Har du pimpat din låda?

På Sanibel Island, där vi tillbringade 4 nätter och lika många dagar, var cykelturerna en höjdpunkt. Stränderna var fantastiska, och villagatorna likaså. Och så sattes fantasin igång big time! Varför har inte alla i Sverige målat på sina brevlådor? 

Eller dekorerat dem med snäckor och stenar?

Och varför har inte fler en delfin att få posten i (och en delfinrumpa att hämta den från)?

Tyvärr tog jag inte så många bilder, men några till hittar jag kanske bland alla de kort som togs. Fram till dess kan man ju alltid hålla koll på Sanibel mailboxes. Jag lovar, enbart de är värda ett besök på ön. :-)

Och i trädgårdarna fanns det enormt mycket utsmycknar, varav en del gick att njuta av. På bilderna ovan försökte jag till exempel fota den höga ställningen där färglada vinflaskor var placerade på ett smakfullt sätt. Det skulle jag vilja ha i min trädgård! 

Och den här stocken från havet var riktigt dekorativ. Men som mycket annat bör det ses på plats.

Lite fler bilder från lyxiga, lugna Sanibel finns här. Vi bodde på Seaside Inn, där vi hade en liten lägenhet med havs- och poolutsikt. Rekommenderas! 

Vinter i kolonin

Det är december och klematisen slår ut inom kort.

Rosorna blommar oförtrutet.

Och ogräset likaså.

Och kirskålen tittar fram titt som tätt. Två små osyldiga gröna blad och en lång vit svans i jorden.

Och gräsvipporna vajar i vind... eh... stormen.

Och här avslöjas det att det faktiskt finns lite lök i jorden.

Och i köksfönster ståtar apoteksburkarna som hittats på några av alla trevliga loppisar som besökts under sommaren.

Som synes - det är verkligen julstämning i kolonin... Hehe!

Gröna fingrar eller?

Njä, jag vet inte om jag har gröna fingrar, men jordiga brukar de bli. Mest varje dag. Men trots detta: Ligusterhäcken tappar bladen fläckvis och flera av buxbomkloten har gulnat. Jag antar att det har att göra med att de klipptes inför koloniförsäljningen under några varma dagar i juli. Trädgårdsstajling. Jag hoppas att de går att rädda. Förresten är det väldigt smidigt att bära med sig trädgårdsredskapen i en hink (spann alltså). Min är en äkta gammal från Kockum. Skön kvalisort.

Och så har jag ju äpplen överallt. I mun, händer, fickor, cykelkorgar, lådor, korgar. Till förbannelse. De som inte hinns ätas har jag gett till skolan några omgångar. Ungarna har nog fått sitt lystmäte nu. I fortsättningen blir det nog hästarna på ridskolan som blir bortskämda. De äter även skämda äpplen. Visste ni att man kan ställa äpplen utanför stallet i stan, så ges de till hästarna vid tillfälle!

Ny till skott

Har fått ett rotskott av rönnsumak, ett giftigt, snabbväxande prydnadsträd som kan bli 3-4 meter högt. Så här såg det ut efter planteringen i augusti. Det ska bli kul att följa dess utveckling! Om det är en hona eller hanne visar sig senare, för tydligen är det bara hannarna som får röda "kolvar". Om inte vintern blir för tuff förstås.

Äppelmos och äppelsaft på samma gång

 

Jag skulle göra saft av en del av äppelskörden. Det jag inte anade när jag satte igång med saften var att biprodukten skulle bli ett alldeles underbart äppelmos.

Göra något annat än att slänga äpplena på komposten, för det är en ganska dålig lösning... Att ge dem till skolan har jag också testat. Första gången blev de väldigt glada, andra gången inte lika... :-)

Äppelsaft var det alltså. Mitt recept (på kombinerat äppelmos och äppelsaft är detta: 

1. Ta de delar av äpplena som du kan tänka dig att äta. 

2. Fyll en gryta med äppelbitarna. (Jag använder min största gryta.)

3. Fyll på med vatten så att det nästan täcker äpplena. 

4. Tillsätt saften från en citron. Låt koka sakta tills äpplena är mjuka.

5. Mosa lite extra, det skadar inte!

6. Töm grytans innehåll i ett durkslag för att separera saft och mos. Vill man inte ha något fruktkött kan man använda silduk.

ÄPPELSAFT:

7. Häll tillbaka saften i grytan och låt koka upp. 

8. Tillsätt önskad mängd socker, kanske 5 dl och låt koka upp igen. Nu är saften klar! 

9. Häll upp den på flaska eller lägg den i frysen för att ta upp vid ett senare tillfälle. Det är inte dumt alls att ha en burk infryst saft i frysen om man gillar söta, kylda drycker.

ÄPPELMOS:

Så var det dags för moset att hamna i grytan på spisen igen!

7. Koka moset sakta och rör i önskad mängd socker. Eller strunta helt i sockret!

8. Eftersom jag har kvar skalet på mina äpplen ser jag till att mosa allt rejält med mixerstavens hjälp.

9. Och titta vilket fint rosa mos det blir om man använder röda äpplen med skal! Man kan förvara moset i kylen några dagar eller i frysen en längre tid. Och det frysta moset fungerar riktigt bra som isglass. 

PS. Ni som bor i närheten och vill ha äpplen - säg bara till! 

Höstens färger

Det är verkligen skördetider nu, och det gäller inte bara äpplen. Har ni kollat vad som händer i träd och buskar - det är en färg- och formexplosion som pågår i det fördolda! Eller, tja, det finns så mycket att titta på när hösten kommer till oss. Ut och njut.

Jag med dotter plockade äppelkorgen full en kväll. Först fylldes den med fallfrukten från äppelträden. Fantastiskt fina äpplen! På promenaden hemåt plockade vi prydnadsbär tills korgen var överfull.

Jag började att binda en krans med ståltråd, men ståltråden var så kort att det bara blev en bärkolv. Resten av bären placerades i en nyligen funnen gammal hästsko. Lätt som en pannkaka. Det känns lite ok ändå att hösten är här.

En vanlig dags skörd innebär en korg full av nyfallna äpplen samt delade perenner och andra växter som flyttas till hemmaträdgården.

Mördarsniglarna imponerar

Jag är ganska blödig och vill helst inte döda. Inte ens mördarsniglar. Jag inser att det egentligen är lönlöst att ta upp kampen mot dem, men har kommit till det stadiet att jag inser att jag måste försöka. om inte annat för grannsämjans skull.

De första sniglarna som gått vilse i min trädgård slängde jag levande på komposten efter att ha låtit dem krypa upp på min spade. Ahimsa! Sedan kastade jag dem en bit bara, men det kändes taskigt på alla de sätt. Har nyligen försökt dränka dem i spannen med dålig fallfrukt som fyllts med regnvatten. Det fungerar inte! Sniglarna har inga som helst problem att ta sig upp... Imponerande värre. De hade dock mycket svårare att inse att kanten bara gick runt, runt. Trodde ett tag att snigeln skulle dö av utmattning... Men så dum var den inte!

Det som jag kommit fram till efter att ha läst på om sniglarna är att bästa metoden är att klippa, vilket på mitt sätt innebär att använda en långskaftad spade. Snabb och precis giljotinering. Därefter en högtidlig transport till mördarsnigelkyrkogården.

En av snigellänkarna jag följde var både informativ och, framför allt, rolig: Sniglar och öl - En litteraturstudie

Inte lika roligt är det att mörda mördarsniglar, men det passar ju med deras svenska namn.

Lavendel

 

Lavendel ska man skörda när de just blommat som vackrast. Jag hann inte riktigt med det, men har tagit vara på lite ändå. Varför? Jo, de kan med lite tur hålla eventuell ohyra borta. Och så sägs det att vi människor tycker om doften. Perfekt. 

Jag sydde ett gäng påsar av diverse gamla tröjärmar. Det fungerar, men gå gärna till Husmorsskolans lavendelskola för att få riktigt fina tips! Och lägg ut påsarna där du misstänker att ohyran kan tänkas trivas. Alltid skrämmer det väl någon.

Alldeles egen kirskål

Detta ogräs, som jag saknat i min hemmatäppa, har vi mängder av på kolonin. Sjubladig är den och gömmer sig så vackert bland bärbuskarna eftersom den är snarlik deras blad. Om man drar upp bladen känns det lite som att dra upp en rabarber och långa fibrer stannar kvar i jorden. Eftersom  jag gillar att rensa tar jag det med ro - än så länge. Och glädjs. För jag kommer snart att kunna laga kirskålspaj eller soppa på det.

Hälsas Gräsligt gott har inspirerande info om kärs och annat matnyttigt. Me like.

Här går det undan!

Redan 3000 klick på bloggen, det tycker jag är helt fantastiskt! Hurra! Hoppas bara att någon ibland tycker att besöket är givande!

Jag har firat mitt koloniköp i drygt en vecka. Nu är det dags för hårt arbete! Eventuellt kommer min nya sida, än så länge kallad "Växter i trädgården" (du hittar den ovan i den gröna menyn) att avskräcka en och annan hugad kolonist. Jag har lagt upp massa bra-att-veta-saker där, och för att bli en fullfjädrad kolonist räcker inte ens det långt. Det är fortfarande viktigt för mig att kolonin får vara min lekstuga, min oas, min gäststuga - men också min skola. "Det är som det är och det blir som det blir" gäller även här. Kravlöst ska det vara, inte bara i bemärkelsen giftfritt. Trädgårdsterapi. Men det är ok att lära nytt också, tycker jag.

Lek med slanor. Kan nog bli bra.

Så vill du veta lite om vilka växter som finns och hur de kan tas omhand månad för månad, klickar du där uppe. Annars skiter du i det! ;-) Själv kommer jag nog ha god användning av listan. Det ska bli trevligt att fylla på allt eftersom nya växter upptäcks där. Och lägga upp bilder!

Min utelista - Vill ha!

Mycke vill ha mer! Jag tittar på foton från i somras och hittar sådant som jag vill ha. Till exempel...

En vackert patinerad trappa med hittade stenar och taklök. En riktigt tacksam växt som är så vacker och som villigt förökar sig.

Ett lusthus med massvis med snickarglädje! (Eh, jag har ju nästan ett lusthus, för kolonin är ju det, förutom allt annat den är.)

Och så vill jag ha en egen stenmur, eller göra en själv. På ovansidan ska det finnas taklök, så klart. Och om man får önska sig en flaggstång så gör jag väl det också. (Men vi har en på kolonistugegaveln. Kanske ska göra den klar att använda först... :)

Ja, varför ska man inte passa på att önska sig en stenbumling i gräsmattan, nu när jag ändå är igång alltså. Och ha lite taklök där. Det känns nästan som att allt detta inte alls skulle vara svårt att fixa, så jag passar väl på att även önska en ladugård! Och helst ska allt detta rymmas på kolonin. ;-)

Fler bilder som inspirerat mig kommer senare. För det finns så mycket...

Uppdaterat: Tänka sig, nu har jag hittat ett övervuxet stenparti på kolonin! Där finns bumlingar och spår av utkonkurrerad taklök! Men oj så jag har rivit mig då jag försökt ta bort det värsta av björnbärsrankorna... Dock njuter jag även av detta!

Skördetid

Vinbären borde ha skördats för några dagar sedan, men nu är det gjort. Klasarna var relativt bärlösa, men jag är glad att jag hann skörda den dryga liter det blev av de röda vinbären. Här är några av de rensade bären samlade i en djup tallrik Arabia Arctica. Jag har blivit lycklig ägare till en sådan servis nyligen.

Jag är egentligen ingen sylt- och saftmänniska. Har väl alltid ifrågasatt poängen med att plocka, rensa, frysa, safta etc - det tar ju så mycket tid och det är ju bra mycket smidigare att köpa det! Men processen i sig, det är njutning också inser jag nu. Och lärorik. Jag är ganska mycket nybörjare, så alla steg i hur man ska göra blir kluriga. Här är lite om mina första stapplande steg som syltande husmoder:

Först sköljer jag bären i mitt favoritdurkslag från Rosti. Här trängs björnbär och svarta vinbär med de röda.
 
Sedan ska de frysas. Många tipsar om att man ska frysa in de rensade bären genom att först lägga dem på en bricka så att de blir styckinfrysta. Man kan då ta upp exakt den mängd man behöver ur frysen. Det där med bricka är ett helt onödigt steg insåg jag. Lägg den i stället i en rymlig fryspåse och lägg ut påsen så plan som möjligt i frysen (ok, lägg påsen på en bricka om du vill. ;-)). Då slipper man extra disk och risken att brickan välter!

Även de röda krusbären fryser jag in utan socker. Krusbär är verkligen mina favoritbär och i år har det blivit så många att jag faktiskt inte ätit upp alla direkt från buskarna.

Även rabarber har det blivit en del av. De mogna rabarberna rycker man upp ur jorden, man ska alltså inte klippa av stjälken eftersom den mest smakrika delen är längst ner. Om man vill spara njutningen till i vinter fryser man in rabarbern i centimeterstora bitar med generösa mängder strösocker i påsen. Suger man ut luften ur fryspåsen sägs de klara sig längre. Själv fryser jag in så mycket i en påse att det blir lagom till en paj. Då är de redan sockrade och klara att tina i pajformen. På med lite smulor och skjuts in med den i ugnen.

Mycket njutning har det blivit så här långt, och mer ska det bli!

Om hur regn kan bidra till kreativitet

Några av sommarens sista regnmoln närmade sig, och gjorde trädgården än vackrare. Jag fortsatte i godan ro med småplock, och när skuren kom var jag inte redo. Jag kastade mig in i växthuset och insåg att det faktiskt är ganska tätt, för ute regnade det så intensivt att jag kände mig som en fisk i ett akvarium.

Det fanns inte en chans att gå in i stugan där de andra var. Kanske hade varit bra med gälar i så fall... Utan pyssel satt jag strandad och såg mig om efter något som behövde göras. Såg engångsgrillarna från gårdagen. Såg fint material! Tog ståltråden som fungerar som ställning, böjde till den, och vips hade jag ett hjärta!
  

Förra ägaren till kolonin skämdes visst över sitt kryddland, där finns enbart oregano. Att hänga oreganon på tork i växthuset ger en viss ombonad känsla och en intressant doft. Konstigt nog syns det inte i kryddlandet att jag plockat flera stora buketter, kryddlandet räcker till cirka 200 buketter till! Nästa säsong ska jag försöka ändra utbudet något!

Trädgårdskitschkärlek till er följare!

Varmt välkommen som följare emavin!

Ljuveliv

Nu har min dröm gått i uppfyllelse och jag har blivit med koloni! Och inte vilken koloni som helst utan den finaste man kan tänka sig! Jag njuter, fotar, beundrar, upptäcker och förundras. Kolonin är en dröm, skapad av ett proffs. Det förpliktigar. Men främst drar det! Jag vill bara vara där och ta in alla dofter och nya synintryck. Jag misstänker att det kommer bli mer trädgård än någonsin. Kommer jag tappa mitt textila intresse nu?

Innan jag samlat mig och fått ihop ett reportage om den romantiska kolonin, blir det lite mer tyg och pyssel. Jag har så mycket att blogga om! Men om inläggen sinar beror det troligast på att kolonin ger och får all kärlek!

Ta ut glädjen - i förskott

Det är väl helt självklart egentligen. Visst bör man ta ut glädjen i förskott, den varar ju extra länge på så sätt! Väntan, längtan... Snart ska jag sätta tänderna i något helt fantastiskt. Jag glädjer mig på alla sätt som finns! Det verkar som att mitt idoga "arbete" bär frukt. Snart är mina äpplen mogna!

Diskretion

Tja, vad kan man göra av den färska barken från syrener? Kanske ett hjärta av ståltråd kan kläs in? Ja, det kan det! Det är bara att fläta, väva eller vad det nu kan kallas. Efter smak. Eller förmåga. Och sen kan man stoppa ner det i blomkrukan. Och där kan det stå och vara nästan osynligt, men ändå vara där. Så kär.

Och när man ändå håller på kan man också testa att göra en krans. Till den här behövdes mer färsk bark och tålamod. Den håller riktigt bra. Kanske kan man använda barkkransen till stomme och dekorera den efter smak. Mmmm...!

Uterum, njuterum med både hjärterum och stjärterum

Kommer ni ihåg den ljuvliga trädgården jag skrev om här? Uterummet är minst lika fantastiskt! Någon gång använde jag uttrycket "bohemian chic" för att beskriva inredningsstilen. Jag vet inte om det gör stilen rättvisa i hemmet, men inredningen genomsyras av en personlig ton och stilsäkerhet och kryddorna är en blandning av kära minnen, klassisk design och funktion. Exotiska växter trivs utmärkt och pysslas om. Här finns mycket kärlek!

Se bara stillebenet ovan. En knallröd trästol, charmigt sliten. Vackra mårbackapelargoner i klassiska gamla krus. En duk som väl inte kan passa bättre någon annanstans. Barnets gatukritor. En arbetsskjorta, redo att användas. Och där bredvid hänger det dekorativa grillgallret.

Mot trädgården finns ytterligare ett bord med röda stolar. Blommor, lyktor och andra kära ting. Och så återigen tillåts barnet ta plats. Rockringen är inte ditlagd för fotots skull. Inget har arrangerats annat än för njutning i vardagen.

En fåtölj för att njuta roiboos eller Bols kanske efter en tur i trädgården. Eller bara av den ombonade omgivningen. Lägg märke till att trädgårdredskapen blir vackra även de där de lutar sig nonchalant mot väggen, alltid redo.

Ett uterum för njutning och samvaro. För ögon, näsa och mun. För människor och växter att trivas i.

Matbordet har jag visst inte fotat. Synd. Fin duk och 8 sittplatser. Konstnärligt dukat med en blandning av IKEA, loppis och findesign. Nytt och gammalt enligt konstens alla inredningsregler. Skillnaden är att här är det äkta, inte skapat för att vara rätt. Det blir bara rätt. Rätt på rätt sätt. Och väldigt trivsamt!