Reklam

Nu var det dags för lite reklam för beklädnadsaffärer. Först ut är Carlssons i Mörbylånga. Behöver ni komma i kontakt med dem ringer ni 5. De andra är inte så tokiga de heller.

Men Rytterkvists är jag inte helt förtjust i, det är alldeles för långa telefonnummer dit.

Och mina färgglada nitade galongalgar har fått sällskap av två svarta, nyligen donerade av svärfar.

Det här är en liten del av min galgsamling, och de finaste låter jag så klart hänga framme. En liten enkel detalj i hallen som faktiskt förgyller tillvaron lite, för mig åtminstone. Men jag har inte fått så många positiva kommentarer om dem, så jag antar att jag är ganska ensam om att tjusas av dem. När jag letar efter souvenirer från resor är den här typen av galgar hett eftertraktade.

Vackra vardag

I hallen blir det lätt rörigt, men om man koncentrerar sig på detaljerna, några i taget, kan kaoset bli till något fint. Under flera år har jag köpt gamla trägalgar om jag sett några. För att få hänga i min hall måste de uppfylla vissa kriterier, till exempel att de är märkta med ort och har ett gammalt, gärna ensiffrigt telefonnummer.

Senaste loppisbesöket innebar lite variation på temat och några ensamma galongalgar med och utan nitar räddades typ en kvart innan de skulle slängas. Det osålda från loppisen skulle i kontainern, så jag hade inget val. Men jag fick punga ut med en krona styck för dem. :-)

Nu får de hänga i hallen, i min kära och generösa teakhatthylla från Hafa. Kanske kommer galonisarna att bli fler med tiden. Ja, jag undrar allt om det blir trä- eller galongalgarna som vinner kampen i slutändan. Nu står det ungefär 4 - 14 i matchen.