit. Kanske skulle min tur fungera bättre om jag gav bort den? Jag testade genom att ge grannen en lott också. Kan bara konstatera att jag visst har tur främst när det gäller annat än lotter. Kolonier, hammockar och sånt.

Till exempel har jag tur med vindruvorna. Har ni sett så många fina klasar vi har. Utan växthus!

Skaparångest

Titta, jag har sytt en väska igen! Jag har drabbats av syångest i takt med att jag höjt mina krav. För mig tycktes lösningen vara att ta en beskrivning, den här gången hos Ericas tygverkstad. Och göra något ordentligt för en gångs skull. Med ett skräptyg. Och en panelgardin till foder.

Och voila, den blev fantastisk! Min enda avvikelse från beskrivningen var knappen och lappen. Men nu har jag lyckats att göra något efter en beskrivning!

Nästa gång ska jag använda mig av principen, men göra den mindre. Och så vill jag lyckas med snygga lock i framtiden också.

Present till lärarna

Vi har haft turen att ha riktigt proffsiga och kompetenta lärare i år. Inte för att man behöver, men för att jag ville visa dem min uppskattning sydde jag en liten avslutningspresent bara från oss av mitt favoritretrotyg. En symboliskt present. I flaskpåsarna stoppade jag en miniflaska bubbel och ett kort med en personlig hälsning till dem. Hoppas att de inte ser det som mutor. :/ Lärarna är verkligen väl värda att skåla in sommarlovet! Jag tror allt att det uppskattades! :-)

Flaskpåsarna gav mig ovanligt mycket huvudbry. Jag har visst lagt av mig. Eller så är det bara hjärnan som har tagit tidigt sommarlov och dess vikarie är inte riktigt varm i kläderna ännu... Nåväl, den första presentpåsen fick en rund botten, de andra fick bli av påsmodell. Två fick vanliga handtag, den tredje en ögla. Håhå, jaja, det är väl tanken som räknas!

Roligt att en av lärarna genast fotade kreationen och sa att "det blir Facebook nästa". En annan trodde att den var köpt och att det var ett dyrt fint märke på den. Hihi. HH JaJa!-lappen som jag strök fast imponerade allt lite. En trevlig skolavslutning blev det verkligen på alla sätt. Bäst var ändå när en av mina döttrar med bästis spelade oboe för hela skolan.

Nu är det sommarlov! (Vilket betyder att inläggen troligtvis blir färre, om nu inte sommaren regnar bort förstås.)

Rejäl randig tygkasse

En långrandig kasse. Vad tycks? Den här har fått extra långa handtag, är väldigt rymlig och har sydda hörn i botten. Jag är inte nöjd med mina beställda etiketter, så jag signerar mina kreationer som tidigare. Det får bli min ok-stämpel ett tag till. Och jag inser att jag, när jag har skaffat fram nya etiketter kommer att ha ännu högre krav på hantverket i det jag gjort. Det blir en utmaning som jag bävar inför. Inte bara good enough då längre misstänker jag, utan högsta kvalitet! :-) Högsta-kvalitet-etikett - sådant förpliktar...

50 pix

En äkta kopia!

Nu, äntligen, har jag insett varför jag började sy väskor! I hemmets gömmor fann jag originalet, denna en syndernas lustgård, kanske den egentliga källan till mitt nya, onda intresse - att sy. Det fanns nämligen en tid då jag också köpte mina väskor och kassar, eller Art Tote Bag som det tydligen också heter. Stig Lindberg är det som designat tyget på kassen nedan. Som tydligen heter Lustgården. 

Även om jag fortfarande är väldigt förtjust i väskor, kassar, påsar och allt vad det nu kallas, så gör jag dem nu hellre själv. Jag kommer ihåg att jag funderade över varför kassen från Stockholm Design House var så dyr. Var den väldigt välsydd? Hade den funktioner som motiverade priset? Men självklart är det designen som man betalar för. Och märket kanske.

Var det så svårt att göra en likadan? Tja, jag satte igång att klippa och sy och det gick som en dans. Visst var det lite pilligt att få delarna att passa ihop och att få sömmarna good enough. Men modellen blev snarlik.  

Det som skiljer, förutom att jag har använt mig av ett slitstarkt tyg från Åhlens (90-tal) är att det i originalväskan finns ett litet enkelt fack med dragkedja och en bottenplatta. I mitt original finns det i stället en funktion som gör att böckerna, eller vad man nu har i kassen inte kan rymma sin kos.

Axelremsväska

I Egypten köpte jag en palestinasjäl, men det har inte känts ok att använda den. Så alltså sydde jag, om jag får säga det själv, tre riktigt tjusiga väskor av den. 6 kg mjölk håller de för. Och de har lite attityd. Jag gillar att fransarna är där. Dekorativa eller som ett praktist lock. Välj själv.

Hur man gör en enkel tygkasse - tuturialtips

När jag syr kassar utgår jag från det material jag har. Jag mäter inte utan använder det där kära ögonmåttet som alltid finns till hands. Sen blir det som det blir - ska det vara kravlöst så ska det!

Vissa saker kan ju vara bra att tänka på och det kan så klart vara klokt att surfa runt lite om man är osäker och vill få allt rätt från början. Här är en variant. En av många! Det är livsfarligt att surfa runt, man blir så inspirerad!

Själv började jag med att sicksacka tygstyckena runt om. Därefter raksöm runt tre sidor. Eller omvänd ordning! Nu kan det vara lämpligt att göra handtag: två stycken är ofta lämpligt. Hehe. Klipp ut ett handtag to be, vik dubbelt och sy raksöm någon millimeter från den vikta mittkanten. När detta är gjort brukar jag peta in kanterna på den osydda sidan och sedan syr jag ihop. Vips är handtaget redo att sys fast.

Just denna kasse är på väg till Sysslan. Hennes symaskin ska också få roa sig lite, så att den stackars pållen slipper att bära allt hon behöver framöver. Att kolla hur andra har sytt sina kassar kan ge många ledtrådar till hur man kan göra.

Jag brukar placera handtagen på lämpligt ställe, sedan vika in ovankanten på kassen och sy fast handtagen i denna söm. Men man gör som man vill och kan testa sig fram. Det har jag gjort och jag kan konstatera att inte alla är lika fina, men faktiskt har inte ens de sämst ihopsydda svikit mig ännu!

1,2,3,4,5, många!

Som synes har det blivit ett antal randiga kassar. Konstigt nog är de knappt skrynkliga när jag viker upp dem för att fota dem denna soliga aprildag. De hade väntat länge på att få komma upp ur lådan och glädja omgivningen.

Tyget har jag förresten fått från en tidigare arbetsplats. Bitarna, som var helt nya, räckte precis till en kasse stycke.

 Och ja, det var nog dessa bitar som fick mig att sy de första kassarna.

 Innan dess visste jag inte hur enkelt det är.

Och nu har jag alltså fler kassar än vad jag någonsin kunnat önska mig. Och konstigt nog så kommer de alla till nytta om jag inte stuvar undan dem.

Till min miljömedvetna vän

Till hon som jag tycker om som vore hon min syster. Till hon som vill alla så väl. Även klotet som vi bor på.

Vi skulle ha träffats för några månader sedan. I och med att jag var i sytagen och hade hittat det här tyget som för mina tankar till havet, gjorde jag några gå-bort-kassar att ta med som present.

Eftersom hon gillar fiskar sydde jag dit några applikationer. Men som synes har jag dem kvar och när jag nu hittade dem i en låda hade de blivit skrynkliga.

Men gör det något om de både är praktiska och miljövänliga?

Jag vet att vi inte kunde få ork till att planera om träffen när den blev inställd, men väskorna har jag kvar. Och jag vet inte om hon gillar dessa bäst. Nu när jag satt i gång att blogga kan jag faktiskt fråga henne!

Ett tyg som hamnat helt rätt!

Jo, det här svarta, vaxade tyget är verkligen som gjort för att bli shoppingkassar! Fantastisk kvalitet! Jag har gjort kassar i ett ljuslila tyg av samma kvalitet också. Men den svarta ovan, den är i särklass min favorit också eftersom den rymmer cirka 10 liter mjölk och klarar dess tyngd utan problem. Den är alltså typ starkare än vad jag är! Tur att banden är så långa att man kan slänga upp den över axeln en liten bit.

Mina käraste

Bilderna kan väl tala för sig själv egentligen. Tygerna jag fyndade för ganska länge sedan tillverkade jag genast shoppingkassar av. Jag har använt dem en hel del, fått uppskattande kommentarer... Men jag får aningen dåligt samvete när jag ser dem, skrynkliga och eländiga. Var tygerna värda ett bättre öde egentligen? Jag funderar på om jag ska sälja dem. Eller lägga till dragkedjor, foder med mera. Eller bara lägga undan dem i en låda.

Vad tycker ni, ni vänner som har adressen hit? Vad kan vara ett rimligt pris om jag bestämmer mig för att sälja dem?