En bekännelse

Inte hymlar jag med att jag är nybörjare inte! Men, den här bekännelsen svider. Jag trodde nämligen att jag kunde virka. Lite. Fast bara fasta maskor. Att jag kunde virka även om jag inte klarar stolpar och sånt ännu. Men det enda jag kunde var att göra luftmaskor.

Nu har jag lärt mig något nytt, efter ett antal virkade mattor, korgar, hattar etc. Efter att ha lyckats tillskansa mig en virkarm. Men jag tänker inte vara bitter, det jag har gjort hittills är fint, fungerande och fortfarande något jag själv har gjort. Det är bara det att jag inte har använt mig av den rätta tekniken för att göra fasta maskor. Undrar vad mina maskor kallas?

 

På bibban hittade jag en riktigt trevlig virkbok: Virka! av Frida Pontén. När jag kom till de sista sidorna hittade jag Virkskolan. Där lärde jag mig något. Tidigare har jag hittat beskrivningar på webben, men nu läste jag beskrivningen på ett nytt sätt och struntade i bilderna. Det var då jag insåg att jag gjort fel fel fel. FEL! 

Men äsch, det är ju alltid skoj att lära sig nytt, så nu har jag ju lärt mig att göra fasta maskor två gånger, kan man säga! Och dessutom uppfunnit en ny fast maska. Halvfastmaska kan den få heta! ;-)