2012-10-11

Att hjälpa?

Ofta är det väldigt otacksamt att försöka hjälpa folk, speciellt om de inte har bett om det. Det är lite jobbigt för en sån som mig som vill att alla ska vara lyckliga och att alla problem ska lösas snabbt och pragmatiskt. Och som ofta tycker att jag har kunskap om vad som skulle kunna vara lösningen på de problem som vänner berättar om. Och ibland erfarenhet. Och utbildning. Och toppenkontakter.

Nåväl, desto roligare blir det för mig när folk uttryckligen ber om hjälp, speciellt om det gäller sömnad. Jag kan roa mig på många sätt då!


Denna gång var det en vän som hade för breda köksgardiner och bad mig smala av dem. Av tyget som blev över fick jag sy vad jag ville. Så jag gick loss. Började med en kasse med ett underligt handtag. Antingen kan man använda det som vanligt. Eller så kan man ha kassen hängande så där. Lyckat? Njä, inte helt, men det var skoj att testa. Och användbart.

Sen blev det en korg, lagom att ha en pepparkaksburk i. Kan säkert vara bra till både det ena och andra; blommor, kakor, köksattiraljer...

 Och en grytlapp med en frihandsquiltning som jag blev nöjd med.

För att spara på de fina hällorna gjorde jag en påse med ett band i. Kanske för att förvara plastpåsar i köket?
Och så började jag sy ett litet mobilfodral och en förvaring för småpryttlar som man inte vill visa eller låta ligga löst i väskan.

Så långt kom jag innan hon berättade att hon inte längre ville ha gardinerna med mera tillbaka. Nähä? Så nu har jag kassen stående här med lite andra saker som också är hennes. Och så tänker jag att jag borde vara mer egoistisk och mindre altruistisk. Att det skulle vara befriande att göra som så många andra och bara slänga allt i "Brännbart". Ja, jag ska nog helt enkelt sköta mig själv och skita i andra och sluta bry mig om miljö och människor. Otack är världens lön liksom. Varför ens försöka? Om hon inte hör av sig inom en vecka angående grejerna så hamnar det hos Hemlösas, jag har inte kommit därhän att jag kan kasta saker ännu... Och de kan nog få in 40:- på gardiner med mera och kanske 2:- för bakformarna om de över huvud taget kan säljas. Det hela kanske kan göra lite nytta på så sätt...

Jaja, jag kan inte hålla på att ta ansvar för allt och alla. Man ska ge och ta det man kan och när man kan. Och jag ska bli bättre på att välja vänner. Så det så!

Och att skriva detta sista kändes riktigt befriande!

3 kommentarer:

  1. Jätte fina grejer det blev även om alla inte uppskattar ansträngning. Du resonerar som mig skänk istället för att kasta. Tänk om bara fler resonerade så.

    SvaraRadera
  2. Nu slipper jag lämna iväg det, hon hörde av sig och ville visst ha det ändå. Jahapp, där ser man.

    Tänka sig att ett av människors största problem är att vi har för mycket saker, och att vi behöver större bostäder bara för att kunna förvara allt... Nä, nu är det dags att gå upp på vinden och rensa! Varför ska det ligga där när andra kan ha glädje av det? Med lite tur så minskar det konsumtion och miljöförstöring. Hmmm....

    SvaraRadera
  3. Bra tänkt! Jag tillverkar bara saker till folk jag vet blir glada av det. Eller till min pappa som vägrar önska sig något köpt :P I år ska nog även mamman få något hemgjort, fast hon ju såklart kan göra det 1000 ggr bättre själv ;)
    Annars hade du ju kunnat resonera som så att du fick en massa gratis tyg? Fast det kanske inte är något du har brist på... Rensa på!

    SvaraRadera

Din mening ger mig mening! En rad gör mig glad! Tackelitack! :-)

Kanske gillar du:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...