Min närmaste loppis tillhör Hemlösas förening, och när jag har vägarna förbi har jag svårt att inte titta in en sväng. Sedan jag sålde några saker åt dem och kunde skänka pengar till deras verksamhet är det inte längre så lätt att smyga in där "obemärkt". Senast jag var där sa de att de hade rensat ut textilier som inte går att sälja och frågade om jag ville ha, så väl känner de mig...! För mig är det extra intressant att få riktigt bedrövliga textilier, så jag tog emot det som syns på fotona. Och så har jag sytt:
Ett mobilfodral med nyckelband.
Egentligen hade jag enbart tänkt sy kassar, men tyget räckte bara till en normalstor.
En konstig väska lagom till en iPad med två extra fack för tillbehör blev det också.
Och en sån här enkel väska där öppningen är i locket.
Och en axelbandskasse utan lock.
Som synes har jag sytt dit en lapp och ritat en hemlösas-symbol där. Jag har tänkt lämna tillbaka det till Hemlösas så kan de sälja det, ge bort det eller använda som de vill. Men jag vet inte om jag vågar, för det blev inte så bra eller välsytt...
Men jag hade skoj! Och visst är det ett riktigt återbruk ändå! Och ett helt ok bidrag till
återbruksutmaningen tycker jag att det är. Undrar vad spännande alla mina medpysslare har att visa idag! :-)
Klart kan du ge tillbaka det. Låt andra bedöma om det är välsytt eller inte. Erfarenheten säger mig ofta att man är mest kritisk själv. Jag tror att de blir glada.
SvaraRaderaVerkligen återbruk!!!
SvaraRaderaNu till detta med att endast perfekt duger, ett ämne jag brinner starkt emot. VARFÖR hantverka och sträva efter att det ska se industritillverkat ut? Jag tycker att det ska synas att det är hemgjort :)
Det ger på ett vis alstret en själ, en egen identitet/ personlighet.
Kör på! Ge tillbaka, någon kommer bli jätteglad och supernöjd över att ha fyndat! :D
Jag tycker också att du ska erbjuda dem att sälja det. Och så eländiga tycker jag inte att textilierna var, eller de har iaf blivit snygga genom din förvandlingskonst. :)
SvaraRaderaJag var också på loppis igår och innehavaren kom med några gardinkappor och sade "jag har inte lagt ut de här, för jag kände på mig att du skulle gilla dem". Hur man vet att man är stammis... :)
Ni är ju för goa! Verkligen! Och jag håller ju med om det där med perfektion egentligen (jag hoppas att ni vet det!) och jag har ju egentligen sytt in kärlek i de (tidigare) fläckiga och (tidigare) håliga textilierna. Och jag vill ju om inte annat visa dem hur de kan utveckla sin verksamhet. Jag tror att jag får nöja mig med att det är tanken som räknas och att lita på att de förstår mitt syfte. :-)
SvaraRaderaDe där gardinkapporna skulle jag gärna vilja se - vilken service!
Ah! Toppen!
SvaraRaderaRusa genast och lämna in dem! Så gör du deras vecka!!
Är ju bara toppen med kassar i olika storlekar!
Jättefint återvunnit och säkert mycket brukbart!
SvaraRaderaOj va kul att de gav bort dem istället för att slänga. Tok fint blev det också. De är bra att de får upp ögonen att de går att förvandla. Återbruks inspiation får du se det som. Håller med de andra gå tillbaka till affären med dem:-)
SvaraRaderaTycker också du ska testa skänka tillbaka väskorna, våga på!
SvaraRaderaÄh! Så där självkritiskt trodde jag bara att det var jag som var... ;) Istället för att se helheten kan jag snöa in på någon missnöjesdetalj som ingen annan lägger märke till i alla fall. Urbota dumt och flängt som bara den!! Leder ingenvart! Klart du ska tillbaka till affären med alstren. De kommer bli glada!!
SvaraRaderaGardinkapporna dyker säkert upp på bild så småningom. :) Första ska de dock igenom en rejäl tvätt, för hujedamig vad mycket cigarettrök de luktar...
SvaraRaderaNu är det gjort! Jag vågade tack vare er! :-) Jag sa till dem att de får se det som återbruksinspiration (tack för ordet Åsa!) och de blev riktigt glada och sa att det var ett välbehövligt positivt inslag. Dessutom gick jag därifrån med Hundkex av Maja Isola! (Jag som redan har köpt hundkexgardiner svindyrt på nätet som väntas hem inom någon dag...) Men, det var lycka på alla sätt! Det skulle vara skoj att se någon med en av mina kassar i handen någon gång förresten.
SvaraRadera