Jag vann!!!

Jag har varit med i några bloggtävlingar tidigare, typ två tror jag, och när jag deltog i Fiffel och tråds utlottning trodde jag verkligen inte att jag skulle kunna vinna. Men se, det gjorde jag!!! Det ska bli så spännande att se vad Fiff stoppar ner i tygpaketet. Man kan bara ana vilka fantastiska retrotyger där är! Tack, för vinsten, och kanske ännu mer för all den inspiration du ger Maja. Och har ni inte besökt bloggen Fiffel och tråd ännu - gör det!

Det är förresten från hennes blogg som jag har lånat den sprudlande positiva återbruksbilden:

Retrofynd

Visst är det väl ett vackert tyg?!! Retroblommorna i grönt, gult, orange och rött, med zentangelkänsla över sig föll jag för direkt, men funderade på att inte köpa det eftersom jag har mycket tyg redan.

 

När Sysslan hittade ett fantastiskt Marimekko-tyg för en tia (Kaivo) slog jag ändå till på hennes uppmaning att göra det. Lite tröstshopping... .-) Och när hon senare erbjöd mig ett byte hade jag hunnit fästa mig så mycket vid det att det kändes väldigt svårt... Vi får väl se vad det blir av det. Känner någon där ute igen mönstret förresten?

Julstök

Inte finns det tid att blogga dagarna innan jul egentligen. Men se så mycket som händer!

Pepparkakshuset har monterats och dekorerats av små händer.

En grangren har placerats i en vas.

Julgardiner har hängts upp

Platsgranen har monterats och dekorerats.

Den äkta granen har stoppats ner i gräsmattan och äpplen har lagts ut till fåglarna. (Koltrastarna njuter av äpplen (och skiter mycket :(), skatorna föredrar majskolven och talgoxarna äter solrosfrön...). Och köksfönstren har fått snöflingor i mängder. Granen berättar jag nog mer om snart.

En tapetgirlang har hamnat i granen.

Och en paketgirlang likaså.

Och mormors julgardiner har hittat hit.

Hit har dock inte fåglarna hittat, men julstämningen är nog nästan här nu.

Mitt börsfall

Jag hade en gång en liten kvadratisk duk. Jag vek den lite hur som helst och hade en tanke. Som blev något annat. En ganska finurlig grej blev det måste jag säga. Vad är det då? Jo, en börs med dragkedja, två innerfack samt ett öppet fack för till exempel nycklar. Nyckelknippan kan man fästa i hanken, och hanken kan man fästa i en väska kanske.

 Det är så stimulerande att utgå från ett material förutsättningslöst och förvandla det utan att veta vad slutresultatet ska bli. Det är sällan speciellt lyckat, men den här gången har det blivit både ett ok resultat och idéer till liknande börser. Jag har inte klippt alls i duken, som förresten är signerad IM.

Raili Konttinen

Finsk 70-talsdesign. Jag fann det i en sommarstuga och det används som draperi. Screen printed, vad det nu innebär. Känns detta igen?

Fruktfat från 50-60-talet!

Tänk er att ni får gå in i en skattkammare med prylar som inte rörts på 30-40 år. Och att ni får plocka vad ni vill, alldeles ensamma. Utan stress. Detta hände mig!

En av de prylarna jag blev kär i var fruktfatet med ett nätt handtag med spiralplast snodd runt och med mycket string över sig. Så nu har det här fruktfatet fått konkurrens. Och jag känner ett allt större behov av att köpa en gammal stringhylla, vilket jag fortfarande saknar. Med risk att bli som alla andra retronördar. ;-)

Välkommen in i mitt sovrum

Nu har Saini Salonen och hennes vackra unga par börjat dela sovrum med oss. Och för en gångs skull bjöds inget ordentligt motstånd. Jag lyckades fästa upp bonaden med häftstift i öglorna på baksidan. Tjoff *4 och så satt den där. Storleken kunde inte vara bättre till rummet och sängens mått. Jag vill hitta en tyngd för att släta ut tyget. Och tror ni inte att den första stång jag hittade i förrådet var som specialbeställd.

Den här väggkärleken har nog valt mig. Kärleken är så där enkel och självklar som den är i sina bästa stunder. Och den är besvarad.

Tygfynd

Bildernan visar ett av mina favorittyger. Det är av kraftig bomull och stort nog att fungera som överkast till en 120-säng. Innan jag gör något av det skulle jag vilja veta varifrån det kommer.

Färgerna svart, vit, cerise, rosa och röd är härliga tillsammans. Det är riktigt stormönstrat och det ser lite ut som att en hjord jättar med tre tår på fötterna har lämnat färgglada fotspår efter sig.

Ska jag gissa på IKEA. 80-tal?  Hjälp mig gärna om du känner igen det!

Loppis är poppis

Att gå på loppis är definitivt ett av mina intressen. Riktigt roligt blir det på loppisarna som ideella föreningar ordnar för där kan man verkligen hitta vad som helst. Och det har jag gjort.

Härom veckan gav jag mig ut till en sådan och blev tidigt varse om hur prissättningen fungerar. Köper du en sak kostar den 10, två saker 15 och köper du 10 kostar de 20 kronor. Ungefär. Och eftersom det nästan var gratis och det fanns mycket fint fyllde jag nästan bilen. Dock är det mesta udda grejer, men om man gillar det spelar det ingen större roll så länge man gillar det.

Även om jag i första hand köper saker som jag kan använda och som jag tycker om, uppskattar jag om det finns en signatur av något slag, som här T75 Gabriel Sweden. På så sätt blir det lättare att ta reda på mer om föremålet, och det tycker jag är kul. Jag kände till Gabriel sedan tidigare, men har inte hittat något riktigt intressant ännu om företaget eller den här teservisen.

Om jag fortsätter att gå på sommarloppisar är en sommarstuga att placera mina fynd i ett måste! :-)

DIY Klä in ram i tyg

Jag försökte mig på att klä in en ful träram i en bit av ett örngottstyg. Någon kanske känner igen det, jag har nämligen gjort en örngottstopp av resten av örngottet. 

Så här gjorde jag:  

1. Jag klippte en bit stor nog att täcka ram och att fästa på dess baksida. En vanlig hederlig häftapparat duger bra som häftmaskin bara man öppnar häftapparaten innan man slår i häftstiften. Se till att ha tyget väl spänt när du häftar.

2. När det var klart klippte jag ur en fyrkant ur mitten.

3. Sedan var det dags för ett första misstag. Se hur jag klipper in till hörnen. Det som händer är att en bit av ramen inte täcks av tyget. Klipp alltså inte snett!

4. För att åtgärda detta problem klippte jag en liten extrabit av tyget och limmade fast i hörnen med textillim samtidigt som jag limmade dit resten. Problem nästan solved.

5. Nu är det dags att inspektera. Blev det bra? Ja, det blev bra! Om man liksom jag hatar strykjärn bör det gå att spruta lite vatten på den skrynkliga ramen och på så sätt få bort de fulaste vecken. Men, Att använda ett välstruket tyg kan påverka slutresultatet!

Lycka till! :-)

50-talstyg!

Hos Randiga tråden upptäckte jag mitt eget tyg, men i en annan färgskala! Visst ser det gammalt ut och visst är det en god kvalitet, men att det kunde vara 50-tal hade jag inte vågat gissa tidigare. För att visa storleken på mönstret lade jag en penna på gardintyget. 

Jag har haft tyget några månader, köpte det på en loppis. Vet dock inte riktigt vad jag ska göra med det. Inspiration mottages tacksamt. Jag skulle också kunna sälja det om någon har en god idé. Bäst skulle det nog göra sig som gardiner i ett barnrum igen. Den tiden är dock förbi i detta hus.

Sommarkjol

Modet 2011 förespråkar foppatofflor, grön jacka och en omsydd tantklänning som förvandlats till kjol. Dessutom krävs humor och ett sinne som är positivt till det lite annorlunda. Som inte kräver att alla plagg ska vara märkta med HM eller Peak, eller vad det nu kan vara.

Inget är väl så lätt som att göra en kjol av en klänning. Klipp. Sätt i en resår. Klart. Billigt, bekvämt och på alla sätt bra. Ingen har en likadan. Ibland kan man ha tur och hitta gamla tankklänningar av riktigt god tygkvalitet. Det är svårt i vanliga klädaffärer! Och ibland vill man sy med dragkedja och andra finesser som gör att plagget passar perfektare än perfekt.

Billigt och bekvämt. Lika bra som foppatofflorna. Men jag ångrar att jag inte redigerade bort dem från bilden, för med sådana däringa skodon visar jag mig inte gärna bland folk! :-)

En blåblus

När sommargarderoben känns mycket tråkigare än tyghögen och symaskinen bredvid, kan man i ett litet nafs sy sig en ny överdel! Jag har inte riktigt vågat mig på att sy kläder tidigare, men när jag såg Soligs fina tröja och bra beskrivning på hur man gör kände jag att det bara var att sätta igång!

Precis som Solig skriver kan man variera tröjan i all oändlighet. Jag valde att strunta i att sätta kantband, men fixade i stället rynk både under byst och i svank för att bli av med säckkänslan. När jag provade den insåg jag att den kunde blivit bättre, men samtidigt var den så härlig att ha på sig. Mjuk och sydd just för mig. Det kommer garanterat bli fler! Och hittar jag bara snygga örngott kommer jag att variera dem mycket. Så nu har jag inte bara vågat sy kläder, jag har också vågat bära egensytt och egendesignat!

Sagan om stolarnas tredje liv

Det var en gång 4 tjusiga teakstolar med de modernaste och snyggaste sitsar som de förälskade köparna någonsin sett.
- De här ska vi ha! sa de i mun på varandra.
- Oh, så sköna! tänkte deras ändalykter.

Tiden gick, tyget höll, stolarna var länge lika fina som den dagen de följde med köparna hem. Men så en dag märkte ägarna att finstolarna hade slitits, i hörnorna av tyget. Stolarna fick olika tillfälliga lösningar för att dölja skavankerna, och så när barnen flyttat hemifrån och teak inte var i ropet länge, flyttade de bekväma finstolarna ut i köket. I vardagsrummet kom det ett nytt modernt möblemang. 

Frun var dock rädd om både sitt eget anseende och stolarna, nu när de blivit vardagsstolar i stället för vardagsrumsstolar, så de slitna dynorna täcktes av ett slitstarkt tyg i indisk bomull. Varje dag slet de två strävsamma på stolarna och det gick en dag då de ångrade sitt stolval. 

Inte heller att de fått så prydliga överdrag.

Men en dag så var stolarna tvungna att skiljas från sina ägare. Det är nämligen så med människor att de inte lever lika länge som stolar av hög kvalitet.

Och de som nu fick ta hand om stolarna förstod inte alls att uppskatta dem. Slänga eller skänka, det är frågan?

Tack och lov hade scouterna en insamling av gammalt skräp till sin årliga loppis. De till och med hämtade allt, så det var mindre besvär än att ta dem till tippen, tyckte arvtagarna.

På den stora grusplanen stod stolarna länge och trängdes bland allskönsmöbler och kände sig mer ensamma än någonsin tidigare.
- Om ingen tar oss med blir vi till värme i en vedpanna, viskade en sliten granne dystert till dem.
Grannen, en vitmålad gungstol hade stått på loppisen tidigare och haft en ny rumpa på sig det senaste året. Nu var det till ända.

Men så kom så den räddande ängeln och sa:
- Er vill jag ha!

Efter en kort bilresa har de nu fått kärlek i mängder (teakolja och ett omöjligt retrotyg av nylon). Och de andra, bara 3 år gamla och nu ohjälpligt slitna, moderna, obekväma stolarna står i garaget och väntar på att få ett nytt hem.

SLUT

(Vilket märkligt inlägg det blev, allt ihopfantiserat så klart...) Utom bilderna, för de berättar vad som hände sedan de kom till mitt hus.)

Fina tyger som väntar

 Tyget ovan är ännu klarare i färgerna och så häftigt. Men, jag vågar inte klippa i det! Det är en intakt duk och jag har inte haft hjärta att sätta saxen i det ännu.

Samma med dessa blommor. Här ser jag en glad strandväska framför mig, men det är inte lätt längre att sätta saxen i oskadda tyger... Men snart händer det nog!

Ytterligare en rund duk. Diskret, men ändå galet mönstrad. Jag har nog tänkt göra en liten väska av det. Eller fem. Jag har dessutom ett matchande sidentyg till foder, Det vore lättare att sätta i gång om jag bara visste att det skulle uppskattas av någon...

Men det här har jag ju klippt i, och inte ångrar jag mig heller. Det gör sig helt enkelt bättre som necessär än gardin!

Mina käraste

Bilderna kan väl tala för sig själv egentligen. Tygerna jag fyndade för ganska länge sedan tillverkade jag genast shoppingkassar av. Jag har använt dem en hel del, fått uppskattande kommentarer... Men jag får aningen dåligt samvete när jag ser dem, skrynkliga och eländiga. Var tygerna värda ett bättre öde egentligen? Jag funderar på om jag ska sälja dem. Eller lägga till dragkedjor, foder med mera. Eller bara lägga undan dem i en låda.

Vad tycker ni, ni vänner som har adressen hit? Vad kan vara ett rimligt pris om jag bestämmer mig för att sälja dem?

Galen bärkasse

Shoppingkassen ovan är galet orange och galet mönstrad. Jag känner mig galen när jag ger mig ut med den i handen. Men det känns kaxigt bra! Tyget har jag annars använt till necessärer. Där känns det alldeles lagom. En lagom dos av galet, mönstrat, orange, medaljongtyg från förr.

Pimpad lampa

 Den här gamla IKEA-lampan såg verkligen inte rolig ut längre. Omöjligt att få bort sömmen, av någon anledning vill den alltid vända sig ut mot publiken.

 Jag gjorde ett försök att pimpa den med en turkos ljusslinga, men det såg mest bara löjligt ut.

Idag bestämde jag mig för att göra något nytt av den. Speciellt som jag såg att den blivit bränd av en gammal glödlampa! Men, jag måste erkänna att om jag tröttnat på den för några månader sedan hade den blivit bortskänkt, för jag hade inte alls sett möjligheten att pimpa den. Nu hade jag en plan - den skulle smyckas av mitt tunna medaljongtyg.

Jag klippte bort pappret och hämtade tyget. Det visade sig inte vara tillräckligt stort. Så jag testade några andra:

Och så här blev det då jag beslutat mig och gett lampan nya kläder!

Jag är otroligt nöjd med slutresultatet, men ska göra ytterligare lite justeringar. Så här långt har jag lagt en timme på att klä om lampan och byta ut de gamla glödlamporna mot lågenergilampor. Eftersom de inte blir lika varma hoppas jag att inte skada tyget. Och att jag inte vill skada min mormors gamla gardiner ledde till att tyget är dubbelvikt och för långt. Hade jag inte haft sådana tankar hade det varit helt klart nu.