Onyttigheter - med och utan o

Tänka sig så mycket trevligare det blir att servera efterrättsglassen i en skål, ringla över gammal kolasås och överblivet strössel, samt att servera det på en teakbricka med lite gamla rosor på! Familjen hade i vanliga fall grymtat över att det var för lite glass, men nu märktes det inte och det blir så mycket mer uppskattat så här. Vilket också gör att det bevärdigas ett inlägg.

Men vår melodifestivaltradition, det är att äta grönsaker med dippsås! (Blandar turkisk yoghurt, chilisås, pressad vitlök, grillkryddor, salt och peppar. Mums!) Och faten som vi använder är i första hand Arabia Arctica, men detta gamla lilla Arabia-fat fick jag av en i den närverkande lilla loppisgruppen. Så glad jag blev!

Flera lappar!

Så här ser den senast improviserade lappkudden ut. Det kanske ser rakt ut, och faktiskt är det det. Mätt ränder och varit extremt noggrann har jag dock inte varit. Jag tror helt enkelt att jag tycker att det blir bättre om det inte är för perfekt, det blir lite intressantare då.

Samma kudde, med samma fyllning (ett täcke). Ett annat uttryck. Fina lappar som jag bland annat har bytt till mig av Sysslan.

Baksidan och de vita ränderna kommer från ett gammalt lakan där bården blir en fin detalj. Inga dragkedjor eller knappar, utan bara ihopsytt omlott. Det är ju faktiskt skönast att ha kuddar utan hårda detaljer!

Och eftersom det är så skoj att sy med lappar blev det ytterligare en igår, den till vänster. Vilket gör att ungarna räknade ihop till 9 stycken lappkuddar...

Ofta byter de plats, de leks med och används i soffan. Jag skojade med min man och sa att jag hade tjänat ihop 300:- igen när jag visade den senast sydda, varpå han brast ut att "om du kan sälja dem för 300:-, sälj dem då!" (Andra tar ungefär 300 för liknande kuddar.) Mina barn replikerade då; "nej, du får inte sälja dem, de är faktiskt fina! Och bra!"

Och nu är jag faktiskt så duktig att jag kommer att erbjuda kuddar till försäljning framöver (det behövs bara att någon annan också uppskattar dem! =)) Nåväl, det är väl på det viset att om man gillar att sy måste man sälja också, det går inte att pracka på folk sånt här som presenter, det är så individuellt vad man gillar.

Kom och köp! Billigt, billigt! Svensktillverkat! Miljövänligt! Unikt! Återbrukat! Rättvisemärkligt! Äkta HH! JaJa!!!!!!

Produktiv och klipsk

Jag har haft ett antal fina nystan i en korg länge nu, nystan som jag gjort av utslitna tröjor och andra trikåplagg. Klipp, klipp.

Nu har jag visst kommit igång att virka små korgar av dessa nystan. Och då kan jag lätt vilja göra några stycken. Snart har jag nog virkat, virkat upp dem och lagret med utslitna trikåplagg har växt sig stort igen. Då lär det bli klipp, klipp. Klipskt, tycker jag.

Mitt första retrotyg!

Jag har tidigare skrivit om detta tyg, bland annat i retrobloggutmaningen. Där skrev jag designer okänd, men det var då det! Av en händelse, en lycklig slump fick jag se det vid en bildsökning! Och, något som förvånade och gladde mig var att i stadkanten kan man se att tyget heter Krus och är designat av Mari Simmulson, en av de stora alltså! Jätteskoj!

Här är ett stycke av mitt, där jag inte trott att stadkanten skulle säga något och därför inte heller sprättat upp den handsydda sömmen.

Det jag dock har gjort tidigare, det var att sy en väska av det eftersom min syster ville ha en i detta tyg. Väskan har jag kvar eftersom stängningen inte fick godkänt. Känns ganska bra ändå att ha den kvar...

Gamla trasiga kläder blir nya och fina

Genom den lokala loppisgruppen har jag fått en hel del textilier, sådant som annars skulle ha kastats. Och en del som jag lämnar vidare till välgörenhet.

Klänningen ovan var trasig och alldeles för stor för mig. När jag fick den. Så jag klippte bort det trasiga:

Och så klippte jag bort vad som krävdes för att den skulle bli i min storlek. Och vips blev något som inte hade tagits emot av av Erikshjälpen etc ett favoritplagg till mig. Så smart!

Vaxdukar blir vimplar

En i loppisgruppen eftersökte tyger för att sy vimplar med sin i loppisgruppen köpta symaskin. Efter att vi kommit att diskutera hur man gör började hon fundera på om det kanske inte var bättre med vaxduk... Och att bara klippa. Men hur får man ihop dem? Jag började laborera med hobbylim. Nä, ingen bra idé. Tapetklister funkade inte heller. Men nämnde hon häftapparat, och se, det funkade utmärkt!

Den övre vimpelgirlangen är dubbelsidig. Kanske kan hänga mellan fruktträden för att skrämma bort fåglar?

Och den här enkelsidiga gjorde jag på fem minuter av de vaxduksbitar som blivit över.

Om du frågar mig behöver livet inte vara krångligare än så!