Loppsan sa

Jodå, dagens loppis bjöd på en hel del kul. Sysslan visar sina 4 kakelplattor från Knossos, titta! Här är mina i en oredigerad ifånbild. Riktigt härliga mönster! Den gröna är min favorit. Jag hoppas kunna använda dem till något riktigt fint en dag.

Vissa saker ska man inte fråga om priset på. Vasen ovan, utan ledtrådar om ursprung, bara 3090/B i botten. 5 kronor är ju ingenting idag, så jag släpade hem den också. Men när jag frågade om priset hade jag hoppats att de skulle svara 50 kronor...

Jag har väl aldrig trott att en keramikuggla skulle följa med mig hem, men nu står hon där i sin turkosa skrud och teakfärgade näbb. Söt! :-)

Två sänglampor ska fixas till och förhoppningsvis komma upp på väggen. Plånboken åkte fram igen och där försvann hela 50 kronor.

Tyngsta "fyndet" var ett blytungt halvt hästhuvud. Hantverk står det att det är. Kan nog bli en rolig detalj någonstans, någon gång. Men dottern hade uppskattat de mjukishästar som såldes framför ögonen på mig mer.

Hyllbårdspappret fick jag - det skulle ändå inte gå att sälja? 1,5-litersmåttet gjorde mig nyfiken. 5 kronor rök där.

Ett stort, rejält tygstycke i nyskick kändes helt rätt. Men är det IKEA? Känner någon igen det?

Och så slutligen, ett hjärta, size extra large. Jag har svårt att låta bli hjärtan, det är bara så.

Några tavelramar och något mer tygstycke blev det också, men de har lyckats undgå kameran så här långt. De riktiga fynden som jag hade hoppats på uteblev, känslan av att det finns för mycket saker på klotet blev än mer manifest och jag misslyckades med att hitta pysselprojekt. Där fanns också finfina sömnadshantverk som såldes för en spottstyver, för fina för loppisar. Lite trist att det är så. Men det var trevligt värre på loppisen ändå!

Och något av det roligaste är att lista ut objektens bakgrundshistoria och lära sig mera på vägen. Men jag går ju bet på allt idag. Snälla, hjälp mig om du känner igen något genom att skriva en kommentar! Tack! :-)

Hallfix

För några år sedan tog vi bort en ful, trasig och dessutom felplacerad garderob i hallen. Den fula ytan täcktes med ett tjusigt Marimekkotyg och så var det problemet löst. Men... det var inte tillräckligt funktionellt, så nu har jag påbörjat detta enkla projekt.

Jag inhandlade för länge sedan en teakhatthylla som barnen troligtvis ska få dela på.

Och fantastiska kroklister, även de i teak. "Klädhängaren Dekorativ AB Skoglunds metallgjuteri Anderstorp" har jag att tacka för dessa. Så det är ett och annat på gång. Före jul kommer jag nog kunna visa det färdiga resultatet.

Kitsch inomhus på mitt sätt

Teakskänken brukar alltid se olika ut. Här syns ett ölglas med ställning som jag köpte i Bryssel och som minner om härliga tider! Sen spelas det schack då och då, det är väl ok om brädet står framme. Färgat glas är jag väldigt förtjust i också. Här blandas högt och lågt. Jag gillar det verkligen! 

Vart vill jag då komma? Jo, ser ni på väggen? Jag är färdig med mitt väggtallriksprojekt! Och det är inte de enskilda tallrikarna som är poängen, utan att jag spikat upp dem så att de tillsammans bildar ett hjärta. Gammal skit på ett nytt sätt - så funkar jag!

Svenskt patent

Studera förmålet på bilderna. Vet du vad det är? Se svaret nedan.

Visste du att det är ett grytunderlägg? Denna fantastiska uppfinning som klämmer fast grytan och som följaktligen sitter kvar när du lyfter den, tycks vara gjord av teak. Och den tycks vara så bra att den förre ägaren lagat den genom att byta ut en av plastbitarna (den vita). Jag gillar den och ångrar inte att jag släpade med den hem. Made in Sweden. Undrar om den kostade en eller två kronor?

Upp och ned

Jag har bytt soffbord igen. Jag har en förkärlek till dem som är gjorda av teak och dessutom är höj- och sänkbara. Det här är alltså ett stort matbord och ett litet soffbord i ett och skivorna ligger i bordet och fälls ut genom en smart mekanik. Jag misstänker att det är 60-tal, det jag hade tidigare kändes mer 50-tal. Bilden ovan visar underredet.

Ytan på bordet var nött och tråkig, så jag har inlett en behandling med sandpapper och teakolja. Jag är stolt, men ännu inte nöjd.

Teakpall

En söt liten pall följde med mig från det senaste loppisäventyret. Lättplacerad, skön, lätt. Den kommer att tjäna som extra sittplats i köket när vi är fem som är där.

Jag började med att olja in den. Något annat behövdes inte eftersom den knappt var sliten. 

Jag fick lite lust att göra en dyna till pallen av samma tyg som de andra stolarna tillfälligt klätts in i. Så jag saboterade en skumkudde som var obekväm. Med en sax klippte jag kudden. Eftersom det bara var ett test var jag inte speciellt noga med förarbetet tyvärr. Sedan paketerade jag in skummet i tyget och medan jag satt och fikade sydde jag sömmarna för hand. Det blev ganska ok!

Avslutningsvis flätade jag två band för att hålla dynan på plats. Tja, vi får se om det duger, eller om det blir ytterligare modifieringar!

Sagan om stolarnas tredje liv

Det var en gång 4 tjusiga teakstolar med de modernaste och snyggaste sitsar som de förälskade köparna någonsin sett.
- De här ska vi ha! sa de i mun på varandra.
- Oh, så sköna! tänkte deras ändalykter.

Tiden gick, tyget höll, stolarna var länge lika fina som den dagen de följde med köparna hem. Men så en dag märkte ägarna att finstolarna hade slitits, i hörnorna av tyget. Stolarna fick olika tillfälliga lösningar för att dölja skavankerna, och så när barnen flyttat hemifrån och teak inte var i ropet länge, flyttade de bekväma finstolarna ut i köket. I vardagsrummet kom det ett nytt modernt möblemang. 

Frun var dock rädd om både sitt eget anseende och stolarna, nu när de blivit vardagsstolar i stället för vardagsrumsstolar, så de slitna dynorna täcktes av ett slitstarkt tyg i indisk bomull. Varje dag slet de två strävsamma på stolarna och det gick en dag då de ångrade sitt stolval. 

Inte heller att de fått så prydliga överdrag.

Men en dag så var stolarna tvungna att skiljas från sina ägare. Det är nämligen så med människor att de inte lever lika länge som stolar av hög kvalitet.

Och de som nu fick ta hand om stolarna förstod inte alls att uppskatta dem. Slänga eller skänka, det är frågan?

Tack och lov hade scouterna en insamling av gammalt skräp till sin årliga loppis. De till och med hämtade allt, så det var mindre besvär än att ta dem till tippen, tyckte arvtagarna.

På den stora grusplanen stod stolarna länge och trängdes bland allskönsmöbler och kände sig mer ensamma än någonsin tidigare.
- Om ingen tar oss med blir vi till värme i en vedpanna, viskade en sliten granne dystert till dem.
Grannen, en vitmålad gungstol hade stått på loppisen tidigare och haft en ny rumpa på sig det senaste året. Nu var det till ända.

Men så kom så den räddande ängeln och sa:
- Er vill jag ha!

Efter en kort bilresa har de nu fått kärlek i mängder (teakolja och ett omöjligt retrotyg av nylon). Och de andra, bara 3 år gamla och nu ohjälpligt slitna, moderna, obekväma stolarna står i garaget och väntar på att få ett nytt hem.

SLUT

(Vilket märkligt inlägg det blev, allt ihopfantiserat så klart...) Utom bilderna, för de berättar vad som hände sedan de kom till mitt hus.)

Teakbyrån: Före-bilder

I ett tidigare inlägg visade jag efterbilder på min kära teakbyrå. Nu har jag letat upp några förebilder, dock inte i dubbel bemärkelse! Hade du köpt nyrån så som den såg ut på bilden ovan?

Och hade du gett upp om faneret fortfarande såg ut så här Î efter slipning och behandling?

I så fall hade du inte fått en sådan fin byrå som jag kan njuta av i all framtid om jag vill. Teak är verkligen tacksamt att jobba med! Har jag förresten berättat att jag har köpt ett 50-talsbord i teak? Och att faneren är skadad? Och att det saknas iläggsskivor? Det är risk att jag har tagit mig vatten över huvudet den här gången, men byrån gav mig blodad tand!

Renoverad teakbyrå

Jag har snöat in på teak! De första teakmöblerna köpte jag för 6 år sedan och då var de nästan gratis. Nu vill ju alla andra också ha teak och priset har blivit därefter. För 145:- fick jag dock köpa denna lilla nätta hurts/byrå för en månad sedan. Då var den i ett bedrövligt skick! Någon hade placerat ett varmt strykjärn på ovansidan och märket gick djupt in i faneren. Jag beslutade mig för att ta mig an den för att öva möbelrenovering, och det lönade sig!

Ja, det lönade sig, för nu har jag en fin, kär möbel som jag kan känna mig stolt över. Men framför allt lärde jag mig mycket! Bland annat detta: 

- Ska man renovera teakmöbler ska man slipa längs med träets ådring, annars förlorar ytan sin glans. 

- Använder man linolja i stället för teakolja mörknar teaken. 

- Man ska vara noga med att slipa hela ytan och likaså olja in allt på en gång, annars kan det bli nyansskillnader som är svåra att åtgärda i efterhand. 

Oavsett dessa brister är jag väldigt nöjd mig mig själv och min nya byrå!