Redovisning av uppgift

Efter att ha njutit av mängder av vackra lapptäcken av retrotyg har jag nu äntligen fått tummen ur och gjort mig ett eget. Men det var verkligen inte lätt att få ihop det. Svårast var dock nästan att börja klippa i påslakan som jag samlat på mig på diverse loppisar. Men nu är det gjort. Och jag testade en metod som jag velat testa länge. Som jag måste ha glömt hur det nu var. För det blev inte så bra.

En sak som var bra, förutom att jag avslutade det hela, var att jag gick på känn, testade och lät det bli som det blev. Som förr. Först nu googlar jag på hur man egentligen gör...

Och googlandet fick mig att inse att jag borde ha stoppat täcket med något, för annars är det inte mycket till täcke. Om jag vill göra fler? Njä, inte för stunden. Betyg? "Vad är det?" och "Njä, färgerna..." Bäst? Att jag gillar att sy igen och har fått idéer om hur jag skulle vilja ha nästa lapptäcke!

Detta blev veckans bidrag till Återbruksutmaningen. Som klippt, men inte skuret eller struket för det, ungefär.

Klockarbarn ber oss också att besvara frågan om vilken vår största drivkraft att återbruka är.

För mig handlar det dels om att det är en häftig utmaning att ta något "omöjligt", "fult" eller "oanvändbart" och ge det en ny skepnad eller funktion. Det får igång min kreativitet. Jag har märkt att jag har lättare att skapa utifrån en sak, än att skapa i syfte att göra något speciellt. Lapptäcket ovan utmanade inte min kreativa sida tillräckligt mycket och det tycker jag syns i resultatet.

Vidare handlar det om miljö och nostalgi. Ta tillvara på äldre saker och vårda dem väl, ibland genom att göra dem till sina egna. Och sen hatar jag detta slit och slängande! Stressa runt i affärer och jaga prylar i dålig kvalitet kan knappast vara meningen med livet...

Ytterligare en aspekt på återbrukandet är att det har varit fantastiskt när jag ägnar mig åt självrehabilitering efter att ha gått i väggen. Allt detta kravlösa pysslande, i kombination med den ibland meditativa loppisshoppingen är en lisa för själen.

Eh, jag vill rädda världen också. Glömde bara det.

Jag för frågan vidare: Vilken är er största drivkraft att återbruka?

God hälg!

Köket har smyckats med nya gardiner (något som familjen ännu inte upptäckt. De förra köksgardinernauppskattade vi mer och mer med tiden.). Trofén sedan tidigare jaktperioder hänger bland tallarna och har det fint. Och dottern har smyckat älghuvudet runt halsen. Så här kan det se ut i ett hem 2012. Nu är hemmet tyst och lugnt, för övriga familjen är och hälsar på släktens flitigaste jägare. Får se om de känner igen sig när de kommer tillbaka, eller om jag har lyckats göra förändringar i hemmet som de lägger märke till. :-)

Spindelkvinnan

Jag har börjat kunna leva med de åttabenta på ett mer harmoniskt sätt. Nu kan jag till och med fota dem på riktigt nära håll och titta på dem och tycka att de är fina och intressanta. Det är jag väldigt glad för och vi respekterar varandra. Och jag försöker att förstå dem och lära mig mer om dem, deras vanor och deras kultur. Så måste det ju vara när man delar en och samma planet. Jag ville bara säga det.

Trendspaning

Jag vet inte om jag är ensam om att gå igång på grytunderlägg av mosaik? Jag vill bara berätta att jag gillar det och att jag har köpt några på senare tid.

Det ljust gröna i mitten är från mitt föräldrahem, så jag antar att det började med det. Jag undrar hur, om och eventuellt när jag slutar att fynda sådana här. Och så undrar jag vad jag ska göra av dem!

Different solutions och kreativitetschocker

Jag blir ofta extra glad nu för tiden när jag går in på Facebook. Det finns mycket trevligt där, men Different solutions är något alldeles extra.

Om du inte gillar det på Facebook redan, gör det! Några motton för Different solutions är något jag verkligen gillar:

re.think & re.use.it !!

Jag skriver inte mer än så här om det, annat är att http://www.recyclart.org/ är en liknande sak för de som inte är med på ansiktsboken. Och http://www.365slojd.se/. 

Sen händer det ibland att jag halkar in på Pinterest, och kanske därifrån till Etsy. För mig blir det lite av en kreativitetschock att fastna där - det finns ju helt otroligt mycket att göra, testa, utveckla och drömma om. Men så länge det stannar vid inspiration är det en dröm att surfa runt och bada i det kreativa ett tag. Men nä, nu ska jag försöka färdigställa mitt lilla lapprojekt. Eller kanske fota lite av det jag virkat. Eller göra något helt annat! Ha det fint!

Trasgrunka

Under helgen var vi ute på landet en sväng. En skylt och Loppis och Fika fick oss att svänga av och stanna till vid en gammal skola, omgjord till bostad. Där inne fanns mycket värme och atmosfären var underbar. En kvinna i min egen ålder satt i den i övrigt tomma, men vackert inredda skolsalen/fiket/loppisen och pysslade med trasor. Och då insåg jag att det är så jag skulle vilja leva. :-)

Drömma kan man ju alltid, men verkligheten är ju en annan. Men jag tog i alla fall med mig idén och bestämde mig för att göra det kvinnan gjorde; ett slags vindspel av trasor.

Så jag öppnade en av mina puffar  och tog ut lite av stoppningen, i detta fall diverse bortklippta sömmar från trikåplagg. Och satte fast dem runt en ihoptejpad elkabel. Och nu har jag en riktigt flummigt kitchig trasgrunka på kolonin. Visst är väl detta återbruk på hög nivå? Jo, jag tycker det, så härmed ansluter jag mig till det glada gäng som är med i Klockarbarns återbruksutmaning som satte igång igår igen. Det brukar bli många trevliga bidrag, så kolla in vad de andra har hittat på också!

Skärmvägg

Ibland råkar jag komma förbi IKEA, och ibland shoppar jag där också. I somras köpte jag till exempel en enkel vikvägg där, på rea, för 100:- i stället för 4-500. Många år har jag velat ha en... Då fick man tre tygstycken också. Tygen har jag lagt i min sy-något-av-senare-hylla, och i stället hänger jag äldre tyger där. Nu vill jag inte på något sätt mena att de som fotats här passar speciellt bra tillsammans, men jag njuter av dem ändå. Och njuter av att kunna dölja  fula hörnan bakom dessa tyger.

Tyget i mitten är ett av mina absoluta favoriter. Det har troligtvis tjänat som draperi under många år, men är som nytt. Undrar vem som kan ha formgivit det! De andra två trodde jag länge var samma mönster fast i olika färgställningar, men så här ser man ju att skillnaden är stor. Kvaliten i tyget är dock densamma. Mjuk, stadig, skön, tätvävd. Som ny. Eller, rättare sagt: Som gammal!

I en annan del av världen

Titta, här är bonaderna som jag sålde till förmån för hemlösas för någon vecka sedan. I en helt annan del av landet. En person vann två av auktionerna och när de hade kommit fram så skickade hon mig denna bilden. Jättetroligt att se! Hon berättade att de skulle passa jättebra i deras nyrenoverade sovrum i orange och svart och ja, det är svårt att tänka sig att något annat hade kunnat bli lika snyggt där. 

Ärligt talat tror jag att 70-talsbonader i olika färger är något som är på väg tillbaka in i finrummen nu igen. Så ett tips från mig, det är att om ni har turen att hitta den här typen av bonader - köp dem! Och när ni har köpt dem - njut av dem i ert hem! Och om ni tröttnar på dem - sälj dem gärna till någon som kan få möjligheten att njuta ett tag de också - och låt gärna pengarna (som du inte själv behöverbehöver) gå till välgörenhet. :-) 

Bullmamman

Jag trodde att det var svårt att göra kanelbullar. Och det var ganska svårt, men fantastiskt gott. Även om jag glömde det där med bullformar... Nåväl, för att vara de första kanelbullar jag bakat blev det lyckat. Och, nästa omgång jag gjorde dagen därpå, den blev ännu mer lyckad. Skoj!

Jag hittade receptet i denna bok. Och där stod det inget om fyllning, formar, pensling etc, vilket gjorde att jag improviserade, men nästa gång ska jag använda en mer avancerad bok. Hoppas att det blir lika gott. 

Alltid lär man sig något!

Denna rara väska i konstskinn lyste så vackert på en loppis, så jag köpte den. Utan att lukta i den. Frågade mig hur det kunde komma sig att den fanns kvar i efter nästan två dagars pågående storloppis. Men bestämde mig för att köpa, utan att ens lukta i den. Visst är den väl fin!

Nåväl, när jag packade upp den och stoppade näsan i den så blev det uppenbart. Den luktade. Källare, med eventuellt inslag av mögel. Men den är ju fortfarande fin!

Jag ställde frågan på nätet vad man skulle kunna göra med den för att få den luktfri, och fick massvis med intressanta förslag! Ställ i en skål med ättika! Lägg i några citronklyftor! Fyll den med tidningspapper som suger upp lukt och fukt! Lägg i lavendel! Lägg i torrt kaffepulver! Och vilket blev då resultatet av dessa försök, som jag alla har testat?

En rostig väska som luktar ättika... Jag drar slutsatsen att ättikan måste få en chans att dunsta och att mer tidningspapper och kortare tid med ättikan hade varit bra. Men väskan är ju fortfarande fin att titta på. På utsidan.

Den finaste gåvan... är att få ge!

"Den finaste gåvan man kan ge, är att ge någon annan möjligheten att få ge." Jag tror att det var så en av gästerna under helgens kalasande uttryckte sig. Och så förvandlades jag, i den filosofiska diskussionen som några av gästerna förde från kommunist till buddist... Hedrande. Hoppas jag! :-)

Jag hade bjudit in vänner (för första gången på 10 år!) till en liten fest. Det var liksom dags att bjuda igen nu. I kalasinbjudan skrev jag att jag som present önskade mig hemmagjorda saker eller saker från loppis eller förråd. Och gästerna hade hörsammat denna önskan på ett imponerande sätt!

Titta vad jag fick! Bland annat. :-) Saker i all ära, men att få dessa av mina vänner utvalda saker känns ju extra roligt!

Sen har jag också haft möjlighet att få ge på ett annat sätt och jag blir riktigt generad av de tack jag får. Det är stort!

Jag har då och då besökt en loppis som drivs av en förening som jobbar mot hemlöshet genom att stödja de som har det värst av alla... Loppisen är inte speciellt bra, den är tämligen ny och därmed föga känd och inarbetad. De har det lite tufft på många sätt och hotas titt och tätt med vräkning. :-(

Där har jag i alla fall bland annat hittat stora härliga bonader som jag behövde leta länge för att hitta bland allt annat. Jag skulle själv inte kunna använda alla bonaderna, men jag köpte dem ändå för att det kändes som att jag skulle kunna sälja dem vidare. Tanken var att de pengar auktionerna gav ska skänkas till föreningen, för annars känns det ju som att ta från de fattiga och ge till de rika... Det blir en riktig win-win i stället. Och jag har så roligt när jag försöker att sälja dem vidare. De som budar på auktionerna vet att pengarna går till föreningen och att de därmed bidrar till välgörenhet. Och de kan känna sig extra glada och stolta eftersom de också har fått ge!

Hittills har jag lämnat över 660:- till föreningen och de senaste auktionerna har inbringat ytterligare 550:-! (Plus det jag köpt sakerna för förstås.) Många bäckar små... Förutom pengarna till välgörenhet ger det så många andra vinster. Kanske kommer någon annan också att göra så här? Information om loppisen och föreningen sprids också. Och vi som är med, vi har roligt och får möjlighet att ge. Och det är den den största lyckan, tycker jag! Och vilka fina kommentarer jag får bära med mig mig framöver: " Jättekul att du har ett sådant gott hjärta XX som säljer till förmån för de hemlösa!!! ♥ Tror på mänskligheten igen...." och " som socialarbetare måste jag från hjärtat tacka XX för Ditt fina arbete för de hemlösa! Kram på Er!"

Kram på er alla! Och ser ni någon som har en bonad som den ovan eller någon liknande, fråga då om det är en av välgörenhetsbonaderna! :-)

Att fixa till sitt ide inför vintern - en god idé!

Det gäller att förbereda sig på höst och vinter. Använda den kraft man (eventuellt) har efter sommaren för att fixa till sådant som man kan njuta av under de mörkare månaderna. Dottern har äntligen fått en hylla uppsatt i sitt rum. Och vi är alla så nöjda med den. Det är en nästan ny stringhylla, men vi köpte den på Blocket. Att få en så fin hylla, till ett pris som var så bra att vi skulle få tillbaka pengarna om vi skulle tröttna på den - det är en mycket bra deal.

Jag är glad att vi inte har satt oss i bilen och kört till IKEA för att släpa hem någon möbel därifrån i dålig kvalitet, sätta ihop den och troligtvis råka ha sönder den redan där och då samt att inte få ett öre för den om vi skulle sälja den. Nä, att köpa kvalitet billigt på nära håll, det är min melodi!

Tänk om man inte behövde bli äldre...

Kirskålsparti blev stenparti

För ett år sedan växte det nästan enbart björnbär och kirskål på det stenparti som hittades i kolonin efter ett tags av arkeologiska utgrävningar. Jag är riktigt imponerad av att denna sorgliga hög har fått en helt ny skepnad. Inget ogräs alls, men all jord som blottlades under arbetets gång är nu täckt av växter; både sådana som fått livslustan tillbaka, och sådana som jag flyttat dit. Samt en och annan planta som jag tagit med mig från den allmänna komposten! Det enda aber som finns är att högen blivit väldigt mycket lägre, men det säger ju lite om mängden rötter som har forslats bort därifrån!

70-talsmuggar

Ibland har man allt lite extra tur! För tillfället planeras det för lite festligheter där allt som känns 70-tal är extra välkommet. Även sådana som är födda då, trots att många av dem har förändrats ganska mycket sedan dess. Men inte dessa muggar inte!

Har jag en anledning att ta mig till en loppis så tar jag chansen. Nu handlade det alltså om att hitta porslin i första hand så att gästerna inte behöver äta med händerna i alla fall. Men det fanns inget bra alls... Och när jag skulle ge upp såg jag fynden, som så ofta. I detta fall bestod fyndet av 14 muggar av det populära retroporslinet Straffordshire! Jag hade en enda sedan tidigare. Går det att se vilken?

Nysytt

Örngottet som ligger överst är helt nytt och oanvänt, men tillverkat av gamla lakansbitar så egentligen är det helt gammalt. Jag kommer att skicka den till en person som jag inte känner, men som jag vet hade det gröna tyget som liten och som inte själv kan sy. Jag hoppas att hon kommer att uppskatta den. i vilket fall som uppskattar jag att överraska.

Det andra örngottet sydde jag tidigare och det har använts några omgångar nu. Jag tycker att det är ett snyggt och smart sätt att använda gamla textilier utan att det blir för mycket.

Baksidan

Av olika anledningar (diskbråck, småbarn, jobb och sådant) har vår baksideträdgård aldrig inretts ordentligt. Mysfaktorn har inte riktigt infunnit sig, även om vi har haft många trevliga stunder där. Plastmöblerna som herrn i huset absolut velat behålla har jag inte riktigt kunnat trivas med... Och uterum, nä, det finns de som tycker att det är bättre att flytta till ett större hus i stället. Som om det skulle hända i morgon...

Men tack vare en av våra fina släktingar har vi nu en låda till kryddväxter och riktigt trevliga möbler i "aintwood". :) Eftersom de är svarta lade jag dit en plastmatta från Indiska i vitt/svart. Sedan har jag köpt ett gigantiskt parasoll och släpat hem det, Foten väger 38 kilo, men från bilen gick det utmärkt att frakta den på egen hand på en stor sparkcykel. Parasollet är grönt, men för att skydda det mot väder och vind har jag sytt ett fodral i vaxduk. Raksömmar, sen var det klart!

Även vår gamla brevlåda har släpats fram efter att ha väntat tålmodigt i 7 år i garaget. På vad? Nu tänker jag förvara sekatör, spadar och sådant där. Det där förrådet som jag har velat ha, det bidde en brevlåda. Gott nog!

Och i min skidhylla klättrar skogskaprifol. Och mellan plattorna odlar vi gräs och mossa. :-)

Trapets!

Vad ser ni på bilden ovan? Något som bara är att kasta, något man kan laga eller kanske en massa trevligt material? Min första tanke var att laga den, min andra att köpa en ny hängstol...

Men när jag hade demonterat den för att göra ett försök att laga stolen såg jag att det fanns bra material till att göra en gunga. Jag testade att använda en ett halvt århundrade gammal sladd i stället för ett rep, men den brast direkt. Så det var ingen bra idé. :-) (I vänstra hörnet sticker mina silversprayade träskor fram!)

Men efter att ha använt ett gammalt hopprep och rep från en gammal hängmatta kom trapetsen på plats. Och den är hur rolig som helst! Själv använder jag den som träningsredskap. Under mattan från Indiska har vi lagt ett liggunderlag, så det är riktigt mjukt och skönt att ligga där. Vilket kan vara bra. Med tanke på materialval av rep... :-) )I vänstra hörnet sticker en betongkruka som jag målat lite på fram. Samt en skidspalje. 

Retroblogutmaningen - 5 favorittyger

Även om jag inte är med i retrobloggarnätverkets utmaning som Prylodesign håller i, väljer jag att visa vilka mina favorittyger är just nu, utan inbördes ordning:

Det första gamla tyget jag köpte och som nu har hängt med mig i snart 20 år. Designer okänd.

Pompeja av Märta-Lena Bjerhagen, som jag köpte för att det var så vackert. Sen har jag lärt mig att det är ett vanligt och väldigt populärt tyg.

La vie en rose av Sven Fristedt

Kaivo, som hängt med sedan jag var bebis.

Och så de här gardinerna som mormor och morfar alltid hade i det finaste och ljusaste rummet. Så som jag minns det i alla fall.

Men... Jag har många fler favoriter!

Fira?

20000 klick på min lilla egotripp, aka HH JaJa!. Och 600 fina kommentarer fram tills idag! Inte undra på att det är så roligt att blogga sina påhitt. :-) Ett stort tack till alla er där ute i bloggosfären som förstår att njuta och ha skoj, att umgås i denna kravlösa form.

I vanlig ordning känner jag att jag skulle vilja fira detta, men lika ofta som jag skulle vilja fira något, lika ofta inser jag att jag inte kan få till det. Nä, firande och sånt bör komma spontant - jag firar kanske något annat snart med en utlottning eller så. Och då kanske jag firar att att det var 817 dagar sedan jag skrev mitt första inlägg. Typ.

Men just idag vill jag fira att vi har en ny utsikt, och lite mindre insyn. En gammal gardin i ett mycket fint material får numera tjäna som myggnät etc i ytterdörren. Det är ett rejält lyft då det silar in ett skirt ljus under de varma höstdagarna vi har, men sållar bort getingar och katter. Och när ytterdörren är stängd ser vi ett ljust draperi i stället för en röd dörr. En väldigt snabb makeover!

Skryt när du misslyckas!

När jag började att blogga mina kreativa idéer för lääänge sedan, handlade nog väldigt mycket om att testa sig fram och tillåta sig att misslyckas friskt på vägen. Enormt befriande! Jag har bloggat tämligen anonymt och inte brytt mig om stavning och sånt. Bara varit i ett bloggflow och njutit av alla påhitt. Och tänkt att andra kan få lära sig av mina misstag. 

Men kanske har jag ändrat inriktning något, för dessa eländiga rundlar som jag virkade för länge sedan, för att bli av med de sista trikånystanen har jag inte visat. De är ju onekligen väldigt fula. Och inte blev det bättre när jag började virka ihop dem. En slät och fin matta, nä, det kommer det aldrig att bli! 

Så nu ska jag med spänning följa Borgmästaren och se hur man ska göra egentligen. ;-)

Och så är det sista chansen att vara med i utlottningen hos Tog och otyg.i morgon!

Det kan väl inte vara någon konst?

Det här med loppis... Så många spännande berättelser som samlas på ett ställe. Från många årtionden. Till och med århundraden. En man, som såg ut som ett riktigt original skällde ut mig när jag plockade upp en 70-talskudde i stället för de handvävda dynorna från 1800-talet. Jag skulle strunta i skiten och uppskatta hantverket. Basta! Bara en sådan sak. Skamset lade jag tillbaka kudden med blommor och jordgubbar...

Och så var det tavlan ovan med sprucket glas. Den hade placerats i en container eftersom den inte kunde säljas. Där fanns många andra skatter som inte kunde räddas... Tavlan tog jag dock med mig, och nu har jag ett detektivarbete framför mig. Vem har gjort denna psykadeliska "Lava spread"?

De två tidigare tavlorna som jag köpt på loppis har jag lyckats hitta konstnären, (varav en finns representerad på danskt konstmuseum...) så varför skulle detta misslyckas...? Från 1970 är tavlan i alla fall, men slutet på denna berättelse, om den kastade tavlan, den har inte kommit ännu.

Sista chansen allt skall bort

Vad har jag nu gjort? En gigantisk kasse.
Vad har jag använt? En liten bit av reklambannern som hängt utanför Jysk och lockat med sitt budskap om billiga varor.
Hur nöjd är jag? Väldigt, väldigt nöjd!
Och hur 17 har den hamnat hos mig? Eh, jo, personalen på Jysk hade ett sjå med att släpa ner den kanske 20 kvadratmeter stora reklamgrunkan genom butiken, så jag, som kan vara väldigt spontan ibland, erbjöd mig att ta hand om den. Och ja, personalen blev paff, men såg att kostnaden för containern minskade, snarare än en glad hobbykreatörs galenskap... Det tackar jag för!

Och ja, jag är inne en period då jag gör saker. Köper gamla täcken i vackra färger och mönster till exempel. Och en och annan tallrikshylla som jag målar om. Och jag kommer nog att göra en kasse till eller kanske femtielva stycken. Jag måste ju kunna släpa hem det jag köper och ha något att förvara loppisfynden i!

SISTA CHANSEN ALLT SKALL BORT

Njuter av kaffe, sol och loppisfynd!

I fonden syns en dyna som passar perfekt till våra utemöbler. Och i förgrunden tre nyfyndade assietter från Gabriel keramik. Eftersom jag hade några sådana här assietter sedan tidigare, dock gröna, kunde jag inte bara ignorera dessa solar. 

Lopplördag följs av slappsöndag

Gårdagen var en ovanligt effektiv dag. Normalt sett försöker jag att vara stolt när jag inte gör så mycket nyttigheter under en dag. Ju mindre desto bättre. Men det känns som att jag börjar få balans. Peppar peppar. Igår märkte jag nämligen inte hur mycket jag fick gjort...

Men när jag kom ner i vardagsrummet såg jag nyss färdigmålade fönster, vita i stället för röda, vilket de varit sedan åttiotalet. Och mormors gamla gardiner var uppsatta.

Stringhyllan var uppsatt och hyllplanen utnyttjade. Det ska bli så trevligt att fixa till detta stilleben.

Soffkudden från förra helgens loppis låg i soffan och trängdes med famlijen. Soffkudden som blev min då försäljerskan sa: " Äsch, den får du på köpet!". Jag undrar om mönstret känns igen av någon retrotygnörd? Jag gillar färgerna och mönstret väldigt mycket.

Och så fanns där några av gårdagens fynd. Denna välgjorda teakkub gick jag runt med under armen länge på loppisen. Varför betalar man 10:- för en kub som man inte förstår hur den ska användas? I mitt fall handlar det nog främst om nyfikenhet; jag ville helt enkelt lista ut vad det var. Och den var väldigt välgjord!

Mot slutet av loppisen kom en vital gammal dam fram och sa, utan krusiduller: "Det är en pall, det ska finnas en dyna till!". Jag blev ganska häpen, men fann mig snabbt och frågade mer. Hon berättade att den är vändbar och därmed har olika sitthöjd. Jag mindes att jag hade sett en ful osäljbar dyna, gick bort till den, fick den och gick trimuferande bort till damen och tackade henne. Hon blev glad, för hon var tydligen van vid att folk tycker att hon är jobbig när hon lägger sig i.

Pallen med dynan på. Genial. Nu har jag ett roligt projekt - att rengöra, välja tyg och klä om!

I vanlig ordning plockade jag bland tygerna i början av loppisen. Nya tyger och äldre, slitna påslakan blev det mest. Sånt som jag vågar sy av. Och så två tyger från Gamlestadens of Sweden (Lönn och en julgrunka designad av Ingrid Jensen). Jag gillar verkligen Gamlestadens kvalité. Det skulle vara roligt att veta med om dessa femtiotals(?)-textilier och företaget.

Så gårdagen blev en härlig dag, där familjeutflykten till loppisen var höjdpunkten, även om jag längtat efter de vita fönstren och stringhyllan ungefär 7 år... Att jag dessutom fick min plattläggning på framsidan klar, ja, det gjorde inte dagen sämre!

Nu är en slappesöndag med allmänt inventerande och botaniserande på schemat. Inte illa alls!

Välkommen höst!

(Och om någon undrar... Nä, jag har inte glömt sommarutmaningen. Jag är bara lite långsam i tanken ibland. :-))