Axelremsväska

I Egypten köpte jag en palestinasjäl, men det har inte känts ok att använda den. Så alltså sydde jag, om jag får säga det själv, tre riktigt tjusiga väskor av den. 6 kg mjölk håller de för. Och de har lite attityd. Jag gillar att fransarna är där. Dekorativa eller som ett praktist lock. Välj själv.

Vad hänger där?

En gång skulle något väldigt otympligt slås in, en sådan där sak som man inte har kartong till och inte heller tror att det är möjligt att slå in i papper. Så vad gör man? Jo, man syr sitt omslag! Och det är ju väldigt praktiskt att kunna stuva undan eländet i förrådet genom att hänga upp det på en liten krok.

Vad är det i kanske någon undrar? Jo, en fortfarande oanvänd skateboard.

Let's go vintage

Köpte en klänning på loppis för tygets skull. Provade den för skojs skull. Den passade perfekt! Utsvängda ärmar som på ABBAs tid. Men, det är bara att inse att jag aldrig skulle komma att använda den...

Saxen kom fram och med en av mina favoritkjolar som mall sydde jag om klänningen till en enkel sommarkjol. Kanske valborgskjol till och med, om inte vinterkläderna nu traditionsenligt ska användas en sista gång för den här säsongen.  

Jag har varit väldigt skeptisk till att använda andras begagnade kläder, men jag gör gärna fler sommarkjolar och använder dem utan problem. Möjligheterna är oanade. Ju!

Brandgult värre inför valborg?

Snodde ihop en ny necessär. Inget foder, bara några snabba sömmar. Den randiga dragkedjan gör sig verkligen till det orangea tyget.

Jag har använt ett häftigt material, en provbit av billig polyester. Så necessären kan vara platt som en pannkaka, eller så står den stadigt för sig själv. Och den rymmer till exempel 20 trådrullar!

Hur man gör en enkel tygkasse - tuturialtips

När jag syr kassar utgår jag från det material jag har. Jag mäter inte utan använder det där kära ögonmåttet som alltid finns till hands. Sen blir det som det blir - ska det vara kravlöst så ska det!

Vissa saker kan ju vara bra att tänka på och det kan så klart vara klokt att surfa runt lite om man är osäker och vill få allt rätt från början. Här är en variant. En av många! Det är livsfarligt att surfa runt, man blir så inspirerad!

Själv började jag med att sicksacka tygstyckena runt om. Därefter raksöm runt tre sidor. Eller omvänd ordning! Nu kan det vara lämpligt att göra handtag: två stycken är ofta lämpligt. Hehe. Klipp ut ett handtag to be, vik dubbelt och sy raksöm någon millimeter från den vikta mittkanten. När detta är gjort brukar jag peta in kanterna på den osydda sidan och sedan syr jag ihop. Vips är handtaget redo att sys fast.

Just denna kasse är på väg till Sysslan. Hennes symaskin ska också få roa sig lite, så att den stackars pållen slipper att bära allt hon behöver framöver. Att kolla hur andra har sytt sina kassar kan ge många ledtrådar till hur man kan göra.

Jag brukar placera handtagen på lämpligt ställe, sedan vika in ovankanten på kassen och sy fast handtagen i denna söm. Men man gör som man vill och kan testa sig fram. Det har jag gjort och jag kan konstatera att inte alla är lika fina, men faktiskt har inte ens de sämst ihopsydda svikit mig ännu!

1,2,3,4,5, många!

Som synes har det blivit ett antal randiga kassar. Konstigt nog är de knappt skrynkliga när jag viker upp dem för att fota dem denna soliga aprildag. De hade väntat länge på att få komma upp ur lådan och glädja omgivningen.

Tyget har jag förresten fått från en tidigare arbetsplats. Bitarna, som var helt nya, räckte precis till en kasse stycke.

 Och ja, det var nog dessa bitar som fick mig att sy de första kassarna.

 Innan dess visste jag inte hur enkelt det är.

Och nu har jag alltså fler kassar än vad jag någonsin kunnat önska mig. Och konstigt nog så kommer de alla till nytta om jag inte stuvar undan dem.

Galenskapande

Vem skulle våga ge sig ut bland folk med en sådan här väska slängd över axeln? Jag vet två! Det svarta fodret kanske en och annan hade föredragit att ha på utsidan, men de glada prickarna i lila, rött och orange tål att tittas på, tycker jag.

Ny modell

Jag har testat fram en ny modell axelremsväska. Remmen är riktigt bred och skön, det gillar jag! Det här är en prototyp och jag brydde mig inte om att göra ett foder. Det ska jag ha i nästa väska av denna modell, samt innerficka och fastsydd bottenplatta. Om det blir en till. Det var nämligen tidsödande att få till den här. Men skam den som inte utvecklas?

Fyndat i gömmorna

Den här förvaringen som jag sydde till barnrummet för länge sedan återfanns bland barnens gamla leksaker. Dottern visste genast vad hon skulle använda den till och hängde finurligt upp den på sina garderob. Ser ni hennes egenhändigt gjorda tassels på knopparna? :-)

Grufs med vänner

Här är Grufs! Han föddes en vacker februarikväll och är en glad och nöjd filur. Barnmorskan syns i bakgrunden. 

Med några stuvbitar tyg kan man lätt skaffa sig en ny kompis. Det roligaste är att de gärna vill föröka sig!

Tillökning i fågelfamiljen

Nu har ytterligare en liten fågel kläckts, i god tid innan påsk. Kanske ska jag göra som proffset Annapanna gör och låta dem flyga fritt?

Sy necessärer, hur gör jag?

Jag skapar oftast med metoden Learning by doing och tanken "Men hur svårt kan det vara?" i huvudet. Sen ger jag mig i kast med materialet för att uppnå mitt mål. Jag fick en enorm lust att göra lika fina necessärer som de jag såg hos Gerda, det var så jag kom i gång. Och, som man kan ana, blir det sällan lika bra första försöket. Och ofta inte heller andra försöket. Men vid det tredje försöket gör jag åtminstone inte om samma misstag som de tidigare gångerna!

Alla är olika, några bra, andra lämnar mer att önska.

När jag ska börja skapa har jag ofta olika förutsättningar; olika stora tygbitar och blixtlås, färger och mönster att förhålla sig till. Här känner hjärnan sig utmanad. Jag tittar på bilder och försöker göra likadant. Ibland blir det bra, ibland inte... Ofta är det någon liten söm som inte blivit perfekt. I början var jag nöjd ändå, men nu vill jag att allt ska vara så perfekt som möjligt.

Jag har på det här sättet gjort många olika modeller, ingen är den andra lik, men nu börjar jag närma mig mitt mål: att kunna sy så att det blir good enough. När jag nu ser på mina första försök kan jag glatt konstatera att jag har lärt mig mycket på vägen. Samtidigt finns det gott om utmaningar kvar!

Det finns förresten gott om tips på webben. Jag har använt mig av denna tutorial samt denna och denna. Men mest har jag nog lärt av alla mina misstag.

Galen bärkasse

Shoppingkassen ovan är galet orange och galet mönstrad. Jag känner mig galen när jag ger mig ut med den i handen. Men det känns kaxigt bra! Tyget har jag annars använt till necessärer. Där känns det alldeles lagom. En lagom dos av galet, mönstrat, orange, medaljongtyg från förr.

Barnväskor

Mina döttrar är snart lika förtjusta i väskor som jag, och de är lätta att tillfredsställa. Önskar de sig en ny väska får de berätta varför ytterligare en behövs, men självklart lägger jag gärna några minuter på att sy ytterligare en. En till Herr Nilsson.

Och en till dockkläderna.

Och så kanske någon för att tyget är så fint i barnens ögon. Och för att tacksamheten som lyser i barnens ögon är så fint. Medskapande och merskapande.

Möjligheterna är verkligen oändliga.

Lilla fågel blå

Snart är det påsk och affärerna översvämmas av påskpynt, bland annat små fina fåglar i olika varianter. Efter lite ögonshopping i finfina affärer gick jag hem och gjorde min egen variant. För spänningens skull struntade jag i att göra en prydlig mall, vilket resulterade i en alldeles för liten fågel i ett tyg som inte klarade påfrestningen. Lilla fågel blå klarade trycket och smyckades med några av barnens pärlor för att markera ben och ögon. Till påsk kan hon nog ha fått lite sällskap, tänker jag!

Sadelskydd

Tidigare i livet gick jag till cykelhandlaren och köpte sadelsydd, alternativt tog jag en gammal plastpåse och trädde på sadeln. Det här tycker jag var trevligare!

Jag sydde den av en bit vaxduk, utan att mäta sadeln först. Det funkade utmärkt! Beskrivningen hittade jag  här. Och som där synes, man kan variera sadelskyddet i all oändlighet! Jag har sett att det inte är ovanligt att den här typen av sadelskydd säljs för 175 :-. Sy själv, vetja!

Det svartvita ovan blev sadelskydd nummer två. Här testade jag att sy utan dragsko och i stället fäste jag resårbandet med sicksacksöm. Minst lika snyggt. Vi får se hur länge de håller! Men med tanke på att den överblivna stuvbiten vaxduk kunde ha blivit slängd lika gärna tycker jag att det inte är hela världen.

Strumputmaningen: Här är resultatet!

 Här sitter vår nya vän Lilla Strumpestumpan! Hon är visst lite blyg och sjunker ned i soffhörnet.

 Efter en stund kommer hennes busigare sida fram och helt plötsligt har hon klättrat upp på ryggstödet. Modig tjej!

 Här visar modellen upp sina långa ben och sina öron. Hon låtsas att öronen är hår.

Och här har hon lagt sig för att titta på tv. Hon trivs bra hos oss!

Lilla strumpestumpan gjordes en eftermiddag av dottern och mig. Jag skötte symaskinen och dotter T stoppade henne. För att få vettiga proportioner sydde jag så att strumporna blev smalare. Nu sitter vi här alla tre och skriver! 

Hittar vi fler strumpor blir det nog en kompis till Lilla Strumpestumpan!

Med en enkel tulipan...blomma!

Blommar i alla former är väl vackra? De ovan är dessutom väldigt personliga, så nog kan de väl lämpa sig som en liten gå bort-present, eller som en glad brosch på den trista kavajen. 

De är lite pilliga att göra, men en tålmodig 10-åring klarar nog av att klippa tygbitarna, vika, tråckla och använda sin fantasi. Själv hittade jag beskrivningen hos Mina quiltar. Som alltid gör jag lite som jag vill, så jag har testat olika antal kronblad, klädd knapp, dubbelknapp och den svarta har fått pärlor ditsydda. Det är kul att göra dem!

Slöseri med retrotyg?

Kvällens väska

Tokrolig eller supersnygg? Jag gillar den i alla fall och hade tänkt ge den till en vän som fyller år, men den blev nog lite för speciell för att jag ska våga ge bort den. Det rosiga innertyget har en svag kaffefläck och bottenplattan är gjord av en kartongbit. Vita väskor kan man behöva tvätta ibland, men kanske kan man hänga den på väggen och ha de udda strumporna i? Eller garnnystanen? Yttertyget bara älskar jag, och jag har mer av det! Det kan nog tänkas bli några börsar av det här tunna, glansiga äkta medaljongtyget.