Sagan om metamorfosen

Det var en gång en helt vanlig bestickslåda i trä, en sån som ville ligga i den kökslåda den från första början var ämnad för. Och där hålla ordning på knivar, gafflar och alla de andra besticken ända till jordens undergång, med en mycket fast kant. 

Nu för tiden fungerar det ju mer och mer sällan på det viset. Ja, nu för tiden kan man inte ens vara säker på att en helt vanlig bestickslåda i trä får förbli just detta. Nä, vi vet ju alla hur det brukar sluta nu för tiden. Det som inte längre behövs, det kastas. Eller, i bästa fall, hamnar det på en loppis. Och får en ful prislapp som kliar och skaver påklistrad på dess solkiga yta. Nu för tiden alltså. Håhåjaja, så det kan bli.

Och nu för tiden kan också en helt vanlig bestickslåda i trä förvandlas till en alldeles, alldeles unik prylhylla. Speciellt om den har hamnat på en loppis och hamnar i händerna på en såndan pysselbloggare. Lite rengöring, inoljning och tapetserande är allt som behövs.

Och sedemera kan den så fyllas med icke fullt så unika invånare. 

Det den forna bestickslådan däremot kan vara säker på, det är att den inte kan räkna med att inte genomgå fler metamorfoser i framtiden. Men kanske kommer den att leva till jordens undergång... (Fast det verkar väl helt orimligt! =D)

Vill ni läsa om en annan metamorfos rekommenderar jag en stunds läsning i Kafkas Förvandlingen, som trots att den är så lättläst även finns i lättlästversion och som tecknad serie för barn. Och bestickslådan kommer troligtvis inte att råka ut för skalbaggeödet, det är jag tämligen säker på.

Nokiaväska

Dottern fick den här fina lilla väskan att ha sin mobil i. Jag har klippt av ett jeansben, sytt igen nertill och satt i en dragkedja upptill. Remmen kommer från en bandsamling som jag fått med mig från en loppis. Det är så enkelt att slänga ihop en liten väska nu. Material har jag i mängder. Men när jag var ny på området var en sådan här liten sak nästintill omöjlig att få till. Det är kul att lära nytt!

En ny gosis tittar fram

Min familj har börjat vänja sig vid att jag exponerar mina skapelser lite överallt i hemmet. Nu har dottern tagit efter! Har man material tillgängligt kan uppenbarligen en liten dotter göra en gosis av ett trasigt par jeans, lite tråd och ris. Sådana upptäckter uppskattas!

Göra lumpen!

Jo, det är ju så att jag har börjat göra lumpen på allvar nu! Se bara här! Det är inte omöjligt att någon minns att jag har virkat några mattor tidigare. Och att jag sen virkade en av gamla trasor. Den tredje virkade mattan har nu följts av en fjärde, även den av gamla utslitna kläder (alltså sådana som inte kan användas av någon annan igen...). 

Och genom att virka ihop dessa två, stoppa i en gigantisk ikeakudde som fått ett nytt, runt fodral i indisk bomull, har jag nu fått till en stor golvkudde. Rosa toner på ena sidan och gråblå på andra. Bara att välja vad som ska exponeras. 

 Golvkudde? Sittpuff? Eller som mannen sa:
- Åh, ett tefat...

Han uppskattar ju verkligen mitt skapande... Eller? :-) Jaja, vill man kan man sätta ihop delarna med lite mer finess. Och vill man inte njuter man av att det är som det är.

En av finesserna med att virka är ju att man ofta kan repa upp det hela och göra om en del, eller allt. Se bara vad jag har här:

Har man en garderob som bör rensas ur kan man roa sig med att klippa trasor framför dumburken i stället för att virka. Det är riktigt inspirerande att ha en laddning fina nystan att låta sig inspireras av. Fortsättning följer!

Göra lumpen!

Revolution inom legomattebranschen!

Inte för att det syns speciellt bra på bilden, men idén är på einstein-nivå. Nästan.

Dottern önskade sig en ny, stor legomatta. Jag önskade göra mig av med ett stycke vit plastad frotté. Jag ville inte klippa en cirkel, alltså gjorde jag det inte heller. Så nu har vi en rektangulär legomatta med en blank, slät ovansida och en ljuddämpande frotté på undersidan. I dragskon löper ett loppisfyndat glatt band och förutom i hörnen så kan man greppa det i de öppningar jag lämnade på sidorna. Och hänga upp den på samma sätt som mattan som skymtar i bakgrunden.

Riktigt lyckat så här långt! (Och jag antar att ungarna kan spilla på det utan att olyckan blir allvarlig! ;-))

Före - efter

Gissa vilken av bilderna som är tagen föra remaken av musmattan?

Det var ett riktigt trevligt litet pyssel att slita av det skitiga tyget på den gamla IKEA-musmattan och att med textillim sätta dit en stycke rullgardinstyg och klippa det runt och fint. Svårt att sia om hur länge tyget kommer att sitta kvar, men med tanke på att musmattan är finare att titta på nu och faktiskt nästan aldrig används är jag väldigt nöjd ändå!

Och i och med att det nu är sista chansen att fixa julklappar, så... I stället för att jaga runt efter billigt skräp på IKEA kan du väl fixa en personlig present och mysepysa en stund?!!

Hyllad prylhylla

Titta vad som hänt med min gamla prylhylla! Ja, den är verkligen gammal, jag tror att jag önskade mig den när jag var i sjuårsåldern. Morfar gick ut i snickarboa och snickrade ihop den. Länge användes väl den obehandlade hyllan som den ska; en hylla till småpryttlar som småbarn gärna exponerar.

Men i detta hemmapulandets tidevarv är det lätt hänt att en dylik möbel målas om och att facken tapetseras. Och då kan det bli så här.

Och i bästa Maria Montazami-stil har jag nu också hittat den perfekta platsen i hemmet. (Ok, allt det andra kanske inte är på riktigt rätt plats här i livet. =)

Learning by doing och living by redoing liksom.

Rör i röran

Jag orkade inte röra mig så mycket på grund av hjärnskakningen. Orkade inte ens städa undan papperspysslet, vilket resulterade bland annat i att några fula pappersrör blev tapetserade. Det är verkligen tacksamt att använda gamla tapeter till allehanda pyssel! Återstår bara att se om rören kan användas till något!

O-lycka...

Det har hänt mycket sedan jag satt och roade mig med min blogg senast. En olycka som resulterade i hjärnskakning och ömmande nackmuskler har gjort att jag prioriterat ner bloggandet. Och förhoppningsvis blivit lite klokare på kuppen.

Men, jag har en hel del att blogga om! Innan jag gör det ska jag dock visa mitt nya material, som också har med olyckan att göra... Allt är kolsvart, även om det ser grått ut.

Min underbart bra kappa från Esprit. Kan man göra något av den, trots att ärmarna och kragen är uppklippta? När jag låg i ambulansen bad jag dem åtminstone rädda dragkedjorna om de nu nödvändigtvis skulle behöva klippa sönder den.

Min tröja från Zoul som jag köpt för Eiffeltornets skull klipptes av rakt genom motivet.

Eftersom vi skulle tillbringa dagen utomhus hade jag uppenbarligen även en softshell. Den dragkedjan gick inte att rädda. Inte heller koftan. Ja, jag var väl påklädd.

Till och med bh:n rök! Och mina svarta jeans.

Men strumporna klarade sig! ;-)

Har du förslag på vad som kan skapas av allt detta oväntade material tas det tacksamt emot! :-)

Och... Om du vill ha lite extra material är det bara att sätta sig i ett fordon som du inte har lärt dig manövrera så kan det sluta som det gjorde för mig. Fast, undvik gärna att skada dig eller dö - det finns bättre sätt att skaffa sig material och anledningar att köpa nytt... ;-)

Virkade bollar

Här har jag förvandlat utslitna trikåtröjar till bollar. Det är väldigt förlåtande att virka de här bollarna. Beviset är att jag lyckades få dem runda och fina på känn. Jag använde virknål storlek 7 och när bollarna nästan var klara pressade jag i tröjbitar som var omöjliga att använda till något annat.

Och rolig sak som jag insåg efter att ha gjort några stycken var att de i storlek och känsla blev alldeles utmärkta jonglerbollar! Så i stället för att köpa billiga i leksaksaffären kan man faktiskt använda sådana här. Och de håller nog faktiskt längre än de billiga i affären.

Påslakansutmaningen del 7 - Back to the basics

Jag har tagit en liten bloggpaus och anledningen till det kan nog stavas m ö t e n. Min "egentid" har helt enkelt används till annat än fotande och bloggande. Men det har allt skapats lite också mellan varven.

Aldrig har väl ett påslakan varit så stort som det jag ska försöka göra slut på i påslakansutmaningen. Och det är fortfarande irriterande mycket kvar!

Här har jag använt lakanet till en stor fodrad tygkasse. Jag har härmed också utökat min repertoar av tygkassemodeller i och med att jag vek fodersidan utåt och sydde fast handtagen däri. Kanten kan allt anses vara dekorativ... Men jag är så trött på den dåliga tygkvaliten och de blekta färgerna att jag inte ser skönheten i det enkla längre. Men inte ska det få mig att ge upp inte! ;-)

Allt borde ha slängts

Tja, förr i tiden sparade man, åtminstone i Småland, använt presentpapper och dito snören. Och så gör man även i somliga delar av Skåne än idag. Nätet som snörena förvaras i vet jag att jag tänkte slänga, det var det som var där i som var något att ha. Jag hade helt andra glasögon på mig då. Tänkte sällan på återbruk eller materialåtervinning. Men att förvara snören i snören funkar. Definitivt. Och om jag hade gjort nätpåsen själv hade jag varit väldigt stolt. Kanske ska göra ett försök någon dag...

Påslakansutmaningen del 5 - Revolutionerande uppfinning!

Grattis alla glada hemmafruar! Och grattis till alla er som vill förenkla och förgylla vardagen! Nu är det äntligen här - den portabla, upphängningsbara kombinerade diskställs-bestickslindan! Bättre kan det knappast bli! Köp din disklinda redan idag!

Då du diskat besticket placerar du det i respektive fack. Skedar i ett fack och gafflar i ett annat.  Där torkar allt snabbt om det är upphängt enligt medföljande instruktioner.

Det finns en mängd möjligheter vad gäller storlek och design på disklindan. Silverbestick vill du till exempel inte förvara tillsammans, alltså väljer du en modell med enskilt fack för vart och ett av dina silverbestick

När disken har torkat knyter du således ihop disklindan.

Som ni säkert redan förstår - möjligheterna är oändliga. Även tallrikarna kan svepas in. Säg, finns det något som kan glädja dig mer när du öppnar ditt skafferi?

För beställning, gå till Linda Cuisine (www.lindacuisine.com). Pris från 549 kronor till 2850 kronor.

Ovan visas Linda Cuisine modell Double i ett specialdesignat tyg av extra god kvalitet. Ordinarie pris 750 kronor. Köp idag och få 250 kronor rabatt! Imorgon höjs priset på grund av inflation, moms, importskatt och lönehöjningar. Tveka inte - bestäm dig för att redan idag skaffa dig ett stort leende utropstecken och ännu mer att glädja dig åt!

Påslakansutmaningen del 4 - Lapplisa

Det här lapprojektet har lett till många gråa hårstrån och nästan lika många avbrutna synålar. Tack och lov har den ena dottern tagit det till sitt hjärta och använder det som hästtäcke. Men det var inte det det var tänkt till från början.

Först var det bara tänkt att jag skulle använda några av de lappar jag hade sedan tidigare, men aldrig skapat av. Ett kuddfodral kunde det bli tänkte jag. Och det gick riktigt snabbt och smidigt. Men sen växte det och blev ett sånt där bebistäcke i storlek. Inte för att jag behöver det, men...

Och sen blev det en baksida i orange plysch. Det var här nålarna började protestera. Och att någon skruvat på symaskinsrattarna gjorde mig inte direkt gladare. Sprätta, byta nål, sprätta, trä om...

När det så blev en plyschbaksida kunde det också vara lämpligt med en kant. Planering? Nupp!

En fyndad flera meter lång rostfärgad gardinkappa i plysch med en ytterst elegant rosatonad frans klipptes till. Wow, tyckte dottern. Och så bröts ytterligare några synålar.

Den här gången blev det en omvänd "Mäster Skräddare". Det blev mer och mer, större och större. Som grädde på moset sydde jag även fast en hank att hålla i eller för upphängning. Små detaljer att dra och bita i fanns där redan eftersom jag lät kantbanden gå en bit utanför täcket. Så att säga.

Och ärligt - om det hade varit mer välsytt och inte orsakat mig så mycket gråa hårstrån - hade jag gett det en barock kärleksförklaring. Barockt var ordet!

Förresten - gissa hur mycket av påslakanet som gick åt här! Lapparna är 10 gånger 10 cm. :-)

Smart phone väska

När en dotter såg denna väska trodde hon att den var köpt. Sen insåg hon att mamma varit framme igen och sytt. Och att tyget kom från dotterns egna avlagda byxor.

Den här lilla väskan är alldeles lagom för en mobil. Den är försedd med dragkedja och axelrem. T-söm till botten. Återanvända detaljer gör att den ser köpt ut (om det är något att sträva efter?). Men i själva verket är det bara ett avklippt byxben med i stort sett alla originalsömmar återanvända!

Min tredje virkade matta

 

Ja, detta är den tredje mattan jag virkar. Men den första som jag gör med fasta maskor... Jag hade lite tankar på att göra en sittpuff eller en stor korg, men än så länge får det bara vara en matta. Ja, jag säger än så länge, för om jag skulle ångra mig är det ju faktiskt bara att fortsätta där jag slutade!

Jag gillar den här mattan mycket, för den bär på minnen. Ser ni färgerna? De avslöjar att mina tjejer har haft kläder i dessa färger, förutom någon av min mans utslitna t-shirts. De tidigare mattorna gjorde jag av gamla lakan och trasor av lakansväv. Här har jag alltså enbart använt trasiga, urvuxna eller fläckiga kläder som ingen hade kunnat använda igen. Trevligt återbruk!

Påslakansutmaningen del 3 - Ränderna går aldrig ur

Eftersom ett påslakan består av väldigt mycket tyg kan det vara en god idé att sy något större av det. En liten klänning till en av döttrarna beslutade jag mig för att göra.

Jag brukar inte välja exakta mönster när jag skapar i tyg. I det här fallet tog jag en klänning ur dotterns garderob, la den på tyget och klippte till en snarlik bit i påslakansväven.

För att få bort säckkänslan valde jag att sy en dragsko i midjan. I ryggen finns dessutom en resår.

Jag är ganska nöjd med klänningen även om den inte är speciellt välsydd - men det är inte dottern. Hmm, jag borde ha använt mer tyg och gjort mysklänningen till mig själv i stället!

Påslakansutmaningen del 2 - Å ena sidan

Ena sidan

Det bidde en liten necessär av en ynklig liten stuvbit vaxduk från en loppis. Visst är det väl Åhlens? Och trots att stuven var så liten finns det fortfarande "mycket" kvar.

& den andra sidan

 Dragkedja och hank finns. Ganska prydligt resultat.

Och det är insidan som räknas

Och på insidan fodrade jag necessären med utmaningens påslakansväv. Allt är återvunnet.

Nu är jag nöjd med min förmåga att sy den här typen av necessärer. Väl godkänd!
(Vilket betyder att jag kan sätta min lilla logga på den och sälja eller ge bort den.)

Jag gillar mina väskor

Tja, väskor och väskor, man kan ju klart inte jämföra dem med det som finns i handeln. Men det känns fint att väskan inte är sydd av en barnarbetare, riktigt hantverk Made in Sweden. En sån där väska som man slänger ner en extra tröja och en bok i, eller en plånbok och några paket mjölk. Min stil.

Allt är återbrukat. Tyger från loppisar, axelremmen från en utsliten HM-väska (barnarbetad?). Sen har jag satt dit en återbrukad dragkedja i öppningen efter att denna bild togs. Axelremmen gör att väskan ser lite mer köpt ut, men mina sömmar avslöjar att mina väskor byggs av glädje och inget annat. Good enough så.