Sagan om metamorfosen

Det var en gång en helt vanlig bestickslåda i trä, en sån som ville ligga i den kökslåda den från första början var ämnad för. Och där hålla ordning på knivar, gafflar och alla de andra besticken ända till jordens undergång, med en mycket fast kant. 

Nu för tiden fungerar det ju mer och mer sällan på det viset. Ja, nu för tiden kan man inte ens vara säker på att en helt vanlig bestickslåda i trä får förbli just detta. Nä, vi vet ju alla hur det brukar sluta nu för tiden. Det som inte längre behövs, det kastas. Eller, i bästa fall, hamnar det på en loppis. Och får en ful prislapp som kliar och skaver påklistrad på dess solkiga yta. Nu för tiden alltså. Håhåjaja, så det kan bli.

Och nu för tiden kan också en helt vanlig bestickslåda i trä förvandlas till en alldeles, alldeles unik prylhylla. Speciellt om den har hamnat på en loppis och hamnar i händerna på en såndan pysselbloggare. Lite rengöring, inoljning och tapetserande är allt som behövs.

Och sedemera kan den så fyllas med icke fullt så unika invånare. 

Det den forna bestickslådan däremot kan vara säker på, det är att den inte kan räkna med att inte genomgå fler metamorfoser i framtiden. Men kanske kommer den att leva till jordens undergång... (Fast det verkar väl helt orimligt! =D)

Vill ni läsa om en annan metamorfos rekommenderar jag en stunds läsning i Kafkas Förvandlingen, som trots att den är så lättläst även finns i lättlästversion och som tecknad serie för barn. Och bestickslådan kommer troligtvis inte att råka ut för skalbaggeödet, det är jag tämligen säker på.

Loppsan sa

Jodå, dagens loppis bjöd på en hel del kul. Sysslan visar sina 4 kakelplattor från Knossos, titta! Här är mina i en oredigerad ifånbild. Riktigt härliga mönster! Den gröna är min favorit. Jag hoppas kunna använda dem till något riktigt fint en dag.

Vissa saker ska man inte fråga om priset på. Vasen ovan, utan ledtrådar om ursprung, bara 3090/B i botten. 5 kronor är ju ingenting idag, så jag släpade hem den också. Men när jag frågade om priset hade jag hoppats att de skulle svara 50 kronor...

Jag har väl aldrig trott att en keramikuggla skulle följa med mig hem, men nu står hon där i sin turkosa skrud och teakfärgade näbb. Söt! :-)

Två sänglampor ska fixas till och förhoppningsvis komma upp på väggen. Plånboken åkte fram igen och där försvann hela 50 kronor.

Tyngsta "fyndet" var ett blytungt halvt hästhuvud. Hantverk står det att det är. Kan nog bli en rolig detalj någonstans, någon gång. Men dottern hade uppskattat de mjukishästar som såldes framför ögonen på mig mer.

Hyllbårdspappret fick jag - det skulle ändå inte gå att sälja? 1,5-litersmåttet gjorde mig nyfiken. 5 kronor rök där.

Ett stort, rejält tygstycke i nyskick kändes helt rätt. Men är det IKEA? Känner någon igen det?

Och så slutligen, ett hjärta, size extra large. Jag har svårt att låta bli hjärtan, det är bara så.

Några tavelramar och något mer tygstycke blev det också, men de har lyckats undgå kameran så här långt. De riktiga fynden som jag hade hoppats på uteblev, känslan av att det finns för mycket saker på klotet blev än mer manifest och jag misslyckades med att hitta pysselprojekt. Där fanns också finfina sömnadshantverk som såldes för en spottstyver, för fina för loppisar. Lite trist att det är så. Men det var trevligt värre på loppisen ändå!

Och något av det roligaste är att lista ut objektens bakgrundshistoria och lära sig mera på vägen. Men jag går ju bet på allt idag. Snälla, hjälp mig om du känner igen något genom att skriva en kommentar! Tack! :-)

Svenskt patent

Studera förmålet på bilderna. Vet du vad det är? Se svaret nedan.

Visste du att det är ett grytunderlägg? Denna fantastiska uppfinning som klämmer fast grytan och som följaktligen sitter kvar när du lyfter den, tycks vara gjord av teak. Och den tycks vara så bra att den förre ägaren lagat den genom att byta ut en av plastbitarna (den vita). Jag gillar den och ångrar inte att jag släpade med den hem. Made in Sweden. Undrar om den kostade en eller två kronor?

Gulligt

Den gamla kaffepannan från Kockum, vars lock är ohjälpligt borta, tjänar nu som kruka till taklök. En anspråkslös dekoration vid entrén. Nu blommar den så sött!

Efter en störtskur tar jag handtaget och häller ut överflödet. Det ser nästan ut som kokkaffe. :-)

Flätade karameller på fat

Äntligen har jag något att använda gamla t-shirts och annat sladdrigt trikåtyg till - flätor. Det enklaste möjligt, kan man tro. Jag som testar först och får ett ok resultat. Kollar fakta sedan och vet nu att det finns smarta knep att ta till för att få det riktigt fint. Tyvärr kan jag inte hitta tillbaka till den bästa beskrivningen, men jag kommer ihåg några detaljer:

- Klipp trikåtyget på diagonalen fram och tillbaka i stället för att riva. (Här tycker jag att det fungerar ypperligt att klippa runt i en cirkel i stället.) Breda remsor blir fina flätor. Anledningen är att det blir prydligare remsor och färre lösa trådar.

- För att få remsorna att snurra ihop sig och bli runda på längden, nästan som rep, ska man dra i dem en bit i taget när man snurrar eller flätar dem, då tänjs trikån och när man släpper rullar den sig fint. (Fungerar bäst på riktigt tunna tyger.)

- När man flätar med långa remsor blir det lätt en väldelig oreda. Ett "woedigt" trassel. Om man lyckas nysta remsorna kan man sedan stå och fläta med ett av nystanen som tyngd, medan de andra vilar på golvet.

Ja, det var några saker som jag kommit fram till.

Det framgår nog inte av bilderna hur långa flätorna är. Jag ska nog anpassa några så att de kan användas till tröjor och klänningar. Det är en modegrej som jag gillar. Eller så virkar jag av dem. En matta skulle det nog kunna bli.

Och så fatet. Det är från Bo Fajans, Bobergs fajansfabrik, Gefle och är märkt Grafit 1193. Jag har en handfull assietter också. Jag fick ärva liknande, men tyvärr diskade en vänligt sinnad, men klantig människa sönder dem, så jag har skaffat fram liknande nu. Har tyvärr inte kollat upp mer om Grafit-serien och Bo Fajans.

Upp och ned

Jag har bytt soffbord igen. Jag har en förkärlek till dem som är gjorda av teak och dessutom är höj- och sänkbara. Det här är alltså ett stort matbord och ett litet soffbord i ett och skivorna ligger i bordet och fälls ut genom en smart mekanik. Jag misstänker att det är 60-tal, det jag hade tidigare kändes mer 50-tal. Bilden ovan visar underredet.

Ytan på bordet var nött och tråkig, så jag har inlett en behandling med sandpapper och teakolja. Jag är stolt, men ännu inte nöjd.

Salt och peppar

Pyttesmå, märkta Holland. Delft troligtvis. Dessa två fick följa med till holländarna vi umgås med och bo där ett tag.

Dessa saker de ska vandra från den ena till den andra. Undrar vilket hem de hamnar i sen?

Fina tyger som väntar

 Tyget ovan är ännu klarare i färgerna och så häftigt. Men, jag vågar inte klippa i det! Det är en intakt duk och jag har inte haft hjärta att sätta saxen i det ännu.

Samma med dessa blommor. Här ser jag en glad strandväska framför mig, men det är inte lätt längre att sätta saxen i oskadda tyger... Men snart händer det nog!

Ytterligare en rund duk. Diskret, men ändå galet mönstrad. Jag har nog tänkt göra en liten väska av det. Eller fem. Jag har dessutom ett matchande sidentyg till foder, Det vore lättare att sätta i gång om jag bara visste att det skulle uppskattas av någon...

Men det här har jag ju klippt i, och inte ångrar jag mig heller. Det gör sig helt enkelt bättre som necessär än gardin!

Tillökning i familjen

Jo, jag är en loppis- och inredningsnörd. Också! Nu har den första (och finaste) väggtallriken fått sällskap av Victoria Spatii 1969 (Royal Copenhagen, 10 kronor) och ett båtmotiv från 1764 (Schaubach, Lichte-Wallendorf, 5 kronor). Jag tycker att de okvinnliga motivvalen har sin charm!

Teakbyrån: Före-bilder

I ett tidigare inlägg visade jag efterbilder på min kära teakbyrå. Nu har jag letat upp några förebilder, dock inte i dubbel bemärkelse! Hade du köpt nyrån så som den såg ut på bilden ovan?

Och hade du gett upp om faneret fortfarande såg ut så här Î efter slipning och behandling?

I så fall hade du inte fått en sådan fin byrå som jag kan njuta av i all framtid om jag vill. Teak är verkligen tacksamt att jobba med! Har jag förresten berättat att jag har köpt ett 50-talsbord i teak? Och att faneren är skadad? Och att det saknas iläggsskivor? Det är risk att jag har tagit mig vatten över huvudet den här gången, men byrån gav mig blodad tand!

Väggtallriken upphängd!

Nu hänger den bra på en gammal spik! Tavlan som hängde på den där kroken tidigare hade ett turkost vintermotiv. Fint jo, men inte nu när jag vill ha vår. Trots mitt tvivel kring huruvida det är ok att sätta upp tallrikar på väggen känner jag mig nu nöjd. En gräns är passerad!

Vaserna som står bredvid Stockholm Designs ljusstake är alla tre från loppisar. Den höga är från IKEA, Åhlens eller något liknande, de andra två känns mer äkta. Tyvärr vet jag inte något om ursprung och tid, men skulle gärna vilja veta. Någon därute som känner igen stilen?

Uppdaterat: Kolla hur jag spårat ur vad gäller väggtallrikar: http://hhjaja.blogspot.com/2011/08/kitsch-inomhus-pa-mitt-satt.html Varning är härmed utfärdad! ;-)

Önskefynd på loppisar

Att önska sig saker, drömma och fantisera, det är väl allt en livets kryddor. Själv tycker jag att det kan vara lite väl basalt att önska sig någon pryl från den vanliga affären, något massproducerat som bara är att köpa. Ja, det är mer sport, mer utmaning att gå på loppis!

Alla loppisgalningar har väl sina önskefynd. Själv håller jag utkik efter olika saker, men just nu är jag mest ute efter:
- dragkedjor i olika färger och storlekar, gärna lite udda modeller. Sytråd och andra tillbehör tar jag gärna hand om.

- härliga tyger i fin kvalitet. De blommiga 60- 70-talstygerna tackar jag verkligen inte nej till!

- Tyg från Jobs handtryck. Om jag hittar ett sådant tyg kommer det att hamna hos en god vän, kanske blir det först till en väska! Ljuvliga mönster!

- Billiga väskor kan ha detaljer som kan återbrukas. Men ännu gladare blev jag när jag hittade en hel påse med gamla spännen och knappar. Mer sådant, tack!

- Prydnadsföremål tillverkade av Upsala Ekeby. Eftersom detta har blivit populärt är det dock "dyrt" numera. Jag går lätt igång om jag ser en sådan här undersida:

- Bekväma stolar i teak. Våra cirka 2 år gamla stolar som kostade nästan en tusenlapp styck har gjort sitt nu. Tacka vet jag kvalitet. Och om en möbel har hållit i 50 år känns det som att den lätt kan klara några år till. Ett säkert kort liksom!
- Iläggsskivor i teak, om jag får drömma. Jag har ett fantastiskt höj- och sänkbart bord från 50-talet, men tyvärr saknas skivorna som behövs om man ska använda det i det höga läget. 20 mm tjock skiva, 948 mm lång, ju bredare desto bättre. Det lär inte bli lätt.

- Teak, mer teak! Gärna små totalt onödiga figurer.
- Rörstrands jubileumstallrikar. Jag har 1900-talet, min första väggtallrik ever. Jag tror att det finns potential att snöa in på även denna udda pryl. Mer väggtallrikar åt folket!

Det är kanske inte lätt, men det lär bli fortsatt kul!
(Alla bilder i detta inlägg har jag gogglat fram.)

Tårtkalas

Idag har det firats, och oj så bortskämd man kan bli! Först att vistas i en bostad som inspirerar i all sin enkelhet. Sedan ett riktigt kafferep med hembakade kakor som jag glömde fråga om receptet, det enda jag hörde nämnas var Noblesse och Dumle... Och en riktigt smarrig och smart tårta som grande finale!   

De glada kopparna kan man ha tur och hitta för en spottstyver på en loppis, av någon förunderlig anledning är inte porslin från Sydtyskland, Bavaria så eftertraktat. Det bästa är väl ändå att om man tröttnar kan man lämna tillbaka det och skaffa nytt. Loppisarna blir som ett slags porslinsbibliotek. 

Tårtan hade nog gjort sig ännu bättre på ett loppisfat, men även IKEAs grejer funkar ju. Och oavsett miljö och porslin - det är ju alltid sällskapet som är det viktigaste!

Pennfodral

Av små fådda provbitar har jag tillverkat ett antal pennfodral. Det är främst tillgången på blixtlås som avgör hur pennfodralet/necessären ska se ut. Jag använder mig uteslutande av återanvända blixtlås - det blir personligare och miljövänligare på så sätt.

Köp gärna mina pennfodral. Ett personligt presenttips! Vad sägs om 79:-?

Installation

Så här kan man inreda under trappan i hallen. Det jag håller kärast är den vitprickiga klänningen som min mormor sömmerskan gjorde till mig när jag var cirka 2 år. Även mina flickor har fått springa runt i den och nu har jag fått laga den några gånger. Den hänger på en gammal galge av en typ som jag köper om jag hittar dem på loppisar.

I övrigt är det mycket IKEA. Keith Haring-tavlan köpte jag där på 90-talet. Fåtöljen på 00-talet och kudden på 10-talet. Ljuslyktan kommer från Village och den ger underbara skuggor.

Shoppingkasse av retrotyg

Det härliga tyget fick jag fatt på då jag nästan enbart sydde ofodrade shoppingkassar. Synd att jag inte köpte de andra bitarna som fanns på loppisen. Handtaget lämnar en del övrigt att önska, men jag gillar den ändå. Den följer ofta med när jag beger mig av mot shoppingmöjligheter. Det bästa av allt är att jag har tre nästan likadana! (Uppdaterat: den ovan är numera uppsprättat och kommer troligtvis att förvandlas till necessärer.)