Grannaste granen

Vi är ju lyckliga ägare till en koloni. Med kolonier är det så att det finns vissa regler. En av dem var att man inte får odla julgranar i toppen av sina sockertoppsgranar.

Så vi var tvungna att såga ner skönheten.

Och nu står den alltså nedtryckt i vår gräsmatta med äpplen som passerat människofödestadiet och gått in i koltraststadiet. En fantastiskt bra kolonistugeköp!

Äppelchips

Tja, det blir ju ganska mycket äpplen om man har sju gamla äppelträd. Man klarar bara att ta hand om en bråkdel tyvärr. Snart har jag nog testat alla äppelrecept som finns, och mina ungar stönar när de ser något med äpplen i... Men det är både gott och vackert att titta på, ju!

Jag har gjort två omgångar äppelchips hittills. Inte speciellt svårt alls!

1. Skiva de delar av äpplena som är ätbara i tunna skivor. Osthyvel fungerar bra! Kärnhusskalet känns förresten som popcornskal om man inte tar bort det.
2. Doppa äppelskivorna i en kokt och avsvalnad blandning av socker och vatten (1 del socker och en del vatten cirkus) en liten stund.
3. Lägg ut skivorna på ett bakplåtspapper och strö över kanel (ingefära fungerar också bra).
4. Låt torka i ugn cirka 80 grader varm, cirka 3-5 timmar.
När skivorna är torra är de riktigt smaskiga!

Ja, just det! Den översta bilden visar en basilika omplanterad i en marimekkoskål, en annan marimekkoskål med äppelchips i och en loppisburk från Höganäs också den med chips. Visst påminner min gröna stengodsburk om Le Creusets ugnsformar!

Le Creuset, ca 200 kronor.

Höstens färger

Det är verkligen skördetider nu, och det gäller inte bara äpplen. Har ni kollat vad som händer i träd och buskar - det är en färg- och formexplosion som pågår i det fördolda! Eller, tja, det finns så mycket att titta på när hösten kommer till oss. Ut och njut.

Jag med dotter plockade äppelkorgen full en kväll. Först fylldes den med fallfrukten från äppelträden. Fantastiskt fina äpplen! På promenaden hemåt plockade vi prydnadsbär tills korgen var överfull.

Jag började att binda en krans med ståltråd, men ståltråden var så kort att det bara blev en bärkolv. Resten av bären placerades i en nyligen funnen gammal hästsko. Lätt som en pannkaka. Det känns lite ok ändå att hösten är här.

En vanlig dags skörd innebär en korg full av nyfallna äpplen samt delade perenner och andra växter som flyttas till hemmaträdgården.

Kalla det kall äppeldryck om du vill

Man bör variera sig ibland, och inte enbart leva på äppelpaj. Så när jag satt där med mina klyftade äppelbitar så stod valet mellan att göra ännu en paj, eller testa något nytt.

Sagt och gjort. Eftersom ingredienser saknades till det mesta utan äppelkräm fick det bli äppelkräm. Trodde jag länge. Mjukkokade äppel, mängder av socker och lite potatismjöl. Föll mig inte riktigt i smaken...

Då kan man tänka kreativt i köket, ta fram en stavmixer och testa om det blir bättre eller sämre. Bättre! Men kanel till och med mycket bättre.

Den kylda drycker togs med till kolonin och banne mig, var den inte riktigt smaskig som kyld!

Men om man frågar dottern, så var den allra bästa versionen av denna äppeldryck den frysta. Den avnjuts som isglass/sorbet, har en markant äppelsmak och är riktigt läskande.

Tja, dessa äppelrätter får man kalla vad f-n man vill, men jag tror att Kajsa Varg hade gillat det!

Vilka äppelrecept är dina favoriter?

Frukta inte, ät fallfrukt

Arctica, ekologisk äppelpaj och vaniljvisp. Kanel gör det vackrare.

Jag har redan tröttnat på äppelpaj. Eftersom det är min första höst med egna äpplen, har jag tagit vara på all fallfrukt hittills. En del har jag fryst in, men det har blivit ganska många pajer också. Och de sex äppelträden är överfulla fortfarande.

Jag har nog snart lärt mig utantill hur man gör pajen. Äpplen i små klyftor. Maskhål och annat otrevligt skärs bort, men skalet kan vara kvar. Sockra och kanela lätt över. Blanda hälften vetemjöl, hälften havregryn. Tillsätt finfördelat kallt smör och mer socker. Strö över äpplena. In i ugnen en halvtimme på cirka 225 grader.  

Sen är det bara att mumsa i sig!

Alldeles egen kirskål

Detta ogräs, som jag saknat i min hemmatäppa, har vi mängder av på kolonin. Sjubladig är den och gömmer sig så vackert bland bärbuskarna eftersom den är snarlik deras blad. Om man drar upp bladen känns det lite som att dra upp en rabarber och långa fibrer stannar kvar i jorden. Eftersom  jag gillar att rensa tar jag det med ro - än så länge. Och glädjs. För jag kommer snart att kunna laga kirskålspaj eller soppa på det.

Hälsas Gräsligt gott har inspirerande info om kärs och annat matnyttigt. Me like.

Skördetid

Vinbären borde ha skördats för några dagar sedan, men nu är det gjort. Klasarna var relativt bärlösa, men jag är glad att jag hann skörda den dryga liter det blev av de röda vinbären. Här är några av de rensade bären samlade i en djup tallrik Arabia Arctica. Jag har blivit lycklig ägare till en sådan servis nyligen.

Jag är egentligen ingen sylt- och saftmänniska. Har väl alltid ifrågasatt poängen med att plocka, rensa, frysa, safta etc - det tar ju så mycket tid och det är ju bra mycket smidigare att köpa det! Men processen i sig, det är njutning också inser jag nu. Och lärorik. Jag är ganska mycket nybörjare, så alla steg i hur man ska göra blir kluriga. Här är lite om mina första stapplande steg som syltande husmoder:

Först sköljer jag bären i mitt favoritdurkslag från Rosti. Här trängs björnbär och svarta vinbär med de röda.
 
Sedan ska de frysas. Många tipsar om att man ska frysa in de rensade bären genom att först lägga dem på en bricka så att de blir styckinfrysta. Man kan då ta upp exakt den mängd man behöver ur frysen. Det där med bricka är ett helt onödigt steg insåg jag. Lägg den i stället i en rymlig fryspåse och lägg ut påsen så plan som möjligt i frysen (ok, lägg påsen på en bricka om du vill. ;-)). Då slipper man extra disk och risken att brickan välter!

Även de röda krusbären fryser jag in utan socker. Krusbär är verkligen mina favoritbär och i år har det blivit så många att jag faktiskt inte ätit upp alla direkt från buskarna.

Även rabarber har det blivit en del av. De mogna rabarberna rycker man upp ur jorden, man ska alltså inte klippa av stjälken eftersom den mest smakrika delen är längst ner. Om man vill spara njutningen till i vinter fryser man in rabarbern i centimeterstora bitar med generösa mängder strösocker i påsen. Suger man ut luften ur fryspåsen sägs de klara sig längre. Själv fryser jag in så mycket i en påse att det blir lagom till en paj. Då är de redan sockrade och klara att tina i pajformen. På med lite smulor och skjuts in med den i ugnen.

Mycket njutning har det blivit så här långt, och mer ska det bli!

Odla med Helena

Våren har inte haft så bråttom i år, men eftersom grönt är skönt och trädgården ligger i träda och jag har bråttom, får jag lösa det på annat sätt: alfalfafrön!

Dag ett: Blötlägg fröna några timmar. Efterföljande dagar ska man skölja fröna några gånger om dagen. Själv lägger jag som synes plastfolie över skålen och när vattnet ska hällas ut gör jag en liten glipa. En enkel lösning.

Efter bara någon dag ser det ut så här!

Och efter mindre än en vecka lägger man ett överflöd av vår på sin tallrik, sluter ögonen och njuter. Om två dagar är min framodlade vår helt klar!

Bild från http://www.svenskagroddar.se/roedbetscarpaccio.aspx

Efter att ha surfat in på SvenskaGroddar.se blev jag än mer sugen på att odla!