Lite lugn, men mest kaos!

Det här inlägget börjar jag med ett foto från gårdagens utflykt. En kopp kaffe på det och sen välkomnar jag er över till kaoset...

Nä, jag behövde en bild på lördagsgodiset också! (Jag har inte tjuvstartat med påskäggen, det är jellybeans. :-)

Oj, nu börjar det visst... Med ett foto på en bråkdel...

Böcker! Anledningen till utflykten till sjön var att det var några som behövde hjälp med att bli av med böcker, och vi tyckte att det verkade spännande och dessutom, ja, en trevlig utflykt helt enkelt. Jag hade tänkt använda böckerna i lite spännande projekt, men när jag såg skönheterna och dessutom började inse att många av dem betingar ett högt värde för samlaren blev det inte fullt så lätt. Så jag fick en del att fundera över... Kanske skulle starta ett antikvariat typ... Eller bli symaskinsreparatör när jag blir stor!

Tja, det var ju ett roligt besvär ändå med utflykt och böcker, desto värre kändes det då min ungdomsvän som heter Ikea Huskvarna Viking Daisy ville klippa tråden med mig. Jag vet inte om hon bara börjar bli gammal och tråkig, om hon vill göra skönhetsoperationer eller om hon vill bli bortskämd med spa-behandling för att umgås med mig i fortsättningen. Men jag ger mig inte så lätt.

Den här typen av vänner kommer med en manual, så jag börjar leka med henne och diverse verktyg...

Massera. Fixa frisyren. Klämma pormaskar. Tja, ge henne lite kärlek och ta bort besvärande hårväxt. Det hade hon aldrig varit med om tidigare.

Jag avslutade behandlingen med att lacka stygnplåten rosa för att ingen tråd ska kunna fastna innan stygnplåten har blivit ersatt, samt att jag lånade en nål av god kvalitet av Sysslan. De nålarna jag hade köpt på Coops tiokronorsavdelning dög helt enkelt inte åt min vän.

Avslutningsvis lovade jag min Daisy att ta bättre hand om henne framöver, ja till och med skydda henne mot damma och annat elände som kan förkorta livslängden. För det gör Sysslan med sin vän. 

Och det är knappt att jag vågar erkänna att jag ser mig om efter en ny vän, typ en ung älskare som kan lite nya avancerade grejer! ;-) Brodera och annat avancerat.

Men vet ni vad, ni som har orkat läsa hit... Min Daisy fungerar igen! Sömmarna blir som de ska och jag har lärt mig mycket på vägen!

(Och se där - lite kaffe och skriva ett tokigt blogginlägg med ett lyckligt slut gör att det känns klart bättre. Snart finns det kraft att ta tag i alla måsten! Men det hade inte varit helt fel att gå till kolonin och göra några pinnkransar i stället! =))

Ta en tröja och gör något nytt

Jag lånar sällan pysselböcker, men denna fick följa med från bibblan. Jag gillar verkligen allt man kan göra av gamla fula tröjor! För mig fanns det inget annat att göra med en trasig tröja än att kasta den förr, jag kunde inte ens laga ett hål i en söm! Men nu ser jag mängder av möjligheter i tyget, och förstår att sömmarna kan tas tillvara, likaså brodyr med mera.

En tröjärm kan bli knästrumpor.

En bedårande hjärtenalle verkar inte vara så svår att få till.

Och flasktröjan är ju underbar! Mycket mer inspiration finns i boken. Och i bloggosfären, icke att förglömma!

Det finns så mycket att skapa. Men det är ganska svårt att skapa tid till att göra allt man vill!

Sagan om metamorfosen

Det var en gång en helt vanlig bestickslåda i trä, en sån som ville ligga i den kökslåda den från första början var ämnad för. Och där hålla ordning på knivar, gafflar och alla de andra besticken ända till jordens undergång, med en mycket fast kant. 

Nu för tiden fungerar det ju mer och mer sällan på det viset. Ja, nu för tiden kan man inte ens vara säker på att en helt vanlig bestickslåda i trä får förbli just detta. Nä, vi vet ju alla hur det brukar sluta nu för tiden. Det som inte längre behövs, det kastas. Eller, i bästa fall, hamnar det på en loppis. Och får en ful prislapp som kliar och skaver påklistrad på dess solkiga yta. Nu för tiden alltså. Håhåjaja, så det kan bli.

Och nu för tiden kan också en helt vanlig bestickslåda i trä förvandlas till en alldeles, alldeles unik prylhylla. Speciellt om den har hamnat på en loppis och hamnar i händerna på en såndan pysselbloggare. Lite rengöring, inoljning och tapetserande är allt som behövs.

Och sedemera kan den så fyllas med icke fullt så unika invånare. 

Det den forna bestickslådan däremot kan vara säker på, det är att den inte kan räkna med att inte genomgå fler metamorfoser i framtiden. Men kanske kommer den att leva till jordens undergång... (Fast det verkar väl helt orimligt! =D)

Vill ni läsa om en annan metamorfos rekommenderar jag en stunds läsning i Kafkas Förvandlingen, som trots att den är så lättläst även finns i lättlästversion och som tecknad serie för barn. Och bestickslådan kommer troligtvis inte att råka ut för skalbaggeödet, det är jag tämligen säker på.

En bekännelse

Inte hymlar jag med att jag är nybörjare inte! Men, den här bekännelsen svider. Jag trodde nämligen att jag kunde virka. Lite. Fast bara fasta maskor. Att jag kunde virka även om jag inte klarar stolpar och sånt ännu. Men det enda jag kunde var att göra luftmaskor.

Nu har jag lärt mig något nytt, efter ett antal virkade mattor, korgar, hattar etc. Efter att ha lyckats tillskansa mig en virkarm. Men jag tänker inte vara bitter, det jag har gjort hittills är fint, fungerande och fortfarande något jag själv har gjort. Det är bara det att jag inte har använt mig av den rätta tekniken för att göra fasta maskor. Undrar vad mina maskor kallas?

 

På bibban hittade jag en riktigt trevlig virkbok: Virka! av Frida Pontén. När jag kom till de sista sidorna hittade jag Virkskolan. Där lärde jag mig något. Tidigare har jag hittat beskrivningar på webben, men nu läste jag beskrivningen på ett nytt sätt och struntade i bilderna. Det var då jag insåg att jag gjort fel fel fel. FEL! 

Men äsch, det är ju alltid skoj att lära sig nytt, så nu har jag ju lärt mig att göra fasta maskor två gånger, kan man säga! Och dessutom uppfunnit en ny fast maska. Halvfastmaska kan den få heta! ;-)

Jag läser en kommande bestseller!

Jag vet inte hur jag ska formulera mig riktigt, men det är en riktigt häftig sak på gång. Det handlar om böcker. Och om min läsning. Och om att jag har drömt om att bli författare. Och om att jag är en bokoman som en gång utbildade mig till gymnasielärare i svenska. (Det sistnämnda är något som jag struntar i när det handlar om den här bloggen - jag älskar det kravlösa skrivandet också!)

Nåväl, jag har kommit över ett manus som jag är nästintill övertygad om att det snart kommer att bli antaget! Inse, jag får ta del av ett författarskap innan det är ett faktum! Innan författaren är känd.

Kommit över är väl inte rätt ord, men jag har kommit i samspråk med en person som, när vi pratat om våra intressen visar sig dela mina till stora delar. Hon berättade att hon skriver på en roman. Jag blev intresserad och tänkte, dum som jag är, att jag säkert skulle kunna hjälpa till med korrektur och komma med värdefulla synpunkter om förbättringar. Svensklärare... Författarwannabe. Som vill ha likasinnade vänner. Typ. Var jag. Men aldrig trodde jag att jag skulle få ett manus i min hand som verkligen håller för utgivning!

Hittills har jag fått läsa halva romanen och jag blev helt galen när hon inte sände över fortsättningen till mig direkt! Jag vill veta hur det går! Efter en trevande start har jag lärt känna personerna i romanen och trots ett enormt driv i berättelsen hemlighålls så mycket, samtidigt som man får skymta mycket, att nyfiken aldrig helt stillas.

Till saken hör att jag är en enormt kritisk läsare som faktiskt inte läst något så fängslande på länge. Eftersom jag har haft en period då läsningen har känts motig blev läsningen av denna roman så befriande. Senast tragglade jag mig igenom Malin Persson Giolitos Dubbla slag, en "bestseller", eller åtminstone en roman som givits ut av Piratförlaget. En författare som fått ge ut en uppföljare. Med ett tema i romanen som verkligen berör mig (eller borde). Men, som inte alls håller samma kvalitet som den bok jag tiggt mig till att få läsa innan den är utgiven.

Att jag skriver detta inlägg handlar mycket om att jag vill kunna "vara först!" - jag "upptäckte" henne innan hon blev en utgiven författare! Nu skriver hon på sin andra roman. Och hon är, det lilla jag vet om henne, en person att lita på och som håller vad hon lovar. Hög kvalitet rakt igenom. Jädrans så häftigt! Jag hoppas att jag får vara med och läsa även denna innan den ges ut. Men jag räknar inte med något. Och jag hoppas att mina synpunkter tas till vara beträffande roman nummer ett; berätta lite mer om miljö och om personerna. Intrigen håller definitivt så här en bit in i berättelsen. Och, jag skulle bli väldigt förvånad om den inte håller hela vägen. Jag ropar inte hej ännu, men jag är övertygad om att författaren har vad som behövs för att komma i mål.

Du, författare till böckerna jag skriver om, du kanske läser detta. Men du behöver inte ge dig till känna om du inte vill. Jag vill bara att du ska veta att jag är glad att få vara med på ett litet hörn. Och att jag vill bli bjuden på releasefesten och få ett signerat exemplar! ;-)

Sen har jag en annan baktanke också. Jag tror att det jag kan lära mig av att vara med på ett litet hörn när en ny författare upptäcks kan få mig att själv en dag våga skicka in mina kapitelböcker för barn. Trots att de inte har bestsellerpotential. Men fram till dess är jag enormt glad över att ha fått läsa en roman igen och kunna njuta av läsningen! Det var så länge sedan jag läste en roman som fångade mig så! Min läslusta är tillbaka! :-)

PS. Jag vill ha fortsättningen så snabbt som möjligt. Jag skriver gärna ut den själv. Hallå, jag trodde att jag skulle kunna göra dig en tjänst genom att vara lektör, men det är du som gör mig en tjänst om du låter mig läsa hela din roman!