Vi tar en flygtur ibland

 Häromdagen flög vi över Malmö. Turning torso kan man inte se sig mätt på.

Samma med Öresundsbron.

Dagligen ser vi upp på småplan som passerar. Ibland ser vi ner över bostadsområdena, men människor syns inte till.

Så här ser Malmö slott ut. Vackert även från ovan.

 Men trafikplatserna är klart bäst från ovan, inte på nära håll.

Och den här bilden visar faktiskt en sälkoloni som trivs bra på sandbankarna på Måkläppens naturreservat. Den här tiden på året kan man bara se dem från ovan och då på ett avstånd så att man inte stör dem.

Ja, sälarna är fredade. När man passerar Skåne från ovan så ser man ganska många fredade gårdar. Det finns då verkligen många sätt att leva. Jag kan erkänna att jag skulle vilja ha allt; en enslig stor gård, en lägenhet, en vanlig villa, ett slott och när jag ändå är igång att önska: en egen sandlåda!

Det blir mycket trädgård nu

Vädret har vi inte kunnat klaga på de senaste dagarna, och för min del innebär det allehanda projekt både i den lilla täppan hemmavid och på kolonin. Under bokhylleluckorna har jag en stor trälåda som för tillfället rymmer årets tomatplantor. Förhoppningsvis överlever plantorna ett tag till, kanske till och med så länge att jag kan få tomater!

En rabatt har fått en liten mur av stenar som grannen skulle ha kört till tippen och jag har flyttat gångplattor för att få plats med fler växter. En ormhassel följde med från plantskolan, inte alls vad jag var ute efter, men det blir nog bra. Annars är det bara att göra om.

Jag köpte några sprayburkar när de såldes ut för 20:- styck, och nu har jag testat att spreja på prylhyllor, krukor, korgar och en lampskärm bland annat. Det blir som det blir, och alltid blir det bra på något sätt. 

Förutom sådant så har det blivit många turer power walking. Vi är ett gäng som drar ut varandra. 6-11 km har det blivit och det är helt underbart att känna att kroppen håller för det. Jag har till och med kunnat jogga korta sträckor. Fantastiskt skönt - jag hoppas att det fortsätter så!

Och bloggen? Tja, den är som den är och den blir som den blir. Alltid blir den bra på något sätt. ;)

Tapeter från uppväxten

Jag har köpt alla prylhyllor jag kommit över eftersom det är så skoj att måla och tapetsera dem. Den här hyllan blev dock inte så lyckad eftersom jag målade den med pensel och väggfärg... Men inte syns det inte på lite håll. Och med tapeterna i ser man då inte mycket annat!

Ännu har jag inte limmat fast tapeterna och jag tror att slutprodukten kommer att bli lite annorlunda. Det är verkligen härligt att ägna sig åt sådant här lyxproblem!

Det kreativa är läkande för mig

Det enda som tycks kunna få mig glad just nu, förutom mina barns glädje, är skapandet. För stunden.

Jag gick ju in i väggen för några år sedan, efter konstens alla regler, har följt manualen till punkt och pricka. Inte den här manualen, så som man borde. Tankat bilen med jämna mellanrum, innan man får soppatorsk. Nä, krasch, bom bang, men jag reste mig alltid och jobbade vidare. Anledningarna till min utmattning finns främst att hämta i kombinationen diskbråck och skadat bäcken, barn med funktionshinder (lite syn- och hörselskador i kombination med särbegåvning) och mitt yrkesval (gymnasielärare). Samt lite för lite förståelse och uppskattning...

Och lägg där till ett oförstånd som inte är av denna världen; tron på mig själv att jag skulle kunna klara allt och lite till, lite bättre. Och struntat under många år i att göra sånt som jag mår riktigt bra av på grund av att jag inte haft tid.

• "Bara två saker är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Men när det gäller universum är jag ännu inte absolut säker". - Albert Einstein

Nu har jag haft lite för mycket att tänka på ett tag, och då mår jag inte bra. Det är dumt och det blir lätt dumt. Skapandet är mitt sätt att tanka energi. Jag måste helt enkelt fortsätta med det för att orka med annat. Är det så svårt att förstå?

Vi är väldigt många i samhället nu som hamnar i den här situationen, så jag känner mig långtifrån ensam. Och det som vi kan vara stolta över är att vi som har gått i väggen ofta blir väldigt bra medmänniskor av erfarenheten. Hur gör du för att tanka energi? Och för att energitjuvarna ska försvinna?

Tyvärr tror jag fortfarande att det går att göra världen lite bättre. Det är dumt. Vi måste väl på något sätt bekräfta och stötta varandra, låta oss få vara de vi är utan att spela ett spel och låtsas att allt bara är bra? De facebookgrupper jag har startat har verkligen lett till mycket positivt för närområdet, ett litet steg som för människor närmare varandra. Vi tankar energi i varandra faktiskt, bryter ensamhet. Blir starkare. Sånt är jag enormt tacksam över, speciellt när andra sviker. Och att kunna göra något för andra, det ger mig mycket energi. 

Synd att inte alla fungerar så.

Till kryddorna i Indien, från Svedala

På en loppis som jobbar med biståndsprojekt såg jag en lapp på denna mortel där det stod: "Denna vara kostar 100:-, men ger oss 1000:- till våra biståndsprojekt". Och det kunde jag inte motstå...
 

Så nu omfördelas en del av Sidas biståndspengar, från min plånbok i Svedala, till ensamstående kvinnor på Indiens landsbygd. Känns helt ok.

Och dessutom kan dottern och jag göra alldeles egna kryddblandningar av de örtkryddor vi har i skåpet. Det nöjet är lätt värt en hundralapp, likaså tomatsoppan som vi premiärkryddade med hjälp av kvarnen. Mums!

Så nu återstår bara att få reda på lite mer om kryddkvarnar i gjutjärn märkta med Svedala i botten. Åh, jag gillar prylar med en historia!

Keramik från HH

Här är den första HH-keramikskålen någonsin!

För ett tag sedan hoppade jag på en öppen verkstad där man fick prova på att dreja. För 300:- får man lära sig att dreja under 3 timmar. Det som vi presterade glaserades och brändes av keramikern Anna-Lena Westerlund i Lund. Hon har information om sin öppna verkstad och sina kurser på http://lerbiten.se/

Det var riktigt roligt att först få se hur en keramiker drejar och få lite tips, och sen själv försöka göra något av lerklumpen. En lerklump som i mitt fall bara blev mindre och mindre. Min skål blev minst av de fyra som tillverkades under den kvällen, men alla blev riktigt fina. Jag ska nog prova på detta igen! Ja, man kan nog säga att jag blev lerbiten...